Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm

Subscribe to Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm feed
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek
Updated: 25 min 50 sec ago

Hunsades äreminne – Molly Johnsons roman Morbror Anders

Fri, 2017-07-07 10:50


Den 2016 avlidna arbetarförfattaren Molly Johnson hade framför allt sin debutroman Pansarkryssaren från 1955 att tacka för sin berömmelse. Romanen uppmärksammades för sin formella djärvhet med inspiration från modernistiska och surrealistiska författare. När en uppföljare lät vänta på sig glömdes författaren dock mer eller mindre bort. 1984 utkom så romanen Morbror Anders, en inlevelsefull skildring av en gammal bruksarbetares liv.

Den erhöll Tidningen Vi:s litteraturpris 1984, men väckte i övrigt inget större uppseende. Bakom den oskyldiga titeln döljer sig dock en intrikat och noga genomarbetad text, där skiftande tidsplan, berättartekniker och perspektiv väver en sammansatt bild av en unik individ och den miljö som format honom. Språket är genomgående dialektalt talspråk, ett idiom som i Pansarkryssaren endast framskymtar här och där; liksom där är trakten huvudsakligen Hofors och dess järnverk med omnejd, här under sitt riktiga namn.

Romanen inleds med en rundmålning i folklivsstil av omständigheterna kring Anders komplicerade födelse den 3 juli 1906 i det fattiga hemmet, där förut flera syskon fötts, varav ett nu är dött. Därpå följer en virrig monolog med utgångspunkt i gamla biominnen. I tredje kapitlet skriver en kvinna kallad M i juli 1978 ett långt brev från sitt barndomshem på landet, vars omgivningar hon beskriver utförligt. I kammaren innanför ligger hennes morbror Anders, nu en senil och hjälplös gubbe som kletar ned sig med sin avföring och vägrar tvätta sig; han är döende och vårdas av M under en vecka.

Sedan kommer en skildring i tredje person av M:s försök att föra en dialog med Anders, lirka med honom och få honom att berätta minnen och tvätta sig. Så följer ett par kapitel där Anders berättar ungdomsminnen. Därefter återvänder vi till Anders hårda barndom, återgivet av en anonym berättare. Detta följs av en drömskt suggestiv skildring av nattlig ångest, där Anders och M:s personligheter verkar smälta samman, präglad av långa, utflytande meningar, romanens kanske märkligaste avsnitt.

Berättelsen fortskrider så med en blandning av inre och yttre monologer, M:s långa brev, redogörelser i tredje person, minnesberättelser från Anders ungdom, dialoger mellan Anders och M samt kombinationer av dessa tekniker, med ständiga hopp fram och åter i tiden och sammanblandningar av tider och personer. Mot slutet återvänder vi till Anders och hans syskons svåra barndom med armod, ångest och hård uppfostran, samtidigt som vi med den förvirrade Anders genom ett slags dubbelexponering är kvar i nutiden; tiden tycks till sist ha upphävts eller mist sin betydelse. Slutligen börjar M fundera på att skriva en bok om Anders och radar upp viktiga årtal och händelser i hans liv. Flera viktiga biografiska fakta presenteras här för läsaren för första gången, bland annat något som förut endast antytts, att Anders tillbragt en lång rad år på sjukhus till följd av alkoholism och sinnesförvirring.

Molly Johnson visar liksom i debutboken stor lust att leka med den litterära formen. Den här gången har hon nyttjat andra delar av den modernistiska verktygslådan och ansluter sig närmast till författare som sysslar med medvetandeströmmar och minnets funktioner, såsom Proust, Joyce eller Claude Simon, men anpassar smidigt tekniken efter sina egna syften. De olika konstgreppen blir aldrig självändamål, utan alltid ett sätt att belysa Anders och bruksortens liv ur skiftande synvinklar, lite grann som en i tid och rum irrande kamera i en dokumentärfilm. Johnson beskriver här aldrig själva järnverket, vilket hon redan har gjort i Pansarkryssaren, men visar ändå hur dess tvång och hårdhet med åtföljande mansideal sätter sin prägel på bygden med fylleri och slagsmål och förakt för svaghet.

Den känslige och musikaliske Anders som dövar sin ångest med sprit och till sist blir närmast arbetsoförmögen synes förkroppsliga det lidande samhällets krav vållar. Det antyds avslutningsvis i förbigående att han har dött. Molly Johnson har dock rest ett tidlöst monument över honom och han olyckskamrater, ett slags äreminne över alla hunsade, förtrampade och undanskuffade, och detta i en konstfull litterär form, som ökar romanens kraft utan att göra den svårläst.

Källor:

Molly Johnson, Pansarkryssaren, 1979, nr 67/9083, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB)

Molly Johnson, Morbror Anders, 1988, nr 40285 (ARAB)

Anna Jörgensdotter, ”Till minnet av Molly Johnson och tack för allt”, Arbetarbladet 1 december 2016

Service & öppettider sommaren 2017

Thu, 2017-07-06 16:01
Här följer en översikt över våra öppettider och service under sommaren 2017

  • Forskarexpeditionen: stängt den 10 Juli till den 31 Juli 
Framtagningstider från magasinen

Spårvägsmännens semesterhem i Vallentuna. 26-6-1957. A-Bilds arkiv, ARAB. refnr: 4773/5/4689

  • Hämtningar från magasinet i Flemingsberg: Den sista beställningen är den 7 juli, kl 11.15 (för att se materialet samma dag).

Vill du ha material till efter sommaruppehållet? Maila in din beställning!

  Vi är nåbara via
  • telefon: 08 – 412 39 29
  • e-post: forskarexpedition [a] arbark.se

Observera att du via dessa kontakter inte kan få svar på dina forskningsförfrågningar under veckorna då vi håller stängt. Svar kommer från och med den 1 augusti. 

För förfrågningar som inte rör samlingarna: 

  • epost: info [a] arbark.se 

OBS! Vi håller stängt vecka 28, 29 och 31 = 10 juli 2017 till och med 31 juli 2017

In English
  • We are closed three weeks during Summer holidays (10 of July – 31 of July). We are open again on August 1. 
  • No retrievals are made from our collections during this time.
  • If you wish to have materials ready for your visit after summer, please note that we aren’t able to answer any requests until August 1.

Please plan your research and visits accordingly. Don’t hesitate to contact us if you have any questions. 

Boktips juli 2017

Thu, 2017-06-29 15:39
Ruth Kinna, Kropotkin : reviewing the classical anarchist tradition / Edinburgh : Edinburgh University Press, 2016, v, 266 s.

För dagens anarkister är Pjotr Kropotkin (1842-1921) antingen ett slags upphöjd hjälte, alternativt en person vars tänkande helt enkelt inte är applicerbara på den verklighet vi idag lever i. Däremot fungerar han som en inspirationskälla och pionjär för forskare inom några få discipliner, som förvisso vet att hans vetenskapliga insatser är föråldrade, men inte hans vetenskapliga perspektiv. Till exempel Kropotkins Inbördes hjälp” torde bland dagens biologer framstå som ett ovanligt framsynt verk.

Hur som helst torde denna man vara en av 1800- och det tidiga 1900-talens mest märkvärdiga personligheter. Han var fursten som blev vetenskapsman och anarkist och som därefter levde ett liv som innehöll både fängelsevistelser, exiltillvaro, samt till sist en återkomst till det Ryssland han hade tvingats att fly ifrån. För den som vill veta mer om Kropotkin – läs gärna hans självbiografi En anarkists minnen.

Han gjorde sig ett känd som geograf, radikal tänkare och en som gjorde vetenskapens rön tillgängliga även för människor med låg eller ingen bildning. Dessutom kallas Kropotkin ofta för den mest tillgängliga och koherenta av de klassiska anarkisterna, dit bland andra Michail Bakunin, Errico Malatesta och Emma Goldman också räknas.
För den intresserade är denna bok en riktig bladvändare som bjuder på upplysande redogörelser över den vida kontexten och innehållet i hans filosofiska tillvägagångssätt. Kinna visar bland mycket annat att Kropotkins tänkande och vetenskapliga studier formar en tydlig enhet. Hans sociala teorier är intimt förknippade med det vetenskapliga arbetet, samt hans naturalistiska perspektiv.

Boken är uppdelad i tre delar som, introduktioner och avslutningar exkluderade, omfattar två kapitel vardera. En utgångspunkt för boken var att en läsning av Kropotkin utifrån klassiskt anarkistiska, nyanarkistiska och postanarkistiska perspektiv varken ger en korrekt bild av personen i fråga, eller av dennes insatser inom vetenskap och filosofi. Kinna gör därför en nytolkning och i och med denna högst läsvärda bok slår hon hål på en del tidigare accepterade sanningar.

In many ways Kropotkin’s experience of exile was untypical. The assorted asylum seekers and political refugees who arrived in London to escape particular bouts of repression tended to maintain strong and near exclusive ties with other members of their language-groups. Kropotkin had strong personal relationships with fellow Russians bu the also had connections with his family, was networked with activists and intellectuals across Europé, was lauded in London’s cosmopolitan socialist scene and was well-regarded in British society. When the Liberal MP Sir Charles Dilke made the case against the introduction of the 1905 Aliens Ac the argued that the measure threatened to exclude ’from this country people whom we shall afterwards be ashamed we have excluded’ and invited the House of Commons to remember Kropotkin (s. 50-51).

 

Dave Randall, Sound system : the political power of music / London : Pluto Books, 2017, xiii, 210 s.

Precis som alla andra konstformer kan musik användas som ett politiskt medel för att åstadkomma förändringar åt det ena eller det andra hållet. Ibland lyckas det, ibland inte. Vad som är ovanligt med just den här boken om musikens politiska kraft är att författaren, britten Dave Randall, själv inte bara är musiker, utan också är politisk aktivist. Han var medlem i brittiska Socialist Working Party mellan 2004-2013. Han har även närvarat på ett flertal demonstrationer, exempelvis Love Music Hate Racism. Dessutom är han, bland annat, en bidragsgivare till PSC (en solidaritetsgrupp i England och i Wales, som med olika medel arbetar för att ge palestinierna en mer dräglig tillvaro). Faktumet att Randall är en erkänt duktig musiker gör den här boken tämligen unik, då det finns flera historiker och sociologer som undersökt protestmusiken, men mig veterligen bara en aktiv musiker. Apropå protestmusik är en central tes i denna bok att protestmusik inte är en genre i sig, då den kan uppstå inom vilken genre som helst; från punk, reggae och afrobeat till hip-hop, funk och country. En låt behöver inte ens ha ett politiskt budskap för att kunna användas som ett politiskt ”vapen”. Randalls politiska uppvaknande kom när han var en tonåring och han en augustinatt var på en festival där han fick höra Special AKA:s mästerverk ”Free Nelson Mandela”.

I had no idea who Nelson Mandela was, but I knew by the end of the first chorus I wanted him to be free. In that one moment, surrounded by thousands of festival goers hollering to the hook, I learned – instinctively felt – that the future is unwritten and ordinary people like me could have a say. Music, I realised, is our weapon (s. 3).

Boken har 12 relativt korta kapitel, där författaren verkligen går på djupet och bredden av musikens förhållande till det övriga samhället. På djupet går han när han undersöker förhållandena under Platons tid, under kejsarnas tid, och under den katolska medeltiden. På bredden täcker så gott som jordens alla hörn; undergroundpunk i Sydafrika som under apartheidstyret utmanade detta; den allom bekante Victor Jara i Chile; musiken under den arabiska våren, med mera.

Avslutningsvis vill jag bara nämna att det, i denna välskrivna bok finns ett helt kapitel (det elfte i ordningen) kallat ”Rebel music manifesto”, som, föga oväntat, är ett manifest att läsa för de som vill begagna musiken som ett slags politisk vänsterkrok.

Erik Sandberg, Jakten på den försvunna skatten : så blev Sverige ett skatteparadis för de rika / Stockholm : Ordfront, 2017, 186 s.

Om bara drygt ett år är det valdag och vi kan nog räkna med att få höra ord som ”Mer pengar i plånboken”, ”Skattetryck”, et cetera, på närmast daglig basis. Jakten på den försvunna skatten är journalisten Erik Sandbergs senaste bok och som undertiteln lyder handlar den i korthet om hur Sverige har blivit ett skatteparadis för de rika – medan alla andra, inte minst de låglönearbetare, arbetslösa och pensionärer fått det sämre ställt. Det är på många sätt chockerande läsning, bland annat ity att boken redogör för hur det omkring 40 år sedan påbörjades en exponentiellt ökande nyliberal attack på allt fler nationer, även vår egna.

Vad har då hänt med det svenska skattesystemet? Vid tillfället ligger vårt ”skattetryck” på omkring 43%, medan det år 2000 låg på 49%. Med 2000-års skatt skulle den offentliga sektorn i runda slängar få ytterligare 250 miljarder. Sandberg blottlägger bland annat vad som skulle kunna betraktas som en konspiration av lobbyister, företagsledare och debattörer medelst politiska dimridåer, förtäckta hot, och ränker, på senare år framgångsrikt fått igenom sina krav på att halvera skatten på bolags- och aktievinster, slopat såväl förmögenhets- som arvskatten. Tillkommer gör även de många jobbskatteavdragen, som ”gett oss mer i plånboken”. Detta är inte ett direkt falskt påstående, men ju mindre vi betalar i skatt, desto fattigare blir den offentliga sektorn. Dessutom bidrar jobbskatteavdragen, samt sänkningen/avskaffandet av bland annat de olika skatter jag nämnt, till ökade klassklyftor. Och att det understundom dyker upp debattörer som pratar om vårt ”skattetryck” och vår ”typiska, svenska avundsjuka” är absurt, när faktum är att amerikanska skattesänkarorganisationer ser på vårt land som ett föredöme.

Det finns, i denna eljest väldigt viktiga bok, en plump i protokollet. Författaren spekulerar nämligen lite väl fritt kring gärningsmannen som låg bakom svärdattacken mot skolan Kronan i Trollhättan för knappt två år sedan. Att som Sandberg fundera kring huruvida ett uppenbart rasistiskt motiverat brott kanske inte hade hänt om gärningsmannen inte råkade vara arbetslös. Något svar på den frågan får vi givetvis aldrig, men den känns helt malplacerad i detta sammanhang. Avslutningsvis: Häromåret gjorde Sandberg såväl en dokumentärfilm för SVT:s räkning. Nästkommande år släppte densamme en bok. Den fokuserar han på växande klassklyftor och relationen löner-vinster. Boken och dokumentären hade samma titel, nämligen Lönesänkarna.

 

Juli 1917

Thu, 2017-06-29 15:35

Från ett av de värsta rasupploppen i USA:s historia, via livsmedelsransoneringar, smittkopps-epidemi och vänsterpolitiska konflikter i Sverige, till en brittisk storoffensiv i Flandern var juli månad 1917 sannerligen ingen sömnig sommarmånad.

Socialdemokraten rapporterar: ”‘Massaker’ – sammanstötningar mellan negrer och vita” – Social-demokraten 1917-07-03

3 juni 1917 – Blodig massaker

I Social-Demokraten rapporteras om de raskravaller mellan afro-amerikanska och vita arbetare i Eastern Saint Louis där ett stort antal afro-amerikaner dödades. Det exakta dödsantalet var svårt att fastställa då vissa döda togs om hand direkt av sina anhöriga, kroppar brann upp eller inte togs om hand alls. Dödssiffrorna varierar mellan ett trettiotal till flera hundra beroende på källor. De vita dödsfallen har kunnat fastslås till nio stycken eftersom rättsläkaren utredde dessa i större grad. Tills följd av massakern blev ca 6 000 afro-amerikaner hemlösa då deras hem satts i brand.

Konflikten blåste upp då de vita arbetare som strejkat i Saint Louis snabbt ersatts av afro-amerikansk arbetskraft från södra landsbygden, vilket gjort strejken uddlös. När de afro-amerikanska arbetarna efter strejken sedan fick behålla sina jobb med samma lön som de vita arbetarna orsakade detta ytterligare oro och kravallerna var ett faktum.

3 juli 1917 – Ryska fredsdelegationen kommer till Stockholm

I förberedelserna för Stockholmskonferensen 1917 besöker många internationella kommittéer Stockholm. I början på juli ankommer den ryska delegationen V. Rosanov, J. Goldenberg och A. Smirnov, med sekreteraren Tatjana Rubinstein.

Ryska delegationen på besök. Social-Demokraten 1917-07-05
Holländsk-skandinaviska kommittén [samling], referenskod 1917/3, bildnummer 43

5 juli 1917 – Kaffepanik

Kaffe var då som nu riktig hårdvaluta i de svenska hushållen. När kaffet först kom till Sverige 1685 så var det en mycket exklusiv vara och det tog ytterligare ett par år innan det började säljas i Sverige. Det fanns då tillgängligt endast på Apotek, utskrivet som medicin.

Under 1700-talet hade kaffedrickandet ökat betydligt i Sverige, men det var fortfarande en kostsam dryck. Mycket tillskrivs populariteten Karl XII som sägs ha lärt sig uppskatta drycken i Turkiet och spridit bruket av den i de kungliga kretsarna. I mitten av 1700-talet hade kaffe-drickandet spridit sig så till den milda grad att importen av bönorna belades med extra tull och skatt. Detta fick dock inte de finare kretsarna i Sverige att sluta dricka kaffe. Tvärtom ansågs det då ännu finare att smutta i sig den dyrbara drycken.

Vid fem tillfällen mellan 1756-1822 har totalt kaffeförbud rått i Sverige. Första kaffeförbudet drevs fram av bönderna som ett svar på adeln, prästerna och borgarnas brännvinsbrännarförbud. Förbudet mot sprittillverkning drevs igenom då det rådde brist på spannmål och slog hårdast mot de fattiga i samhället. Bönderna riktade då in sig på kaffet, denna findryck!

Kafeér började dyka upp i stadsbilden, men då kaffe var dyrt valde många att dricka de alkoholhaltiga drycker som serverades billigare. Kaffehusen fick därmed ett rykte att vara uppsluppna och högljudda tillhåll. Först under 1900-talet började kaffe med tillhörande godsak att bli huvudsyftet med stadens kaféer.

”Ytterligare 5000 balar kaffe i handeln” Social-demokraten 1917-07-05

Likt mjöl, mjölk och socker blev kaffe en bristvara 1917 i dyrtidens Sverige. 19 februari 1917 infördes ransonering av bönorna.

Under juli månad rapporteras om den överhängande kaffebristen i Sverige. Varje ny leverans som anländer blir nyhet i bland annat Social-Demokraten. Kaffebristen leder också till en del dråpliga historier om jakten på de åtråvärda bönorna.

 

”Onsdagens vilda kaffejakt”, Social-demokraten 1917-07-05

10 juli 1917 – Skarpa Valmanifest

Valmanifest – Sverges socialdemokratiska vänsterparti, Zeth Höglunds arkiv, referenskod 256, bildnummer 4
Sveriges socialdemokratiska vänsterpartis arkiv [1917-1921], referenskod 3176/A/2/1
Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis arkiv, referenskod 1889/B/3/A/7


Efter Socialdemokraternas splittring i två delar i februari samma år så förbereder sig vänsterfalangen Sverges socialdemokratiska vänsterparti, med Zeth Höglund i spetsen, inför val till andra kammaren i Sveriges riksdag. I juli 1917 presenterar de sitt valmanifest som inte skräder orden i den kritik som riktas mot tidigare partikamrater i Sverges socialdemokratiska arbetarparti:

Så kommer vi till det andra mellanpartiet; det socialdemokratiska (höger) partiet, det som fordom var, men ej längre är den svenska eniga socialdemokratin. Det är allom känt att den svenska socialdemokratin nu är delad i två partier: en höger och en vänster.
Anledningen till denna klyfning var den ena halvans ständiga marsch åt höger, bort från de klassiska socialdemokratiska idealen och principerna fram till en ställning där man slöt borgfred med folkets fienden, upphävde kampen för republiken och enkammarsystemet, beviljade väldiga militäranslag, godkände ”summa revisibilis” d.v.s. högerregeringens attentat mot likheten inför lagen, lämnade intresset för jordfrågans enhetliga lösning, försvagade sin kamp mot tullarne, klasslagarne och byråkratin.

De övriga partierna; Allmänna Valmansförbundet och Liberala Samlingspartiet, åker även de på en släng med sleven och omnämns som ”folkförtryckare”, ”vankelmodiga” och ”en ruin av vad det som fordom varit”. I slutet av juli 1917 kommer Sverges socialdemokratiska arbetareparti med sitt valmanifest som inledningsvis på intet sätt uppmärksammar vänsterns politiska ståndpunkter. Istället uppmanar de:

Tala därför nu i valen, Sverges folk, högt och oförtydbart, så att alla slingringsförsök från högerns sida på förhand måste uppgivas!

Avslutningsvis kommer dock ett tillägg på förekommen anledning av förfrågningar från partivänner i olika valkretsar angående partibeteckning på ”nysocialisternas parti”:

Det nya partiet begagnar valrörelsen till att blåsa till strids emot Sverges socialdemokratiska arbetarparti; dess uppträdande vid valmöten har i mycket högre grad till syfte att nedsvärta och misstänkliggöra detta parti än att rikta valmännens uppmärksamhet på faran av ett fortsatt högervälde. Partistyrelsen anser sig därför böra förklara, att sådana överenskommelser om gemensam partibeteckning icke kunna medgivas med mindre det nya partiets valledningar å de orter, där gemensam partibeteckning skall ifrågakomma, förbinda sig att se till, att dess partis valrörelse riktas mot högern och icke emot Sverges socialdemokratiska arbetareparti.

I andrakammarvalet september 1917 slutade Socialdemokratiska arbetarpartiet som största parti med 31,1% av rösterna och Socialdemokratiska vänsterpartiet som fjärde största parti på 8,1%.

5 juli 1917 – Bildningen tar inte semester

 

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek annonserar om sommarens öppettider i Social-Demokraten, 1917-07-05

 

31 juli 1917 – Brittisk storoffensiv i Flandern inleds

Tredje slaget vid Ypern. ett ytterst blodigt kapitel i första världskrigets historia, inleds.
Mellan den 31/7 – 6/11 1917 dör över en halv miljon människor i slaget som handlade om erövringar av några få kilometer fram och tillbaka i den meterdjupa lervällingen.

 

Juni 1917

Mon, 2017-06-26 10:56

Under juni månad 1917 inträder nya led i flera långvariga skeenden: första världskriget utvidgas, protesterna mot hungersnöd når en höjdpunkt, kraven på allmän och lika rösträtt förstärks.

Tisdag 5 juni 1917

Junikravallerna i Stockholm 1917 utgör en del av de så kallade Hungerkravallerna 1917. Det nybildade vänsterpartiet har uppmanat Stockholms arbetare att lämna sina arbetsplatser och möta upp utanför riksdagshuset, där livsmedelskrisen ska debatteras.

”När regeringen icke kan göra något, när riksdagen icke kan göra något […] då är tiden inne för gatans parlament att tala, då måste folket ta sin sak i egen hand. […] Leve massrörelsen, leve gatans parlament!”, säger Zeth ”Zeta” Höglund i riksdagens andra kammare den femte juni 1917, samtidigt som tiotusentals arbetare samlas på Gustav Adolfs torg och demonstrerar mot det rådande nödläget i landet, mot livsmedelsbrist och växande klassklyftor samt för allmän och lika rösträtt.

Polis och militär har stängt av Norrbro, som leder till riksdagshuset på Helgeandsholmen, och posterat kulsprutor på flera offentliga byggnader. Demonstrationen är först lugn men urartar när militär och ridande polis anfaller arbetarna.

Hjalmar Branting på Gustaf Adolfs torg under kravallerna 1917. Fotograf: Axel Malmström, 1917. Gustav Gerhard Magnussons arkiv vol 393/1, löpnummer 32, ARAB

Många personer skadas och andra trampas ner när folkmassan flyr i panik, under vad som senare kallas ”Blodbadet på Gustav Adolfs Torg”. På en bild syns den socialdemokratiske partiledaren Hjalmar Branting som på plats förgäves söker lugna demonstranterna. Det blir den sista stora manifestationen 1917. Demonstranterna beger sig sedan till Folkets hus på uppmaning av radikala socialdemokrater som Per Albin Hansson och företrädare för Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV).

Demonstration utanför Riksdagshuset 1917. Gustav Gerhard Magnussons arkiv vol 393/1, löpnummer 24, ARAB

Vid mötet skallar rop på storstrejk. Polisen attackerar även rösträttsdemonstranter utanför riksdagshuset, där 20 000 arbetare samlats med anledning av debatten om genomgripande demokratiska reformer. När polisen spärrar vägen utbryter tumult.

Onsdag 6 juni 1917

Dagen därpå hålls ett nytt möte under ledning av SSV med stort antal deltagare. Då socialdemokraterna sagt nej till samarbete med vänstern i sina arbetarkommittéer, beslutar mötet att bilda Arbetarnas landsråd som i sin tur ska bygga på lokala arbetarråd. Rådet för fram krav på löneförhöjningar, åtta timmars arbetsdag, amnesti för politiska flyktingar och förbättringar i livsmedelsförsörjningen.

Morgonbris juni 1917

I en ledare betitlad ”Sann kärlek” skriver Julia Ström-Olsson bland annat om hungerkravaller och angriper den borgerliga regeringens hänsynslösa politik.

Julia Ström är 1916–1919 redaktör för Morgonbris; Tidens förlag ger 1918 ut hennes roman Hjärtan som kämpa. ”Inför avgörandet” av Agda Östlund behandlar kampen för kvinnlig rösträtt. Agda Maria Östlund, född Lundgren 3 april 1870 i Köping, död 26 juni 1942 i Stockholm, är socialdemokratisk politiker och en av de fem första kvinnorna i Sverige som väljs in i riksdagens andra kammare efter den kvinnliga rösträttens införande. Lika och allmän rösträtt för kvinnor och män införs den 24 maj 1919 . Östlund sitter i riksdagens andra kammare mellan åren 1921 och 1940.

Stockholmskonferensen 1917. Delegationen från USA (Max Goldfarb, D. Davidovitch, Boris Reinstein) och delegerade från Tjeckoslovakien (Antonin Nemec, Gustav Haberman) med J W Albarda, H van Kol, Pieter J Troelstra med fru (Holland), Camille Huysmans (Belgien), Carl Moor (Schweiz) och Hjalmar Branting, Arthur Engberg, Gustav Möller, Ernst Söderberg. Omkring 20 juni. Holländsk-skandinaviska kommittén [samling] vol 1917/3, löpnummer 39, ARAB


Signaturen ”A. I.” presenterar Martin Kochs roman Guds vackra värld från 1916 i en översvallande recension av den andra upplagan från 1917. Romanen utgör en bred släkt- och samhällskrönika som mot en kontrasterande bakgrund av traditionellt bonde- och bruksliv i Bergslagen skildrar storstadens fattigdom, brottslighet och prostitution. Huvudpersonen Frasse Gyllenhjelm är en inträngande psykologisk studie av en människa som genom att misshandlas av samhället drivs in i brottslighet.

Tiden juni 1917

Gustav Möller berättar detaljerat om den stundande ”Stockholmskonferensens problem.” Möller tror framför allt att det blir svårt att förena kravet på enighet mellan de deltagande socialistpartierna med de olika folkens självbestämmanderätt, och tvivlar på att partierna ska kunna vinna sina länders regeringar för ett eventuellt gemensamt program.

Holländsk-skandinaviska kommittén konstitueras den 3 maj 1917 i syfte att samla den splittrade Andra internationalens socialistiska partier i en gemensam konferens och åstadkomma en fredsaktion samt ett fredsprogram. Konferensen kommer aldrig till stånd, men olika länders delegationer håller separatmöten om fredsfrågor. Dessa överläggningar utmynnar den 25 september i ett fredsmanifest och den 10 oktober i ett fredsutkast.

I artikeln ”En kulturhistorisk institution inom den svenska arbetarerörelsen.” ger P. A. Löfgren ”En kortfattad redogörelse för Arbetarerörelsens Arkiv, nu 15 år, dess tillkomst och utveckling.” Han beskriver institutionens samlingar, utländska förbindelser, lånerutiner och lokaler, som då låg fyra trappor upp i Folkets hus. Slutligen skildrar han utförligt dess ägandeförhållanden och sammanfattar med några ord om ”denna den svenska arbetarerörelsens kulturhistoriska institution, vartill kommande tider komma att stå i stor tacksamhetsskuld.”

Stockholmskonferensen 1917. MSPD-delegationen från Tyskland ankommer till Stockholm, 3 juni, Friedrich Ebert, Eduard David och Richard Fischer, tillsammans med Thorvald Stauning (Danmark). Holländsk-skandinaviska kommittén [samling] vol 1917/3, löpnummer 34, ARAB

Lördag 9 juni 1917 – Eric Hobsbawm

Eric John Ernest Obstbaum, senare Hobsbawm, föds i Alexandria i Egypten. Eric Hobsbawm växer upp i Wien och Berlin; familjen flyttar 1933 till London. Hobsbawm blir marxistisk historiker och författare och anses vara en av 1900-talets ledande historiker med stort inflytande på framför allt Labours politik. Hans medlemskap i brittiska kommunistpartiet med dess band till Sovjetunionen gör honom länge omstridd. Eric Hobsbawm dör i London den 1 oktober 2012.

Onsdag 13 juni 1917

Hilda Nilsson, född 1876, död 1917, från Helsingborg, känd som ”änglamakerskan på Bruksgatan” döms år 1917 för att ha mördat åtta barn. Rättegången inleds den 2 juni 1917, med uppehåll för sinnesundersökning, och slutar den 14 juni 1917 med att hon döms till döden. Under rättsligt förvar på Landskrona citadell hänger hon sig med en snara av en linneduk fastbunden vid cellfönstret. Hilda Nilsson är Sveriges värsta kvinnliga seriemördare. Genom att förbuden mot abort och preventivmedel upphävs 1937-1938 undanröjs marknaden för änglamakerskor, kvinnor som mot betalning tar emot barn och vanvårdar dem till döds.

Ankomst av Peter Krapotkin till Stockholm 9 juni 1917. Gustav Gerhard Magnussons arkiv vol 393/1, löpnummer 28, ARAB

Torsdag 14 juni 1917

Brattsystemet med motbok på Systembolaget införs i hela Sverige i ett större försök att minska svenskarnas alkoholförbrukning. Motboken är ett häfte med plats för stämplar, där inköp av alkoholdrycker skrivs upp för bevakning av den köpta ransonen. Från början gäller motboken endast spritdrycker för att senare registrera både öl, vin och sprit. Motboken införs av läkaren och politikern Ivan Bratt och används i hela Sverige från 1917 (i vissa områden från 1914) fram till 1955. Efter rusdrycksförbudslinjens knappa förlust i folkomröstningen 1922 stadfästs motbokssystemet som en politisk kompromiss mellan de båda sidorna.

Tisdag 19 juni 1917

Brittiska underhuset röstar för rösträtt åt kvinnor efter långvarig och delvis våldsam kamp av rörelsen för kvinnors rösträtt, de så kallade suffragetterna. Begränsad kvinnlig rösträtt införs i Storbritannien 1918, fullständig först 1928.

Joshua Nkomo, sedermera ledare för den 1961 bildade självständighetsrörelsen ZAPU (Zimbabwe African People’s Union), föds i Rhodesia, senare Zimbabwe. Robert Mugabes ZANU-PF besegrar 1980 tillsammans med ZAPU Ian Smiths rasistregim, men angriper därefter ZAPU med våld och tar ensamt makten. Inbördeskriget förs främst i Matabeleland, Nkomos hemtrakt, och skildras i romanen Jungfrur av sten av den zimbabwiska författaren Yvonne Vera, 1964-2005, själv uppvuxen i Bulawayo i samma område.

Fredag 29 juni 1917

Grekland går in i första världskriget på ententens sida.

Lördag 30 juni 1917

Civilminister Oscar von Sydow, senare statsminister februari – oktober 1921, avgår ur Carl Swartz’ högerregering, troligen på grund av missnöje med Swartz’ vägran att införa allmän rösträtt, och ersätts av Walter Murray.

Maj 1917

Mon, 2017-06-26 10:19

I maj 1917 fortsatte demonstrationerna och köerna ringlade långa i handelsbodarna. För Sveriges del var den konstituerande kongressen för det Socialdemokratiska Vänsterpartiets en stor händelse. Denna månad var även då Zeth Höglund blev utsläppt från Långholmen och tillsammans med de andra dömda talade för 10.000 människor.

Potatiskö utanför grönsakshandel på Södermannagatan 44, strax söder om Fredrik Karlssons butik snett över gatan där kvinnorna samlades den 5 maj 1917. Fotografi från Per Albins Hanssons arkiv, refkod: 204-0455

”Från det svältande Söder – en deputation från Söders arbetarkvinnor hos Politiken”. Folkets Dagblad Politiken, maj 1917.

1 maj 1917

Den första maj i Stockholm gick demonstrationen under parollen ”För freden mot kriget och dyrtiden. För fred och bröd.” Demonstrationen blev lugn och imponerande med 50-60 000 i tåget över 100 000 på mötet. I talarstolarna fanns Hjalmar Branting, Arthur Engberg, Rut Gustafsson och Per Albin Hansson för Arbetarepartiet. För vänstern talade Carl Lindhagen och Karl Kilbom. Ordningen bland demonstranterna var mönstergill delvis tack vare att polisen fått order att hålla sig passiva.  I Göteborg deltog 20 000 i tåget och I Malmö 15 000.

5 maj 1917 – ”Vi behöver inte lyda några polisdjävlar”

Under lördags eftermiddagen och kvällen utlöstes kravaller på Södermalm i Stockholm. I tidningarna denna morgon står det att läsa att kvinnorna i Norrköping hade stormat och plundrat butikerna.
Det hade också gjorts inventeringar av olika varulager och en handlare Carlsson som uppenbarligen ljugit sitt innehav av potatis tvingades sälja potatisen till de hungrade.   När potatisen var slut utbröt kravaller som pågick under eftermiddagen och kvällen. sjutton personer anhölls varav fyra kvinnor som tagit mycket stor del i uppträdet.

En av dem var Clarry Ählström som liksom många andra vägrade att tro på att handlaren inte hade någon potatis. Hon anklagades för delaktighet i upploppet och för att ha ”uppträdt som anstiftare” genom att upprepade gånger säga ”här finns potatis och vi gå icke härifrån”.

6 maj 1917 – Zeth Höglund åter till friheten

Det var en solig söndag då Zeth Höglund lämnade Långholmen efter att ha varit fängslad sedan 22 mars 1916. Han häktades tre dagar efter Socialdemokratiska Ungdomsförbundets fredskongress och han anklagades i den så kallade ”förräderiprocessen” för anstiftan och stämpling till landsförräderi.  I de andra åtalade Erik Heden och Ivan Oljelund anklagades för landsförräderi.

Domen föll den 3 maj 1916 och de tre dömdes till straffarbete: Höglund tre år, Oljelund 18 månader och Erik Hedén ett år.
Dessutom dömdes de till förlust av medborgerligt förtroende, ett så kallat vanfrejdsstraff i ett år efter avtjänat straff. Domarna överklagades straffen korrigerades men inom stora grupper ansågs domarna och själva processen som varande en rättsskandal. I Södra folkparken. där Zeth Höglund och de andra dömda talade inför 10.000 människor.

Zäta Höglund talar i Västberga folkets park, 6 maj 1917. Zeth Höglunds arkiv, refkod: 393-0038

Processen var ett politiskt mordförsök, riktat mot antimilitarism och vänstern inom arbetarrörelsen.

9 maj 1917

Lördagen den 5 maj hade det varit tumult i hörnet mellan Skånegatan och Södermannagatan i Stockholm. Om detta kunde läsas i måndagens Folkets Dagblad ”Svåra hungerkravaller i Stockholm” Dagen efter kunde man läsa en berättelse från ”det svältande söder”. Men den 8 maj kom det en långkärra med knöliga säckar till grönsaksbutiken på 44:an Den första sändningen var på 1500 kg potatis och grönsaksbodens ägare O.F. Johansson hade själv i flera dagar flackat om kring i Mälardalen för att göra uppköp vilket resulterade i 8 000 kg. Hälften såldes i hans egen affär och hälften i butiken Skånegatan 80.
Att hitta och köpa potatis hade varit svårt. Arbetarna på landsbygden såg honom som ”jobbare” och lantbrukarna ville ha en extra slant utöver maximipriset för frakt. När potatisen sedan kom till Stockholm stod det en kö av ombud för restauranter och kaféer vilka frestade med höga anbud. Men Johansson ville inte sälja sin potatis och Socialdemokraten skrev: ”Heder åt honom”.

11 maj

Det första mötet med den Holländsk- skandinaviska kommittén skedde i Stockholm den 10 maj.
Denna kommitté bildades efter en maning från arbetar och soldatrådet i Petrograd, vilka önskade att en internationell Socialistkongress skulle genomföras i Stockholm under augusti månad.

Stockholmskonferensen 1917. Holländsk-skandinaviska kommittén möte med delegationen från Bulgarien, Holländsk-skandinaviska kommittén [samling], refkod: 1917-020


Den Holländsk- skandinaviska kommittén skulle försöka organisera denna kongress. Under de följande månaderna besöktes Stockholm bland annat av Holländarnas ledare Troelstra, van Kol och Albarda, Stauning från Danmark och internationalens sekreterare belgaren Huysmans.

Den 21 maj utsändes ett manifest och under fyra månader pågick förberedelserna.  Förhandlingar pågick oavbrutet, under ständiga sammandrabbningar mellan olika länders socialdemokrater och mellan olika riktningar inom samma land. Man kunde inte nå en samsyn.

Den 14 Juli utsändes ett manifest om en socialistisk konferens i Stockholm den 15 augusti. Ententländerna vägrade att ge sina länders delegater pass vilket omöjliggjorde ”stockholmskonferensen”. Först i februari 1919 skulle den andra internationalen samlas.

13-16 maj 1917 – Socialdemokratiska vänsterpartiets kongress

Socialdemokratiska vänsterpartiets kongress 13-16 maj hölls i Viktoriasalen Tunnelgatan 19 i Stockholm. På kongressen samlades vänsteroppositionen inom det socialdemokratiska partiet. Dessa hade förlorat viktiga omröstningar på den socialdemokratiska partikongressen i februari 1917.

  1. Ungdomsförbundet skulle fortsättningsvis ”samarbeta i full överensstämmelse med av partiet och dess underavdelningar fattade beslut”.
  2. Riksdagsgruppens disciplinstadga skulle gälla.
  3. En principiellt försvarsnihilistisk ståndpunkt avvisades.

Organisatoriskt kan man knyta vänsterns partibildande tillbaka till när den socialdemokratiska riksdagsgruppen splittrades våren 1916.  Den 5 maj 1916 finns ett protokoll med representanter för SAP:s partistyrelses minoritet, SAP:s riksdagsgrupps minoritet samt Socialdemokratiska ungdomsförbundets arbetsutskott sammanträder.

Fram till partiets kongress i februari rådde dock osäkerhet om det skulle bildas ett nytt parti. På vänsterns kongress deltog ungefär 200 deltagare och där fanns också ett antal prominenta utländska socialister som Robert Grim, Karl Radek och Angelica. Vänsterpartiet räknar sina kongresser från denna kongress.

Socialdemokratiska vänsterpartiets kongress i Stockholm 1917, i Viktoriasalen, Tunnelgatan Stockholm. Utländska gäster. Här även bland annat  Zeth Höglund. Fotosamlingen ARAB, refkod: 3331-1050

Socialdemokratiska vänsterpartiets konstituerade kongress 13-16 maj 1917 i Viktoriasalen, Tunnelgatan Stockholm. Fotosamlingen ARAB, refkod: 3331-1944

Boktips juni 2017

Mon, 2017-06-26 10:07
International Labor and Working-Class History (Number 90, Fall 2016): Workers’ education and the global labor movement, 279 s.)

Ovanstående tidskrift, förkortad ILWCH, ägnar ett stort nummer åt folkbildning över hela världen. Internationellt betyder det vuxenutbildning, främst åt de som kanske bara gått i skolan 5-6 år. ”The history of workers’ education is a history of workers struggling to remake themselves into democrats and their communities into democracies” skriver redaktörerna Michael Merrill och Susan J. Schurman i numrets förord.

Den svenska folkbildningens historia beskrivs i en artikel av pedagogikhistorikern Petros Gougolakis. Här ingår till exempel den unika svenska ”studiecirkeln” och dess antiauktoritära utformning, startad i början av nittonhundratalet av socialdemokraten och nykterhetsmannen Oscar Olsson i Lund. Studiecirkeln har bl.a. exporterats till Sydamerika, som framgår i artiklar i tidskriften av Gabriella Scodeller (som bland annat behandlar Chile före kuppen 1973,) och en artikel om vuxenutbildning i Brasilien, som genomförs av en organisation för det egendomslösa jordbruksproletariatet, så kallade ”landless workers”. En jämförelse mellan vuxenutbildning inom ABF och LO, och brittiska Trades unions congress och andra brittiska fackföreningar, gör statsvetaren Jenny Jansson från Uppsala universitet.

I övrigt handlar det välmatade numret om kooperationen i Englands vuxenutbildning i kooperativa frågor, s.k. kvällsundervisning i Grekland före militärkuppen 1967, vuxenundervisning organiserad av COSATU (den svarta fackföreningen i Sydafrika) under apartheidtiden, den socialdemokratiska och kommunistiska folkbildningens utveckling i Norge, vuxenutbildning för kvinnor, lönearbete i turkiska fängelser, samt rapporter om pågående projekt i Indien och Barbados. Här finns också en intervju med Oskar Negt (känd för sin uppmärksammade bok tillsammans med filmaren Alexander Kluge om en ”arbetaroffentlighet” 1972, i norsk övers. ”Offentlighet og Erfaring”), och en ”omläsning” av Georges Duveaus bok La pensée ouvrière, från 1948.

Stuart Hall, Familiar stranger : a life between two islands / London: Allan Lane 2017, 301 s.

Stuart Hall (1932-2014) ägnades ett lästips i mars detta år (Selected political writings : the Great Moving Right Show and other essays). Han var bland annat en av Storbritanniens mest framträdande vänsterintellektuella och en ledande kulturteoretiker. Denna bok är en självbiografi som uppstått ur samtal med Bill Schwarz. Hall berättar om sin uppväxt i Jamaica, sitt vuxenliv i Storbritannien, sitt politiska engagemang på vänsterkanten. Hans liv präglades till stora delar av ras, färg och klass, av slaveriets och kolonialismens historia. Samt av främlingskap, av en känsla av att inte riktigt höra hemma någonstans.

Strax efter sin 80-årsdag samtalade han med Lynne Segal och sa bland annat:

”Till sist, för att vara någon som kämpat för politisk och social förändring är jag, när jag ser tillbaks, förundrad över att finna hur oförändrad jag är. Jag tror fortfarande på att de fattiga skall besitta jorden, att kapitalism är ett barbariskt samhällssystem, att social, sexuell och etnisk rättvisa är möjlig och värd att kämpa för trots all sin politiska komplexitet. Jag tror att även i stunder när allt förefaller mörkt och dystert – som det gör nu – så finns det alltid det som Raymond Williams kallar ’frambrytande krafter och idéer’, som inte kan inneslutas av den existerande struktur av överenskommelser och kompromisser som utgör den dominerande sociala ordningen. Andra önskemål, begär, idéer och intressen kan inte hållas inneslutna för evigt. De kommer alltid att bryta igenom på sätt som inte går att förutspå.” (Lynne Segal, Out of time: the pleasures & perils of ageing, London: Verso 2014. S. 276f.)

William Clare Roberts, Marx’s inferno : the political theory of Capital / Princeton: Princeton University Press, 2017, 282 s.

På uppdrag av Beatrice tar Vergilius Dante Alighieri vid handen och för honom ned till helvetet för att därifrån ta sig vidare uppåt och uppåt tills Beatrice, hans döda älskade, står fram och leder honom vidare, in i paradiset. “Lämna allt hopp, ni som går över tröskeln.” Bland annat de orden står skrivna på porten som leder in till helvetet. William Clare Roberts ser tydliga kopplingar mellan Dantes Den gudomliga komedin och första bandet av Karl Marx’ Kapitalet vad gäller själva strukturen. Den beläste Marx fascinerades av Dantes bok och fann i den en lösning på problemet med att strukturera upp sitt eget magnum opus; fann att Dantes verk kunde hjälpa honom att hantera ambitionen att skriva ett verk som på en och samma gång var beskrivande och kritiskt, teoretiskt och praktikorienterat. För honom blev det dock inte tal om att de som vistades i helvetet endast hade sig själva att skylla. Som Roberts uttrycker det:

Istället utsåg han proletariatet till Dantes pilgrim och antog själv rollen som en Vergilius som hade att guida den revolutionära klassen genom den moderna världens hemskheter för att avslöja kapitalismen som den skyldiga, som syndaren fångad i ett egenhändigt åstadkommet helvete (s. 23).

Samtidigt ville han göra upp med en stor del av den socialistiska propaganda och teoriutläggning som fanns runtomkring honom. Yviga utläggningar om moral, tankar om kooperativa kolonier, folkbanker, penningreformer, om justeringar och “förbättringar”, räckte inte till för att förstå och få bukt med det intrikata kapitalistiska systemet. Istället för att se ett system med vissa “avigsidor” som det skulle kunna gå att komma till tals med, såg han en enda stor avigsida som krävde att förstås och hanteras som en helhet.

Roberts kapitelindelning ger en bild av hans tankegång (kapitel 1 är en introduktion):

2. Taenarus: The Road to Hell
3. Styx: The Anarchy of the Market
4. Dis: Capitalist Exploitation as Force Contrary to Nature
5. Malebolge: The Capitalist Mode of Production as Fraud
6. Cocytus: Treachery and the Necessity of Expropriation
7. Conclusion: Purgatory, or the Social Republic

Tijana Vujošević, Modernism and the making of the Soviet New Man / Manchester: Manchester University Press, 2017, 193 s.

Efter revolutionen 1917 genomgick Ryssland, som en bit in på 1920-talet blev Sovjetunionen, en enorm omstrukturering. Det handlade inte enbart om stora förändringar vad gällde samhällets byggstenar, industrin och lantbruket utan även, inte minst, om den enskilda människan. Det handlade om skapandet av en ny människa, en socialistisk och modern människa.

Tijana Vujošević inriktar sig på att undersöka hur den sovjetiska arkitekturen gick till väga för att skapa en omgivning ämnad att gynna frambringandet av denna nya människa. Hon pekar på att 1920-talets arkitektur var tänkt att gynna en produktivistisk inriktning; den nya människan var framförallt en människa som hyllade arbetet och uppfyllde kvoterna. 1930-talet såg en större inriktning på representation och den nya människan hade nu blivit en socialistisk estet, en person som till fullo uppskattade och beundrade socialismen som sådan, som ett allkonstverk. I ett antal intressanta undersökningar av det sovjetiska 1920- och 1930-talet, visar hon på ett konkret sätt vad det handlar om.

Kapitel om teatermannen Vsevolod Meyerholds skapande av en biomekanisk scen som baserades på teorier om en vetenskaplig organisering om arbetet, och om skapandet av ett perfekt arbetarhem (“A home for a very industrious individual”) åskådliggör den produktivistiska perioden. Den andra perioden representeras av kapitel som behandlar byggandet av allmänna badhus i Leningrad och Moskva, och den sovjetiska hemmafrun (“an attempt to transform the intimate world into a masterpiece of socialist realism”). Samt skapandet och byggandet av Moskvas tunnelbana (“the embodiment of socialist modernity”). Byggandet av denna avsåg bland annat att utveckla de som byggde den, bönder från alla delar av Sovjetunionen, till nya människor, till upplysta, moderna människor som inte enbart spräckte alla produktivitetsrekord utan även var kännare av det sköna i socialism.

Matthew S. Witkovsky and Devin Fore, ed., Revoliutsiia! demonstratsiia! : Soviet art put to the test / Chicago: Art Institute of Chicago, 2017, 324 s.

De lettiska fältjägarna var en elitkår i den ryska armén under Första världskriget. År 1917 tillhörde kåren bolsjevikernas trognaste anhängare och I den fanns många konstnärer och författare. Det inreddes en studio åt deras konstnärskollektiv i Kreml, där de även ställde ut. Kåren upprättade en särskild kulturkommitté som rekryterade alla soldater med någon som helst erfarenhet av konstnärligt arbete. En underkommitté till denna De Lettiska Fältjägarnas Upplysningskommitté frågade samtliga sina medlemmar om de hade uppträtt på en scen eller i en kör eller om de kunde rita. Detta endast som ett exempel på den energi som Röda Armén investerade i för att skapa en grund för åvägabringandet av proletär konst bland sina soldater, något som ansågs viktigt för att garantera seger inte minst under inbördeskriget – “Han som vet kommer att vinna!” (23f).

Denna bok bottnar i en utställning om tidig sovjetisk konst hållen vid The Art Institute of Chicago. Den är uppbyggd runt områden som var viktiga för produktionen, mottagandet och spridandet av denna konst: Slagfältet, skolan, pressen, teatrarna, hemmen, skyltfönstren, fabrikerna, utställningar. Boken är i stort format och visar upp en rikedom av illustrationer, flertalet i färg, och innehåller förklarande, djupgående texter och en omfattande bibliografi.

Öppettider sommar 2017

Wed, 2017-06-14 09:29
Här följer en översikt över våra öppettider och service under sommaren 2017
  • Forskarexpeditionen: stängt veckorna 28, 29 och 31 (10 juli till och med 31 juli)
Framtagningstider
  • Hämtningar från magasinet i Flemingsberg: Sista beställningen kl 11.00 den 7 juli

Vill du ha material till efter vårt sommaruppehåll? Maila in din beställning! Första hämtningarna kommer att göras den 1:a Augusti efter sommaruppehållet.

Se komplett information om våra framtagningstider.

Vi är nåbara via
  • telefon: 08 - 412 39 00
  • e-post: info [snabel-a] arbark.se

Observera att du via dessa kontakter inte kan få svar på dina forskningsförfrågningar under de veckor vi har stängt. Beroende på mängd av beställningar, kommer vi däremot att försöka ta fram det material som har beställts under vårt sommaruppehåll. Vi svarar så snart vi kan efter sommaruppehållet.

OBS! Vi har stängt vecka 28, 29 och 30, 10 juli 2017 till och med 31 juli 2017

In English
  • We are closed 3 weeks during Summer (10th of July - 31st of July). We are open again on August 1st.
  • No retrievals are made from our collections during this time. The first retrieval will be done on the 1st of August.
  • If you wish to have materials ready for your visit after the dates mentioned above, please note that we aren’t able to answer any requests until the 1st of August.

Please plan your research and visits accordingly. Don’t hesitate to contact us if you have any questions.

April 1917

Thu, 2017-06-01 16:22

I april månad 1917 förklarade USA krig mot Tyskland. Första världskriget rasade vid Sveriges tröskel och under denna månad kom startskottet för vad som ömsom kallats potatiskravaller och hungerdemonstrationerna, vilka sedan löpte över flera månader under resterande delen av året. De militära demonstrationerna tog fart likaså. Spänningarna ökade allt mer politiskt sett, med den nybildade Skyddskåren som kritiserades skarpt av socialdemokraterna.

7 april 1917 – krigsförklaringar och blodiga slag

President Woodrow Wilson tillfrågade amerikanska kongressen den 2 april om att skicka amerikanska trupper emot Tyskland, och efter några dagars betänketid gick kongressen honom till mötes. Krig förklarades mot Tyskland den 7 april. Wilson gjorde däremot klart att USA inte slogs som en allierad, utan som en associerad makt, där skälen uttrycktes som moraliska, och målet var att försvara demokratin och freden  i världen.

”Bloody April” har kommit att bli eftermälet till april 1917, inte bara för USA krigsförklaring men även som hänvisning till dödsfallen under Slaget vid Arras (Battle of Arras). I detta slag led de brittiska luftburna armén Royal Flying Corps svåra nederlag gentemot de tyska Luftstreitkräfte. Förlusterna var så pass stora att stridmoralen hotades. RFC gick däremot vinnande ur striderna.

Lenin på genomresa i Stockholm 1917-04-13. Bl.a. Inessa Armand, Otto Grimlund, Ture Nerman, Carl Lindhagen, Olga Ravitj, N. Krupskaja, Grigorij Zinovjev hans son Stiopa, Alexander Helphand-Parvus, Jelena Usijevitj-Kon., Fotograf: Axel Malmström, 1917. Fotosamlingen, 3331:2 ARAB

13 april 1917 – V.I. Lenins besöker Stockholm

På väg från exilen i Schweiz till Petrograd gör Lenin uppehåll i Stockholm för att träffa svenska socialdemokrater. I Ryssland hade tsaren störtats och februarirevolutionen inletts och Lenin ville ta del av denna. Från Zürich färdades han i tåg genom plomberat tåg genom Tyskland via båt till neutrala Sverige. Den schweziska vänstersocialisten Fritz Platten hjälpte till med förhandlingarna.

Lenin ankom till Sverige den 12 april 1917 till Trelleborg, dagen därpå var han framme i Stockholm. I Sverige var däremot motsättningarna mellan kommunisterna och de demokratiska socialisterna djupa, även vid Lenins besök. Motsättningarna inom socialdemokratin var påtagliga då önskemål fanns om att fängsla Lenin vid besöket, något som Hjalmar Branting däremot inte biföll. Otto Grimlund från ungdomsklubben i Malmö höll Lenin sällskap hela vägen till huvudstaden. Vid ankomsten till Stockholm togs Lenin emot av borgmästare Carl Lindhagen, Ture Nerman och riksdagsmannen Fredrik Ström. Besöket var kort, endast en dag.

Ryktesspridningen inför och under Lenins besök var påtaglig, bland annat sades det att han var tysk spion. Den svenska vänstern anslöt sig till en internationell protest mot kampanjen som drevs mot honom. Uttalandet undertecknades 13 april av Carl Lindhagen, Fredrik Ström, C.N. Carleson, Karl Kilbom och Ture Nerman. Splittringen inom socialdemokratin var redan ett faktum, Branting hade redan i februari 1917 på partiets kongress slagit fast att en uppgörelse mellan de två falangerna var nödvändig. Lenins besök underströk än mer denna delning. Under maj månad kom den nya grupperingen att gå under namnet Socialdemokratiska vänsterpartiet, sedermera Sveriges kommunistiska parti och det som idag är känt som Vänsterpartiet. (läs mer om detta under maj 1917).

16 april – 28 april – Hungerdemonstrationer över hela Sverige

Startskottet för hungerdemonstrationerna kom officiellt i Västervik i mitten av april 1917 där arbetarkontroll införs över samhället. Efter detta kom demonstrationerna sedan att rasa från 19 april till ca 29 april. Hungerrörelsens sprids över hela Sverige och hungermarscher genomförs i 23 städer. Den 27 april demonstrerar cirka 5000 kvinnor mot bristen på mjölk. Efter den 21 april utkristalliserades två aktionslinjer för demonstrationerna, en syndikalistisk och en socialdemokratisk.

Den 28 april har en privat skyddskår bildats i Stockholm för att upprätthålla ordningen vid förstamaj-demonstrationerna. Efter socialdemokratiskt angrepp i riksdagen upplöses kåren. Fram till 1 maj följde demonstrationerna oftare syndikalisternas linje än den reformistiska socialdemokratiska linjen. Detta innebar att protesterna ersattes med radikala tongångar där exempelvis monarkin skulle avsättas. Exempel till detta återfinns i Ivar Vennerströms tal i riksdagen, då han uppmanar sin valkrets Ådalen till besinning. Den 28 april publiceras likaså en ledare i Nya Norrland som manar till lugn. Natten till 29 april reser Vennerström till Ådalen från Stockholm och håller tal i Ådalen, med ett tydligt ställningstagande emot ungsocialismen (och deras hot att befria Amaltheamännen).

Den dåliga livsmedelsförsörjningen bidrog till protester och strejker över hela landet, den 22:a april demonstrerade exempelvis 10.000 utanför riksdagshuset. Den 27:e april demonstrerade 5000 kvinnliga fabriksarbetare mot mjölkbristen och höga livsmedelspriserna.

Hungerkravallerna 1917. En anhållen demonstrant förs bort. Fotosamlingen ARAB, 3331/1/2/110.

April 2017 – Militärdemonstrationer

Vid sidan av hungerdemonstrationerna ägde militärdemonstrationerna rum. Den socialistiska agitationen bidrog till att intensifiera de antimilitaristiska stämningarna i landet. Ett inslag i vänstersocialisternas taktik var att sätta upp Arbetare- och Soldatråd. Förberedelserna för revolt inom krigsmakten får betraktas som tämligen harmlösa. Men både civila och militära myndigheter var naturligtvis på sin vakt. Hela krigsmakten befann sig i alarmtillstånd när april månad nådde sitt slut år 1917.

För att kväsa oroligheterna drogs permissioner in och värnpliktiga förbjöds att delta i vissa möten. De pamfletter som delades ut av vänsterungdomar försökte stoppa, genom att infiltrera möten och sätta ut manskap vid statliga ämbetsverk. I Boden utbröt matstrejk 20 april, och i Stockholm kallades Stockholms frivilliga skyddskår samman bestående av män från landsorten, högskolestudenter frivilliga högermän för att bistå polismakten. Skyddskåren kritiserades starkt av socialdemokraterna och Socialdemokratiska vänsterpartiet, likaså instämde liberale Nils Edén. Tidningen Politiken svarade  med ett upprop för att bilda röda arbetaregarden.

Tips på litteratur:

Eliasson, Ulf (2006). I försvarets intresse : säkerhetspolisens övervakning och registrering av ytterlighetspartier 1917-1945 / Lund : Nordic Academic Press (Lettland)

Klockare, Sigurd (1967). Svenska revolutionen 1917-1918. Prismaserien, Stockholm: Prisma

Dahlberg, Hans (1999). Hundra år i Sverige – 1917, Stockholm, Albert Bonniers

”Lenin och den nordiska arbetarrörelsen” i En samnordisk antologi / med bidrag av Trond Hegna, Alfred Jensen, Gustav Johansson, Kåre Selnes, Atos Wortanen (1970)

Zubko, Marat Vasilevic [1985]. Lenin i Sverige året 1917. Göteborg ; Moskva : Fram : Progress

Lenin, Vladimir Il’ic (1979). Interviews 1917-1922. Institut für Marxismus-Leninismus beim ZK der SED . – Berlin : Dietz

Lenin, Vladimir Il’ic, (1974). Bolsjevikernas taktik under 1917. Stockholm : Socinform

Boktips maj 2017

Thu, 2017-06-01 15:59
Rosemary Feurer, Chad Pearson, red., Against labor : how U. S. employers organized to defeat union activism / Urbana : University of Illinois Press 2017, 269 s.

Denna bok handlar om organisering. Organisering från ovan istället för från nedan. Närmare bestämt: Hur arbetsgivare organiserar sig för att behålla, helst utvidga, sin kontroll över arbete och arbetskraft och för att, som en direkt följd av denna ambition, motverka, helst förhindra, all facklig motmakt. Ett genomgående argument i de essäer som utgör boken är, att likväl som det inte går att studera arbetsgivares antifackliga politik utan ett försök att förstå kapitalismens sociala historia, går det inte att förstå de senaste decenniernas högervridning utan att komma till tals med arbetsgivarnas aktivism i ett historiskt perspektiv.

Som bokens båda redaktörer skriver i ett förord, kan inte arbetsgivarnas ständigt återkommande försök att grundfästa sin makt över arbetarna till fullo förstås utan en sammanlänkning av en historia från ovan och från nedan. Detta då de tankar som föddes i hierarkins topp präglades av den kraft som en arbetarrörelse kunde uppvisa i hierarkins andra ände. Någon förståelse av arbetsgivarnas sätt att agera kan således inte uppnås utan att ta hänsyn till arbetarnas verksamhet (och vice versa); ett studium av de båda samtidigt klarlägger kapitalismens sociala historia. Bokens nio essäer utgår från förhållanden i Förenta staterna, men detta gör dem inte mindre intressanta för forskare och allmänhet i andra länder.

Birgitta Dahl, I rörelse : minnen från ett innehållsrikt liv/ Premiss, 2016. 327 s. : illustrerad

En av socialdemokratins verkliga trotjänare, Birgitta Dahl, skriver i denna självbiografi medryckande om sitt händelserika liv i demokratins och politikens tjänst. Född 1937 flyttade hon som barn mycket, då båda föräldrarna var folkhögskolelärare. Flera av hennes kvinnliga släktingar var lärare eller sjuksköterska. Det är därför inte konstigt att Birgitta Dahl kom att arbeta hela livet för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Birgitta Dahl beskriver sig själv som en ”duktig flicka” och när hon efter studenten började studera i Uppsala blev hon snart engagerad inom socialdemokratiska studentföreningen Laboremus, och inom den socialdemokratiska nykterhetsrörelsen. När hon idag ser en man gå med barnvagn eller med ett barn i handen så blir hon glad. Så var det inte när hon växte upp. Flera viktiga jämställdhetsreformer, till exempel delad föräldraförsäkring, bär hennes signum.
1968 valdes hon, 31 år, in i riksdagens andra kammare. Andelen kvinnor i riksdagen var bara tolv procent och hela miljön präglades av det patriarkala arvet. Hon hånades i tidningarna för att hon tog med sig sina små barn till riksdagens, och t.o.m. ammade (dock inte i själva plenisalen, som en tidning skrev). Men också detta motstånd skulle med tiden kämpas ner. Under hennes tid infördes rätten till abort, förbud mot barnaga och ”våldtäkt inom äktenskapet”, fullt utbyggd barnomsorg, förbättrad sexualupplysning i skolan och en rad andra viktiga reformer. Hon skriver inte utan stolthet att när hon valdes till talman 1994 hade andelen kvinnor i riksdagen ökat till fyrtio procent, högst i världen!
Förödmjukande hatbrev och förtäckta eller öppna hot skulle hon få komma att leva med. Inte minst sedan hon starkt engagerade sig för Vietnam, i den socialdemokratiska Svenskakommittén för Vietnam. Hon redogör här noggrant för alla interna strider inom Vietnamrörelsen. Vid en demonstration 1972 blev hon arresterad och under förödmjukande former förhörd av polisen, ända tills hon meddelade att hon var riksdagsledamot! 2008 brändes delar av familjens sommarhus ner i en mordbrand i Öregrund.
Birgitta Dahl reste oerhört mycket och hade flera internationella uppdrag inom FN. Under många år var hon en kontroversiell miljö- och energiminister, illa sedd av företag, fackförbund och kommuner, som varit vana att ta lättvindigt på miljöföreskrifterna, om sådana fanns. Hon fick på sitt bord arbetet efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986, bara månader efter mordet på Olof Palme, och verkade för förbud mot freoner inom industrin. Idogt arbetade hon för löftet om att kärnkraften skulle avvecklas till år 2010, men 1986 blev hon miljöminister, i det departement hon själv varit med om att starta, och efter valet 1991 flyttades hon igen, då Göran Persson ansågs olämplig att i opposition bli socialpolitisk talesperson. Den lojala Birgitta Dahl åtog sig det nya uppdraget, och beklagar i boken att hon tvingades släppa miljöfrågorna.
1994 till sin pensionering 2002 var hon riksdagens talman. När hon efter ett långt liv ser tillbaka känner hon sig både ”allvarlig och sorgsen” över världsläget, och över hur den offentliga välfärden i Sverige delvis nedmonterats, något som hon menar startade 1991 efter finanskrisen, och med en ny finansminister, Allan Larsson, som var svår att samarbeta med. Däremot är hon inte ”desillusionerad”. ”Så länge det finns människor som orkar och vågar slåss för det de tror på, finns det hopp för framtiden, hur mörk världen än ter sig” avslutar hon boken.

Johan Sundeen, 68-kyrkan : svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989/ Bladh by Bladh, 2017. 491 s.

Idéhistorikern Johan Sundeens bok om den kristna vänsterns utbredning  i Sverige under de tumultartade åren kring 1968, ingår i ett forskningsprojekt, ”Arvet efter 1968”, som en av åtta specialstudier. I förordet konstaterar han att ”kristna personers och grupperingars bidrag till vänstervridningen av svensk opinion framstår som påtagligt undervärderat av historieskrivningen”.

Tidskrifter som nagelfars är Kristet Forum, Vår Kyrka, och Vår Lösen. Här menar författaren både hyllades och försvarades i artiklar diktaturer som Kina, Kuba, Vietnam och Nordkorea. I ett särskilt kapitel tar han upp Stockholmsprästen Lars Carlzons engagemang för DDR-Östtyskland. De ”röda prästerna i Lund” som engagerade sig i Vietnamfrågan utforskas, de som i Expressen kallades ”Jesu guerilla”. När ärkebiskop Ruben Josefsson i samma tidning trodde av vänster-prästerna skulle bli ett ”relativt kortlivat fenomen” så motsägs det av författaren, som tvärtom menar att den svenska kyrkan radikaliserats påtagligt. Han exemplifierar med den tidigare ärkebiskopen K.G. Hammar. Han menar att klasskampen från 1968 flyttades in i kyrkorummet och att Bibeln betraktades som en ”politisk urkund”. En central organisation var den av professor Per Frostin ledda Kristna studentrörelsen i Sverige (KRISS).
Samtidigt hävdar Sundeen att det bland vanliga aktivt kristna fanns mycket få som kallade sig ”kommunister”, och inom frikyrkorna i stort sett inga. Bland de intellektuella unga prästerna fanns många inslag av det som i England kallades The New Left. I Sverige representerades den nya vänstern av t.ex. Göran Therborns bok En ny vänster (1966). Viktigt var vad idéhistorikern Svante Nordin kallar ”traditionsförkastelse”.  Sundeen söker också efter liknande uttryck inom den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen., som han menar på 1960-talet blev ”en yta för artikulerande av marxistisk ideologi”. En rest av detta menar han är det inom svenska kyrkan radikala debattforumet Seglora kyrka, där bl.a. socialdemokraten Helle Klein ingår.

Boktips maj 2017

Thu, 2017-06-01 15:50
Rosemary Feurer, Chad Pearson, red., Against labor : how U. S. employers organized to defeat union activism / Urbana : University of Illinois Press 2017, 269 s.

Denna bok handlar om organisering. Organisering från ovan istället för från nedan. Närmare bestämt: Hur arbetsgivare organiserar sig för att behålla, helst utvidga, sin kontroll över arbete och arbetskraft och för att, som en direkt följd av denna ambition, motverka, helst förhindra, all facklig motmakt. Ett genomgående argument i de essäer som utgör boken är, att likväl som det inte går att studera arbetsgivares antifackliga politik utan ett försök att förstå kapitalismens sociala historia, går det inte att förstå de senaste decenniernas högervridning utan att komma till tals med arbetsgivarnas aktivism i ett historiskt perspektiv.

Som bokens båda redaktörer skriver i ett förord, kan inte arbetsgivarnas ständigt återkommande försök att grundfästa sin makt över arbetarna till fullo förstås utan en sammanlänkning av en historia från ovan och från nedan. Detta då de tankar som föddes i hierarkins topp präglades av den kraft som en arbetarrörelse kunde uppvisa i hierarkins andra ände. Någon förståelse av arbetsgivarnas sätt att agera kan således inte uppnås utan att ta hänsyn till arbetarnas verksamhet (och vice versa); ett studium av de båda samtidigt klarlägger kapitalismens sociala historia. Bokens nio essäer utgår från förhållanden i Förenta staterna, men detta gör dem inte mindre intressanta för forskare och allmänhet i andra länder.

Birgitta Dahl, I rörelse : minnen från ett innehållsrikt liv/ Premiss, 2016. 327 s. : illustrerad

En av socialdemokratins verkliga trotjänare, Birgitta Dahl, skriver i denna självbiografi medryckande om sitt händelserika liv i demokratins och politikens tjänst. Född 1937 flyttade hon som barn mycket, då båda föräldrarna var folkhögskolelärare. Flera av hennes kvinnliga släktingar var lärare eller sjuksköterska. Det är därför inte konstigt att Birgitta Dahl kom att arbeta hela livet för jämställdhet mellan kvinnor och män.
Birgitta Dahl beskriver sig själv som en ”duktig flicka” och när hon efter studenten började studera i Uppsala blev hon snart engagerad inom socialdemokratiska studentföreningen Laboremus, och inom den socialdemokratiska nykterhetsrörelsen. När hon idag ser en man gå med barnvagn eller med ett barn i handen så blir hon glad. Så var det inte när hon växte upp. Flera viktiga jämställdhetsreformer, till exempel delad föräldraförsäkring, bär hennes signum.
1968 valdes hon, 31 år, in i riksdagens andra kammare. Andelen kvinnor i riksdagen var bara tolv procent och hela miljön präglades av det patriarkala arvet. Hon hånades i tidningarna för att hon tog med sig sina små barn till riksdagens, och t.o.m. ammade (dock inte i själva plenisalen, som en tidning skrev). Men också detta motstånd skulle med tiden kämpas ner. Under hennes tid infördes rätten till abort, förbud mot barnaga och ”våldtäkt inom äktenskapet”, fullt utbyggd barnomsorg, förbättrad sexualupplysning i skolan och en rad andra viktiga reformer. Hon skriver inte utan stolthet att när hon valdes till talman 1994 hade andelen kvinnor i riksdagen ökat till fyrtio procent, högst i världen!
Förödmjukande hatbrev och förtäckta eller öppna hot skulle hon få komma att leva med. Inte minst sedan hon starkt engagerade sig för Vietnam, i den socialdemokratiska Svenskakommittén för Vietnam. Hon redogör här noggrant för alla interna strider inom Vietnamrörelsen. Vid en demonstration 1972 blev hon arresterad och under förödmjukande former förhörd av polisen, ända tills hon meddelade att hon var riksdagsledamot! 2008 brändes delar av familjens sommarhus ner i en mordbrand i Öregrund.
Birgitta Dahl reste oerhört mycket och hade flera internationella uppdrag inom FN. Under många år var hon en kontroversiell miljö- och energiminister, illa sedd av företag, fackförbund och kommuner, som varit vana att ta lättvindigt på miljöföreskrifterna, om sådana fanns. Hon fick på sitt bord arbetet efter kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986, bara månader efter mordet på Olof Palme, och verkade för förbud mot freoner inom industrin. Idogt arbetade hon för löftet om att kärnkraften skulle avvecklas till år 2010, men 1986 blev hon miljöminister, i det departement hon själv varit med om att starta, och efter valet 1991 flyttades hon igen, då Göran Persson ansågs olämplig att i opposition bli socialpolitisk talesperson. Den lojala Birgitta Dahl åtog sig det nya uppdraget, och beklagar i boken att hon tvingades släppa miljöfrågorna.
1994 till sin pensionering 2002 var hon riksdagens talman. När hon efter ett långt liv ser tillbaka känner hon sig både ”allvarlig och sorgsen” över världsläget, och över hur den offentliga välfärden i Sverige delvis nedmonterats, något som hon menar startade 1991 efter finanskrisen, och med en ny finansminister, Allan Larsson, som var svår att samarbeta med. Däremot är hon inte ”desillusionerad”. ”Så länge det finns människor som orkar och vågar slåss för det de tror på, finns det hopp för framtiden, hur mörk världen än ter sig” avslutar hon boken.

Johan Sundeen, 68-kyrkan : svensk kristen vänsters möten med marxismen 1965-1989/ Bladh by Bladh, 2017. 491 s.

Idéhistorikern Johan Sundeens bok om den kristna vänsterns utbredning  i Sverige under de tumultartade åren kring 1968, ingår i ett forskningsprojekt, ”Arvet efter 1968”, som en av åtta specialstudier. I förordet konstaterar han att ”kristna personers och grupperingars bidrag till vänstervridningen av svensk opinion framstår som påtagligt undervärderat av historieskrivningen”.

Tidskrifter som nagelfars är Kristet Forum, Vår Kyrka, och Vår Lösen. Här menar författaren både hyllades och försvarades i artiklar diktaturer som Kina, Kuba, Vietnam och Nordkorea. I ett särskilt kapitel tar han upp Stockholmsprästen Lars Carlzons engagemang för DDR-Östtyskland. De ”röda prästerna i Lund” som engagerade sig i Vietnamfrågan utforskas, de som i Expressen kallades ”Jesu guerilla”. När ärkebiskop Ruben Josefsson i samma tidning trodde av vänster-prästerna skulle bli ett ”relativt kortlivat fenomen” så motsägs det av författaren, som tvärtom menar att den svenska kyrkan radikaliserats påtagligt. Han exemplifierar med den tidigare ärkebiskopen K.G. Hammar. Han menar att klasskampen från 1968 flyttades in i kyrkorummet och att Bibeln betraktades som en ”politisk urkund”. En central organisation var den av professor Per Frostin ledda Kristna studentrörelsen i Sverige (KRISS).
Samtidigt hävdar Sundeen att det bland vanliga aktivt kristna fanns mycket få som kallade sig ”kommunister”, och inom frikyrkorna i stort sett inga. Bland de intellektuella unga prästerna fanns många inslag av det som i England kallades The New Left. I Sverige representerades den nya vänstern av t.ex. Göran Therborns bok En ny vänster (1966). Viktigt var vad idéhistorikern Svante Nordin kallar ”traditionsförkastelse”.  Sundeen söker också efter liknande uttryck inom den socialdemokratiska Broderskapsrörelsen., som han menar på 1960-talet blev ”en yta för artikulerande av marxistisk ideologi”. En rest av detta menar han är det inom svenska kyrkan radikala debattforumet Seglora kyrka, där bl.a. socialdemokraten Helle Klein ingår.

Rereading histories of labour and livlihood under British rule

Tue, 2017-05-30 16:31
PRESENTATIONS AND CONVERSATIONS

REREADING HISTORIES OF LABOUR AND LIVLIHOOD UNDER BRITISH RULE – CLIMATE, WORK, COMMERCE AND POLITY IN NORTH-EASTERN INDIA 1790-1940

Prof. RANA BEHAL, Association of Indian Labour Historians
Prof. GUNNEL CEDERLÖF, Linnaeus University

Contact: silke.neunsinger[a]arbark.se

The growing demand for raw materials and other tropical products in the West led to the setting up of modern plantations as agro-industrial enterprises by British capital in several colonies of the British Empire, including India, during nineteenth and early twentieth centuries. This demand for raw materials and other tropical agricultural products in the West opened up large scale plantations by the European capital for the production of commodities like tea, coffee, tobacco and rubber for global markets.

Modern industrial capitalism and the colonisation by Asia, Africa, the Caribbean and other parts of the world by the British triggered the massive mobilisation of labour from Indian agrarian communities across diverse geographical locations.

The political situation of Assam at the end of the eighteenth and the beginning of nineteenth centuries provided an opportunity for British intervention in the North-Eastern part of the Indian subcontinent. A region characterised by its extensive and dense forests, large numbers of small and big rivers, and a tropical climate with plentiful rainfall.
Classification of these dense and extensive forests as waste lands by the British colonial power fitted very well the Imperial ideological rhetoric of ‘civilizing’ mission by ‘developing’ the ‘Wastes’ into productive lands. The ‘discovery’ of the existence of a tea plant in Upper Assam growing in this conducive climate and rainfall by a ‘Scientific Committee’ of East India Company generated the demand for opening plantations for commercial production by the private British capital.

April 1917

Tue, 2017-05-09 16:43

I april månad 1917 förklarade USA krig mot Tyskland. Första världskriget rasade vid Sveriges tröskel och under denna månad kom startskottet för vad som ömsom kallats potatiskravaller och hungerdemonstrationerna, vilka sedan löpte över flera månader under resterande delen av året. De militära demonstrationerna tog fart likaså. Spänningarna ökade allt mer politiskt sett, med den nybildade Skyddskåren som kritiserades skarpt av socialdemokraterna.

7 april 1917 – krigsförklaringar och blodiga slag

President Woodrow Wilson tillfrågade amerikanska kongressen den 2 april om att skicka amerikanska trupper emot Tyskland, och efter några dagars betänketid gick kongressen honom till mötes. Krig förklarades mot Tyskland den 7 april. Wilson gjorde däremot klart att USA inte slogs som en allierad, utan som en associerad makt där orsaken uttalades som moraliska, och målet var att försvara demokratin och freden  i världen.
”Bloody April” har kommit att bli eftermälet till april 1917, inte bara för USA krigsförklaring men även som hänvisning till dödsfallen under Slaget vid Arras (Battle of Arras). I detta slag led de brittiska luftburna armén Royal Flying Corps svåra nederlag gentemot de tyska Luftstreitkräfte. Nederlagen var så pass stora att stridsmoralen hotades. RFC gick däremot vinnande ur striderna. I Sverige

Lenin på genomresa i Stockholm 1917-04-13. Bl.a. Inessa Armand, Otto Grimlund, Ture Nerman, Carl Lindhagen, Olga Ravitj, N. Krupskaja, Grigorij Zinovjev hans son Stiopa, Alexander Helphand-Parvus, Jelena Usijevitj-Kon., Fotograf: Axel Malmström, 1917. Fotosamlingen, 3331:2 ARAB

13 april 1917 - V.I. Lenins besöker Stockholm

På väg från exilen i Schweiz till Petrograd gör Lenin uppehåll i Stockholm för att träffa svenska socialdemokrater. I Ryssland hade tsaren störtats och februarirevolutionen inletts och Lenin ville ta del av denna. Från Zürich färdades han i tåg genom plomberat tåg genom Tyskland via båt till neutrala Sverige. Den schweziska vänstersocialisten Fritz Platten hjälpte till med förhandlingarna.

Lenin ankom till Sverige den 12 april 1917 till Trelleborg, dagen därpå var han framme i Stockholm. I Sverige var däremot motsättningarna mellan kommunisterna och de demokratiska socialisterna djupa, även vid Lenins besök. Motsättningarna inom socialdemokratin även påtaglig då önskemål fanns om att fängsla Lenin vid besöket, något som Hjalmar Branting däremot inte biföll. Otto Grimlund från ungdomsklubben i Malmö höll Lenin sällskap hela vägen till huvudstaden. Vid ankomsten till Stockholm togs Lenin emot av borgmästare Carl Lindhagen, Ture Nerman och riksdagsmannen Fredrik Ström. Besöket var kort, endast en dag.

Ryktesspridningen inför och under Lenins besök var påtaglig, bland annat sades det att han var tysk spion. Den svenska vänstern anslöt sig till en internationell protest mot kampanjen som drevs mot honom. Uttalandet undertecknades 13 april av Carl Lindhagen, Fredrik Ström, C.N. Carleson, Karl Kilbom och Ture Nerman. Splittringen inom socialdemokratin var redan ett faktum, Branting hade redan i februari 1917 på partiets kongress slagit fast att en uppgörelse mellan de två falangerna var nödvändig. Lenins besök underströk än mer denna delning. Under maj månad kom den nya grupperingen att gå under namnet Socialdemokratiska vänsterpartiet, sedermera Sveriges kommunistiska parti och det som idag är känt som Vänsterpartiet. (läs mer om detta under maj 1917).

16 april – 28 april – Hungerdemonstrationer över hela Sverige

Startskottet för hungerdemonstrationerna kom officiellt i Västervik i mitten av april 1917 där arbetarkontroll införs över samhället. Efter detta kom demonstrationerna sedan att rasa från 19 april till ca 29 april. Hungerrörelsens sprids över hela Sverige och hungermarscher genomförs i 23 städer. Den 27 april demonstrerar cirka 5000 kvinnor mot bristen på mjölk. Efter den 21 april utkristalliserades två aktionslinjer för demonstrationerna, en syndikalistisk och en socialdemokratisk.

Den 28 april har en privat skyddskår bildats i Stockholm för att upprätthålla ordningen vid förstamaj-demonstrationerna. Efter socialdemokratiskt angrepp i riksdagen upplöses kåren. Fram till 1 maj följde demonstrationerna oftare syndikalisternas linje än den reformistiska socialdemokratiska linjen. Detta innebar att protesterna ersattes med radikala tongångar där exempelvis monarkin skulle avsättas. Exempel till detta återfinns i Ivar Vennerströms tal i riksdagen, då han uppmanar sin valkrets Ådalen till besinning. Den 28 april publiceras likaså en ledare i Nya Norrland som manar till lugn. Natten till 29 april reser Vennerström till Ådalen från Stockholm och håller tal i Ådalen, med ett tydligt ställningstagande emot ungsocialismen (och deras hot att befria Amaltheamännen).

Den dåliga livsmedelsförsörjningen bidrog till protester och strejker över hela landet, den 22:a april demonstrerade exempelvis 10.000 utanför riksdagshuset. Den 27:e april demonstrerade 5000 kvinnliga fabriksarbetare mot mjölkbristen och höga livsmedelspriserna.

Hungerkravallerna 1917. En anhållen demonstrant förs bort. Fotosamlingen ARAB, 3331/1/2/110.

April 2017 - Militärdemonstrationer

Vid sidan av hungerdemonstrationerna ägde militärdemonstrationerna rum. Den socialistiska agitationen bidrog till att intensifiera de antimilitaristiska stämningarna i landet. Ett inslag i vänstersocialisternas taktik var att sätta upp Arbetare- och Soldatråd. Förberedelserna för revolt inom krigsmakten får betraktas som tämligen harmlösa. Men både civila och militära myndigheter var naturligtvis på sin vakt. Hela krigsmakten befann sig i alarmtillstånd när april månad nådde sitt slut år 1917.

För att kväsa oroligheterna drogs permissioner in och värnpliktiga förbjöds att delta i vissa möten. De pamfletter som delades ut av vänsterungdomar försökte stoppa, genom att infiltrera möten och sätta ut manskap vid statliga ämbetsverk. I Boden utbröt matstrejk 20 april, och i Stockholm kallades Stockholms frivilliga skyddskår samman bestående av män från landsorten, högskolestudenter frivilliga högermän för att bistå polismakten. Skyddskåren kritiserades starkt av socialdemokraterna och Socialdemokratiska vänsterpartiet, likaså instämde liberale Nils Edén. Tidningen Politiken svarade  med ett upprop för att bilda röda arbetaregarden.

Tips på litteratur:

Eliasson, Ulf (2006). I försvarets intresse : säkerhetspolisens övervakning och registrering av ytterlighetspartier 1917-1945 / Lund : Nordic Academic Press (Lettland)

Klockare, Sigurd (1967). Svenska revolutionen 1917-1918. Prismaserien, Stockholm: Prisma

Dahlberg, Hans (1999). Hundra år i Sverige – 1917, Stockholm, Albert Bonniers

“Lenin och den nordiska arbetarrörelsen” i En samnordisk antologi / med bidrag av Trond Hegna, Alfred Jensen, Gustav Johansson, Kåre Selnes, Atos Wortanen (1970)

Zubko, Marat Vasilevic [1985]. Lenin i Sverige året 1917. Göteborg ; Moskva : Fram : Progress

Lenin, Vladimir Il’ic (1979). Interviews 1917-1922. Institut für Marxismus-Leninismus beim ZK der SED . - Berlin : Dietz

Lenin, Vladimir Il’ic, (1974). Bolsjevikernas taktik under 1917. Stockholm : Socinform

Boktips april 2017

Fri, 2017-05-05 08:45

Anna Fröding: En värld att vinna /Visto förlag, 2015, 396 s.

Anna Fröding jobbar som psykolog i Västerås och har tidigare skrivit en ungdomsbok. Nu skriver hon en ambitiös roman, den första i en trilogi, om den tyske kommunisten Karl Frisch. 1999 är han 80 år och bor på Lidingö utanför Stockholm. När ett barnbarn misshandlas av nynazister börjar han återberätta sitt eget liv som börjar i arbetskasern i Berlin 1919.

Det blir en inifrånskildring av den kommunistiska kampen som accelererar när nazisterna tar den politiska och reella makten i Tyskland 1933. Karl tvingas engagera sig tidigt som angivare i hitlerjugend, samtidigt som han engagerar sig i den ungkommunistiska rörelsen. Men när han fyller 17 så vägrar han att fortsätta dubbellivet och det smutsiga hantverket. Därpå följer flera år i nazistiskt arbetsläger i Sachsenhausen och i nazistisk s.k. ”arbetstjänst”. Handlingen förs, med återblickar i Karls senare liv i Sverige, fram till krigsutbrottet 1939, när nazister utklädda till polska soldater ”beskjuter” tyska soldater vid polsk-tyska gränsen. Därefter utbryter det andra världskriget. Samtidigt är det en skildring av en traumatiserad tonårings väg mot vuxenskap, hans tankar om rätt och fel, kärlek, och försök till anpassning och motstånd i en kaotisk värld, som ändå inte känns allt för fjärran.

Kalle Johansson & Lena Berggren, Vad är egentligen fascism? / Stockholm : Verbal, 2017, 56 s.

Trots att bokomslagets design lätt kan föra tankarna till faktaböcker för barn, är detta en formidabel grundkurs för alla som snabbt vill lära sig mer om fascismen. Till största delen är det i form av en tecknad serie som fascismens uppkomst, ideologi, historia och praktik framträder för läsaren. Tecknaren Kalle Johansson har så gott som genomgående gjort ett strålande jobb när det gäller att fylla illustrationerna med ett pedagogiskt innehåll. Som ett slags ramberättelse gestaltar Johansson hur han och historikern Lena Berggren träffas på ett bibliotek i dagens Umeå – ett utmärkt grepp för att belysa fascismen i vår egen samtid. Självfallet finns det mer djuplodande verk om ämnet, men för bokens tilltänkta målgrupp borde detta vara snudd på obligatorisk läsning.

Mary Ginsberg, (red.), Communist Posters / London: Reaktion Books, 2017, 407 s.

”Mobiliseringen av konst för revolutionära syften är ett definierande drag hos kommunismen” (7). Så lyder den första meningen i denna storslagna och tungt vägande bok. Boken inleds med en inträngande och övergripande artikel av Mary Ginsberg. Därefter beskriver hon själv utvecklingen inom området för Rysslands/Sovjetunionens del och när hon skriver att de affischer som spreds under den tidiga Sovjeteran måste räknas in bland den allra främsta grafiska konst som någonsin producerats, kan man inte mer än nicka instämmande, inte minst efter att ha fått ta del av bokens illustrationer. Andra artiklar i denna bok behandlar Mongoliska folkrepubliken (1924-1992), Östeuropa (1945-1991), Kina (1949- ), Demokratiska Folkrepubliken Korea (1948- ), Vietnam (1945- ) och Kuba (1959- ). Bokens 407 sidor innehåller referenser, en utförlig bibliografi samt 322 illustrationer varav 314 i färg.

Errico Malatesta, ”A long and patient work” : the anarchist socialism of L’Agitazione, 1897-1898 (Complete works of Errico Malatesta, Vol. 3) / AK Press, 2016, xxvi, 474 s.

”Det blir uppror på uppror och alla misslyckas. Av de tusentals anhängarna blir det några hundra, när det gäller.” Så skriver Erik Lundberg i sin bok Då inga herrar finns (Umeå 2009, s. 19). Detta i ett avsnitt som handlar om den italienske anarkisten Errico Malatesta som föddes 1853 och dog 1932. Av sina 79 levnadsår tillbringade han 12 i fängelse och 35 i landsflykt. Efter en lång period i landsflykt, under vilken han reste runt i Mellanöstern och Europa, återkom han i hemlighet till Italien 1897. Han slog sig ned i Ancona, en stad med en lång upprorshistoria bakom sig och med många anarkistiska militanter på plats. Där startade han tillsammans med andra tidningen L’Agitazione, ”a unique success story on the nineteenth-century anarchist scene” (s. xviii). I tidningen vädrade han delvis andra åsikter än tidigare, såg med kritiska ögon på en upprorsagitation som han fann orealistisk och förordade ”ett långt och tålmodigt arbete för att förbereda och organisera folket” som skulle bedrivas i fullt dagsljus och inte i hemlighet. Föreliggande verk är på en och samma gång den först utgivna och tredje volymen i ett planerat tiobandsverk som ska omspänna hela Malatestas litterära verk, även hans och andras brev. Davide Turcato står som verkets redaktör och Roberto Giulianelli svarar för denna dels gedigna inledning.

Boktips april 2017

Thu, 2017-05-04 16:05

Anna Fröding: En värld att vinna /Visto förlag, 2015, 396 s.

Anna Fröding jobbar som psykolog i Västerås och har tidigare skrivit en ungdomsbok. Nu skriver hon en ambitiös roman, den första i en trilogi, om den tyske kommunisten Karl Frisch. 1999 är han 80 år och bor på Lidingö utanför Stockholm. När ett barnbarn misshandlas av nynazister börjar han återberätta sitt eget liv som börjar i arbetskasern i Berlin 1919.

Det blir en inifrånskildring av den kommunistiska kampen som accelererar när nazisterna tar den politiska och reella makten i Tyskland 1933. Karl tvingas engagera sig tidigt som angivare i hitlerjugend, samtidigt som han engagerar sig i den ungkommunistiska rörelsen. Men när han fyller 17 så vägrar han att fortsätta dubbellivet och det smutsiga hantverket. Därpå följer flera år i nazistiskt arbetsläger i Sachsenhausen och i nazistisk s.k. ”arbetstjänst”. Handlingen förs, med återblickar i Karls senare liv i Sverige, fram till krigsutbrottet 1939, när nazister utklädda till polska soldater ”beskjuter” tyska soldater vid polsk-tyska gränsen. Därefter utbryter det andra världskriget. Samtidigt är det en skildring av en traumatiserad tonårings väg mot vuxenskap, hans tankar om rätt och fel, kärlek, och försök till anpassning och motstånd i en kaotisk värld, som ändå inte känns allt för fjärran.

Kalle Johansson & Lena Berggren, Vad är egentligen fascism? / Stockholm : Verbal, 2017, 56 s.

Trots att bokomslagets design lätt kan föra tankarna till faktaböcker för barn, är detta en formidabel grundkurs för alla som snabbt vill lära sig mer om fascismen. Till största delen är det i form av en tecknad serie som fascismens uppkomst, ideologi, historia och praktik framträder för läsaren. Tecknaren Kalle Johansson har så gott som genomgående gjort ett strålande jobb när det gäller att fylla illustrationerna med ett pedagogiskt innehåll. Som ett slags ramberättelse gestaltar Johansson hur han och historikern Lena Berggren träffas på ett bibliotek i dagens Umeå – ett utmärkt grepp för att belysa fascismen i vår egen samtid. Självfallet finns det mer djuplodande verk om ämnet, men för bokens tilltänkta målgrupp borde detta vara snudd på obligatorisk läsning.

Mary Ginsberg, (red.), Communist Posters / London: Reaktion Books, 2017, 407 s.

”Mobiliseringen av konst för revolutionära syften är ett definierande drag hos kommunismen” (7). Så lyder den första meningen i denna storslagna och tungt vägande bok. Boken inleds med en inträngande och övergripande artikel av Mary Ginsberg. Därefter beskriver hon själv utvecklingen inom området för Rysslands/Sovjetunionens del och när hon skriver att de affischer som spreds under den tidiga Sovjeteran måste räknas in bland den allra främsta grafiska konst som någonsin producerats, kan man inte mer än nicka instämmande, inte minst efter att ha fått ta del av bokens illustrationer. Andra artiklar i denna bok behandlar Mongoliska folkrepubliken (1924-1992), Östeuropa (1945-1991), Kina (1949- ), Demokratiska Folkrepubliken Korea (1948- ), Vietnam (1945- ) och Kuba (1959- ). Bokens 407 sidor innehåller referenser, en utförlig bibliografi samt 322 illustrationer varav 314 i färg.

Errico Malatesta, ”A long and patient work” : the anarchist socialism of L’Agitazione, 1897-1898 (Complete works of Errico Malatesta, Vol. 3) / AK Press, 2016, xxvi, 474 s.

”Det blir uppror på uppror och alla misslyckas. Av de tusentals anhängarna blir det några hundra, när det gäller.” Så skriver Erik Lundberg i sin bok Då inga herrar finns (Umeå 2009, s. 19). Detta i ett avsnitt som handlar om den italienske anarkisten Errico Malatesta som föddes 1853 och dog 1932. Av sina 79 levnadsår tillbringade han 12 i fängelse och 35 i landsflykt. Efter en lång period i landsflykt, under vilken han reste runt i Mellanöstern och Europa, återkom han i hemlighet till Italien 1897. Han slog sig ned i Ancona, en stad med en lång upprorshistoria bakom sig och med många anarkistiska militanter på plats. Där startade han tillsammans med andra tidningen L’Agitazione, ”a unique success story on the nineteenth-century anarchist scene” (s. xviii). I tidningen vädrade han delvis andra åsikter än tidigare, såg med kritiska ögon på en upprorsagitation som han fann orealistisk och förordade ”ett långt och tålmodigt arbete för att förbereda och organisera folket” som skulle bedrivas i fullt dagsljus och inte i hemlighet. Föreliggande verk är på en och samma gång den först utgivna och tredje volymen i ett planerat tiobandsverk som ska omspänna hela Malatestas litterära verk, även hans och andras brev. Davide Turcato står som verkets redaktör och Roberto Giulianelli svarar för denna dels gedigna inledning.

Revolutionsåret 1917 - en återblick

Mon, 2017-04-24 11:11

I år är det jämnt 100 år sedan 1917. Det år som gått till historien som sluttampen på första världskriget, men även det år då protester och hungerkravaller präglade hela Europa. Sverige inte undantaget. Kriser, olyckor, livsmedelsbrist, hungerkravaller, revolution och revolutionsrädsla var kännbart även här. I en rad artiklar under detta år kommer vi att lyfta fram detta år med avstamp både i internationella och nationella händelser, samt ur våra samlingar.

9 Maj 1917. Läs mer om denna månads händelser och vad bilden föreställer under maj månads artikel. Fotografi ur Per Albin Hansson personarkiv, 204:0455, ARAB

Snart kommer den första av 12 artiklar publiceras på vår webbsidan. En för var månad för år 1917, späckat med händelser som knyter an både till den internationella och nationella politiska scenen, men även med direktanknytning till våra samlingar.

Tanken är att ge allmänheten en bild av den bredd av material som ARAB inhyser - men även givetvis att lyfta fram det som skedde 1917. För många är detta händelser som ligger i historiens mörker, men många av händelserna knyter an till händelser idag, och händelser för 50 år sedan.

Artikeln för Januari 1917 kommer snart att publiceras - och för den uppmärksamme - en ny webbsida kommer att likaså lanseras i och med detta publiceringsprojekt över revolutionsåret 1917.

God fortsättning på 2017 önskar vi på ARAB!

Våra öppettider under påskhelgen 2017

Wed, 2017-04-12 16:21

Vi håller stängt under hela påskhelgen, skärtorsdagen inkluderad. Åter öppna igen den 18:e april klockan 10.00. Glad påsk önskar vi er!

Lantarbetarens arkiv, Fotograf: okänd

Våra normala öppettider är:

Måndag Stängt

Tisdag 10-17

Onsdag 10-17

Torsdag 10-17

Fredag 10-15

Sista lördagen var månad 10-15

Önskar du beställa material är det därför bra om om du ringer oss tisdag förmiddag då vi inte bemannar forskarexpeditionen på måndag.

Välkomna tillbaka till efter påskhelgen!

Socialdemokraterna firar kongress

Mon, 2017-04-10 10:30

I år firar Socialdemokraterna kongress i Göteborg. Med anledning av detta vill vi passa på att lyfta fram en slagkraftig bild, publicerad i Socialdemokratiska arbetarpartiets egen tidning Social-demokraten den 10 mars 1910 som väl illustrerar arbetarpartiets grundläggande mål. En kongresshälsning till partiet, samt en erinran om den korta tid som förflutit sedan rösträttsfrågan var en brännande fråga inom partipolitiken.

”Hand i hand måste arbetarklassens män och kvinnor tåga fram mot ljusare och lyckligare tider. Vägen är både mödosam och lång, men med hurtigt mod skall den dock tillryggaläggas. Det är en ny klass, som stormar fram och den vill ej eller får ev veta av några oöverstigliga hinder. Fram mot målet, ljuder det mot brusande fältropet! Och målet är arbetarklassens ekonomiska och sociala frigörelse.”

”Fram till val för Arbetarepartiet!” Teckning av Teckning av G.Widholm i Social-demokraten 10.3 1910

Rösträttsfrågan är till synes en historisk artefakt i Sverige, men sanningen är snarare att den allmänna rösträtten inte alls var vare sig självklar eller särskilt gammal i Sverige.

Rösträttsrättsfrågan är äldre än själva partiväsendet, och kom senare att tas över av partierna som en partifråga. Liberalerna var först, därefter kom socialdemokraterna.

Före år 1910 var det i stort sett bara män som hade rösträtt i kommunalval, och bara män var valbara. Den kvinnliga rösträtten kom först 1921. Bilden berör därför en fråga som idag kan till synes te sig främmande.

1912 lade Karl Staaffs andra regering fram den allra första propositionen om rösträtt och valbarhet för kvinnor i riksdagsval. Den röstades dock ned i första kammaren.

Revolutionsåret 1917 tillträdde en koalitionsregering bestående av liberaler och socialdemokrater, ledda av liberalen Nils Edén, samt bland andra Hjalmar Branting.

De lade fram en proposition om allmän och lika rösträtt som fick bifall i andra kammaren men återigen röstades ned i första kammaren.

Allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor infördes först efter den ryska revolutionen inträffat. Ett händelseförlopp som kom att påverka Sverige och resten av Europa djupt. Rädslan en annalkande revolution ledde till att de konservativa i första kammaren 1918 gick med på en rösträttsreform. Den graderade rösträtten avskaffades och kvinnor fick rösträtt och var valbara i kommunalvalen.

Kommunalval med de nya reglerna hölls redan 1919. Nyval hölls under hösten 1919 till första kammaren i de nyvalda kommunala församlingarna. För första gången fick nu socialdemokrater och liberaler majoritet i första kammaren år 1920.

Det var däremot först 1921, som det första andrakammarvalet med allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor hölls, på grund av att reglerna för val till riksdagen fordrade en grundlagsändring.

Fem kvinnor valdes in i riksdagen 1921. Liberalerna Kerstin Hesselgren (första kammaren), Elisabeth Tamm (andra kammaren), Bertha Wellin (andra kammaren, lantmannapartiet) samt Agda Östlund och Nelly Thüring, båda socialdemokrater (andra kammaren).

2017 har vi allmän och lika rösträtt för riksdagsval i Sverige, landstingsval i Sverige, kommunalval i Sverige och folkomröstningar i Sverige. Detta är en landvinning som vi som jobbar med det historiska partimaterialet vill passa på att lyfta fram.

En kongresshälsning skickar vi därför till en av våra stiftare, Sveriges socialdemokratiska arbetareparti:

”Hand i hand måste arbetarklassens män och kvinnor tåga fram mot ljusare och lyckligare tider.”

Mars 1917

Mon, 2017-04-10 10:24

Under mars månad 1917 genomfördes februarirevolutionen i Ryssland, i Sverige infördes både dyrtid och matbristen var svår och regeringskrisen var ett faktum. Frågan om den kvinnliga rösträtten drevs även fram av det socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Februarirevolutionen. I Ryssland genomfördes den så kallade Februarirevolutionen som innebar att tsaren störtades. Inför arbetet med socialdemokraternas 1:a maj-tidning behandlas frågan vid Stockholms arbetarekommuns styrelsemöte den 28 mars 1917 §8. Som bilaga till protokollet finns det ett cirkulär (cirkulär nr 2, 1917) som partistyrelsen hade sänt ut. Notera även att här väljs den röda rosen som demonstrationssymbol. Stockholms arbetarekommun, Refkod: 2599/A/2/B/1.

I mars 1917 genomfördes februarirevolutionen i Ryssland vilket ledde till att tsar Nikolaus II abdikerade den 17 mars. Även i Sverige var det oroligt, framför allt med tanke på den så kallade dyrtiden och den matbrist som det innebar. Det fanns handelsembargon och importhinder och Marcus Wallenberg förhandlade med Storbritannien om ett handelsavtal som skulle underlätta importen av födoämnen.

Under mars 1917 ökade kraven på att Hjalmar Hammarskjöld skulle avgå som statsminister. Han var impopulär och då han inte ville skriva under handelsavtalet med Storbritannien blev protesterna från de övriga partierna så stora att han till slut tvingades avgå den 27 mars. Störst var spänningen mellan statsministern och utrikesministern Knut Wallenberg, speciellt med tanke på att det var utrikesministerns bror Marcus Wallenberg som hade förhandlat fram avtalet med Storbritannien.

Inom det socialdemokratiska partiet var spänningarna mellan de olika falangerna tillfälligt dämpade eftersom det hade beslutats om en splittring av partiet. Det rådde dock en viss osäkerhet vilka personer som skulle tillhöra vilket parti, vilket flitigt diskuterades framför allt på lokal nivå.

7-28 mars – Regeringskris

I den socialdemokratiska riksdagsgruppens förtroenderåds protokoll avslöjas att regeringskrisen var flitigt diskuterad inom rådet. Första gången frågan kom upp var vid ett extrainsatt möte den 7 mars för att ”rådgöra om den situation, som inträtt genom regeringens avskedsansökan”.

Efter diskussion beslutades att hålla ett möte för hela riksdagsgruppen redan nästföljande dag för att redogöra läget. Regeringskrisen var sedan ett återkommande tema på förtroenderådets möten. Den 14 mars redogjorde förtroenderådets ordförande Hjalmar Branting om det möte som han tillsammans med Thorsson och Rydén haft tidigare under dagen med statsminister Hammarskjöld. På mötet hade även utrikesministern varit närvarande. Av protokollet framgår att det fanns ett hemligt partsammansatt utskott där Branting, Thorsson och Rydén var de socialdemokratiska representanterna. Det fanns även liberala representanter i utskottet. Vid mötet med statsministern hade frågor ställts kring ”engelska frågan”, och det hade beslutats att alla diskussioner kring ämnet vid utskottets möten skulle vara sekretessbelagda.
I förtroenderådets protokoll från den 19 mars står det:

”Ordf. lämnade en redogörelse för ett samtal som han på utrikesministerns begäran haft med denne under lördagen, och därvid utrikesministern tillkännagivit, att han nu ej längre stode ut med samarbete med Hammarskjöld, vadan ministerkrisen ej kunde lösas genom ministärens kvarstannande. Högern opererade på linjen: Hammarskjöld till varje pris. Liberalerna syntes vara beslutna att visserligen förhandla, om så önskades, men absolut inte deklarera förtroende för Hammarskjöld. Ordf. uttalade som sin övertygelse, att en uppgörelse med England vore omöjlig med Hammarskjöld som statsminister. Visserligen borde man ej underlåta att sakligt pröva varje framställning, som kunde göras, men det tjänade ej längre till att dölja, att lång erfarenhet givit vid handen, att Hammarskjöld vore en fara för riket. Förtroenderådet gav enhälligt sin anslutning till dessa uttalanden”.

Den 28 mars meddelar Branting att statsrådsberedningen har behandlat det hemliga utskottets utlåtande och att ”ministären vidhållit sin avskedsansökan”.
Hela förloppet finns även redovisat i Socialdemokratiska riksdagsgruppens protokoll från den 19 mars.

1-6 mars – Partisplittringen och stadsfullmäktigevalet

I Stockholms arbetarekommun arbetade man för fullt med att välja kandidater till röstsedlarna och det stora orosmomentet var om något namn på valsedeln skulle gå till det kommande vänsterpartiet. I protokollet från det extrainsatta styrelsemötet den 1 mars står i §2:

”Med anledning av det i pressen tillkännagivna beslutet att, den s.k. vänsterinriktningen skall bilda ett nytt parti, föreslog Björlund att Thörnqvist, Wickberg, Björling och Samuelsson skulle skriftligen tillfrågas om sin ställning till detsamma på det att valmännen skulle få vetskap därom (se bilaga 1). Fr. Ström och Carleson varnade för att inför valet riva upp en strid därom. Björklunds förslag bifölls. I samband därmed interpellerades Ström och Carleson om sin egen ställning, huruvida de ansågo det förenligt att längre tillhöra kommunstyrelsen. Båda förklarade att, då det nya partiet konstituerades, skulle de avgå, men ej förr.”

Frågan som styrelsen skickade ut väckte ont blod hos vissa av de tillfrågade och som bilaga till nästa styrelsemöte den 6 mars finns ett urklipp ur Socialdemokraten där

Björling har gett sin syn på saken: ”I anledning av de angrepp som riktats mot mig…” Frågan om vilka som kommer att gå över till det nya partiet och de som önskar stanna kvar diskuteras sedan vid samtliga resterande styrelsemöten under mars månad.

Socialdemokratiska riksdagsgruppen. Protokoll 19 mars 1917. Refkod: 1271/A/1/A/1.

Socialdemokratiska riksdagsgruppen. Protokoll 28 mars 1917. Refkod: 1271/A/2/1.

2 mars – Kvinnlig rösträtt

I marsnumret av det socialdemokratiska kvinnoförbundets tidning Morgonsbris återfinns ett längre uttalande från den socialdemokratiska kvinnokongressen angående frågan om kvinnlig rösträtt. Uttalandet är starkt kritiskt till hur den sittande regeringen skött frågan:

”Svenska socialdemokratiska kvinnor, samlade till kongress, tala härmed sin enstämmiga, harmfyllda protest mot vår nuvarande regering för dess vägran att till 1917 års riksdag…”

Ett av de argument som framhölls för att inte införa kvinnlig rösträtt (än) var bland annat kvinnornas pacifistiska hållning, ett argument som kvinnokongressen i sitt uttalande ansåg vara väldigt svagt och osakligt:

”Och när man nu, från högerhåll, kommer fram med kvinnornas starka fredsvilja som argument mot deras rösträttskrav, så får man en ännu starkare känsla av, att det är meningen att till vilket pris som helst, gör man sig också själv löjlig därvid, förhindra reformen. Det är sannerligen att löpa ’inkompetenskultens’ lina ut!”

De socialdemokratiska kvinnorna var övertygade om sin rätt att vara jämställda med männen, om inte annat för att de måste dela de umbäranden som krigstiderna hade medfört med männen. Uttalandet avslutas med en ironisk knorr som tydligt visar på kvinnornas bitterhet över att införandet av kvinnlig rösträtt har dröjt så länge:

”Låt det vara nog med den historiska triumfen, att Sverige dock blev sist av de skandinaviska länderna, då det gäller att tillerkänna kvinnorna deras oomtvistliga rätt.”

”På förslag av Viktor Larsson beslöts att åtgärder omedelbart skulle vidtagas för att framföra de förut beslutade motionerna om rösträtt åt kvinnor samt om höjt riksdagsarvode.”

I den socialdemokratiska riksdagsgruppens förtroenderåd togs frågan upp till behandling den 2 mars 1917, §1, men endast helt kort och inte fristående från andra frågor:

Morgonbris, nr 3A 1917 Tiden och språket

I den socialdemokratiska idé- och debattskriften Tiden för mars 1917 finns artikeln ”Apropå den nyaste språkrensningen” av Gösta Langenfelt. Artikeln är en del av en pågående debatt om det svenska språkets utarmning där den tidigare debattören Rolf Nordenstreng försökte ”klargöra för svenskarna att deras modersmål höll på att ramla i ruiner”. Gösta Langenfelt skriver: ”Även om man icke kan gå med på hans språkliga katastrofteori, så kan man dock medge, att en del språkliga företeelser ej äro, som de borde vara”. Andra debattörer har menat att det är ”tidningssvenskan” som är roten till språkets förfall, något som Gösta Langenfelt delvis instämmer i, men han har även en alternativ förklaring:

”Det är sant, att nusvenskan är färglösare och märglösare än tidigare epokers språk, och det kan väl vara sant det också, att tidningarna ha sin stora skuld till förflackningen. Det kan ju inte hjälpas, att man tar intryck av stilen och orden i tidningarna; jag överraskade mig själv häromdagen med att säga både ’utöka’ och ’utnyttja’, båda av hr Berg fördömda ord. Men jämför vår lagtext nu och 1734 års! Vilken oändlig klyfta i klarhet och påtaglighet! Där är ej orsaken tidningssvenskan, ej heller är den kanslisvenskan, utan den är helt enkelt översättningstyskan.”

Sedan följer en redovisning med olika exempel på hur tyska översättningar har utarmat språket och hur det till exempel är bättre i engelska språket eftersom de har bibehållit sitt eget språk och inte lånat in tyska ord. Gösta Langenfelt kommer ändå fram till att ”Men detta är en sak: att bevara ordskatten från fordomdags levande. En annan sak är att utveckla språkets nybildningsmöjligheter.” Han fortsätter sin artikel med flera exempel på, i hans tycke, bra nybildningsord och understryker att :

”Varje nybildning, som icke bryter av mot språkkaraktären, koncentrerar och ger en klar bild av innehållet, är välkommen i svenskan. ’Dock får man ej låna, så att språkets egna bildningsmöjligheter dö ut’ citerar han J. Götlind.Man har i dessa artiklar förbisett en synpunkt: den ekonomiska. Tack vare dessa prepositioner, som prefigeras (=sättas före och sammanskrivas med) verben, få dessa ett ökat betydelseinnehåll, som kanske sparar en hel sats eller någon annan förklaring.” I resten av artikeln följer en uppräkning av exempel på bra och dåliga nysvenska ord.

Vi söker en nya arkivariekollega

Mon, 2017-04-10 10:23
Arkivarie Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek söker en arkivarie

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek är en fristående stiftelse som dokumenterar, bevarar och tillgängliggör material från arbetarrörelsen och andra sociala rörelser. Våra samlingar består av arkivhandlingar och ett omfattande vetenskapligt specialbibliotek. Här finns en stor foto- och affischsamling samt ljud- och bildsamling. Vi bedriver forskningsfrämjande verksamhet, ger ut publikationer och samarbetar med flera forsknings- och kulturarvsinstitutioner. Omkring 20 personer arbetar i våra lokaler i Flemingsberg, inte långt från Södertörns högskola.

Läs mer på: www.arbark.se

Arbetsuppgifter

Arbetsuppgifterna består av att ordna, förteckna, vårda och tillgängliggöra arkiv samt att delta i utvecklingen av digitala och IT-relaterade arkivfrågor. I arbetsuppgifterna ingår också att tillgängliggöra institutionens samlingar, utvecklingsarbete och kunskapsproduktion. Hit hör också andra förekommande arkivsysslor och tjänstgöring i vår forskarexpedition. Medverkan i projekt kan likaså bli aktuellt.

Utbildning, kompetens och erfarenhet

Du har akademiskt examen inom humaniora eller samhällsvetenskap och minst 60 poäng arkivvetenskap (40 p enligt gamla systemet). Forskarexamen är meriterande. Du har god erfarenhet av arkivverksamhet och utvecklingsarbete inom arkivsektorn. Din IT-vana är god och erfarenhet av e-arkiv är meriterande. Du har goda kunskaper om sociala och politiska rörelsers historia, är kommunikativ och kan uttrycka dig väl i tal och skrift. Vi värdesätter pedagogisk kompetens och erfarenhet av projektledning.

Personliga egenskaper

Vi söker dig som är flexibel, ansvarstagande och har lätt för och är van att samarbeta. Du har ett lösningsfokuserat arbetssätt och är utvecklingsorienterad.

Tillträde enligt överenskommelse.

Upplysningar om tjänsten lämnas av Magnus Åhrgren (områdesansvarig, arkivverksamheten) 08-412 39 10, Mikael Eivergård (institutionschef) 08-412 39 01 samt facklig företrädare Lars Gogman, 08-412 39 26. Skicka in din ansökan – personligt brev och CV – senast den 24 april 2017 till magnus.ahrgren[a]arbark.se

Pages