Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm

Subscribe to Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek, Stockholm feed
förenar arkiv, bibliotek och forskningsfrämjande verksamhet
Updated: 41 min 26 sec ago

Utlysning av Rudolf Meidner-priset 2017

Thu, 2017-02-09 12:34
Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia, 2017

Forskningsrådet vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek utlyser Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia för 2017. Beträffande priset, vars summa för närvarande är sammanlagt 25 000 kr, gäller följande:

• Priset tilldelas i första hand framstående yngre forskare eller författare av tryckta arbeten, vilka väsentligt bidragit med ny kunskap om fackföreningsrörelsens historia eller angränsande ämnen. Till grund för bedömningen ligger inte bara arbetets vetenskapliga halt utan också dess informationsvärde och tillgänglighet för en bredare publik.

• Prissumman kan tilldelas en eller delas mellan flera författare.

• Två exemplar av arbeten ska sändas in av författaren själv eller av annan person och skall ha inkommit senast den 1 juni 2017/ till

Silke Neunsinger
Arbetarrörelsen arkiv och bibliotek
Elektronvägen 2, 141 49 Huddinge

• Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek och dess forskningsråd kan också på eget initiativ ta upp arbeten för bedömning.

• Forskningsrådet beslutar om pristagare under hösten 2017.

För närmare upplysningar: Silke Neunsinger (tel 08-412 39 27) eller Mikael Eivergård
(tel 08-412 39 01), Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek; e-post: förnamn.efternamn[a]arbark.se

Stockholm i februari 2017

Silke Neunsinger
Forskningsrådets sekreterare

Tidigare pristagare har varit Annette Thörnquist (Uppsala, 1995), Eva Blomberg (Stockholm, 1996), Lisa Öberg (Stockholm, 1997), Anders Kjellberg (Lund, 1998), Göran Salmonsson (Uppsala, 1999), Gunnela Björk (Örebro, 2000), Örjan Nyström (Göteborg, 2001), Carina Gråbacke (Göteborg, 2002), Roger Johansson (Malmö/Lund, 2003), Urban Lundberg (Stockholm) och Magnus Nilsson (Lund; båda 2004), Lars Hansson (Växjö) och Rebecca Svensson (Västerås/Uppsala; båda 2005), Anders R. Johansson (Visby 2006), Jonas Sjölander (Växjö 2007), Jimmy Engren (Växjö 2008), Jesper Johansson (Växjö 2009), Andres Brink-Pinto (Lund) och Björn Ohlsson (Göteborg, båda 2010), Sofie Tornhill (Berlin/Stockholm 2011), Rasmus Fleischer (Stockholm 2013), Lena Sohl (Uppsala 2014), Malin Nilsson (Göteborg 2015), Matias Kaihovirta (Åbo 2016).

150 år sedan Kapitalet kom ut

Fri, 2017-02-03 14:13

Vår äldsta utgåva av Kapitalet, den reviderade utgåvan från 1872. En fullödig beskrivning av allt som rör Kapitalet ges i Marx/Engels Gesamtausgabe (MEGA).

I Paris 1843, tjugofem år gammal, började Karl Marx studera politisk ekonomi på ett systematiskt sätt och föresatte sig att skriva ett omfångsrikt verk som förde kritiken av den bestående ordningen till en högre nivå. Ambitionen kan tydligt utläsas ur hans tidiga verk, De ekonomisk-filosofiska manuskripten (1844), Den tyska ideologin (1845-46), Filosofins elände (1847), Lönearbete och kapital (1847), Kommunistiska manifestet (1848). Redan i dessa verk redogjordes för vad som skulle komma i mer utarbetad form i Kapitalet: Grunderna vad gäller den kapitalistiska exploateringen, de oförsonliga motsättningarna mellan kapitalisternas och löntagarnas intressen, kapitalismens antagonistiska och förgängliga karaktär.

I augusti 1849 tvingades Marx emigrera till London där han fortsatte sina omfångsrika studier av det omgivande samhällssystemet. Till Friedrich Engels, hans trogne vän och medarbetare, kunde han år 1851 skriva att han om fem veckor trodde sig vara ” klar med hela den ekonomiska skiten” och därmed i stånd att kasta sig över en annan vetenskap.

Men samtidigt som han kämpade med sitt ambitiösa projekt, kämpade han mot fattigdom, nöd och sjukdom. Dessutom var han djupt engagerad i Internationella Arbetarassociationens (Första internationalen, 1864-1874) politiska arbete. I slutet av 1850-talet fanns emellertid den manuskripthög som sedermera skulle få namnet Grundrisse der Kritik der politischen Ökonomie (gavs ut på svenska i urval 1971 och 2010).

Sexton år efter det tidigare nämnda brevet till Engels, kunde han meddela samme person:

”Denna vecka blir alltså skiten färdig.”

September 1867. Så låg då första delen av Kapitalet på disken. Ett verk präglat av idogt kunskapsinsamlande, frustande ilska, frätande ironi och vittomfattande lärdom. Samt av motsatsförhållandenas vikt, sten som slås mot sten för att frambringa gnistrande energi och få fastfrusna förhållanden att röra på sig.

Det översattes tidigt, 1872, till ryska. En fransk översättning gavs ut 1875 och inför den ansåg sig Marx tvingad att göra omfattande redigeringar, vilket skulle visa sig vara den sista gången som Marx själv var inblandad i utgivningen och redigeringen. Han dog 1883 och de två nästkommande banden av Kapitalet utgavs av Engels, del två 1885 och del tre 1894, då Engels hade ett år kvar att leva.

Kapitalet ges ut i svensk språkdräkt på Tidens förlag 1930. Översättare var Rickard Sandler, som i sitt förord påpekade att han påbörjat verket 18 år tidigare. En ny översättning, denna gång av Ivan Bohman, såg dagens ljus 1969. En sjätte upplaga kom 2013.

Tre citat ur Kapitalet, första bandet. Samtliga från svenska upplagen 2013.

”Hur ryslig och motbjudande upplösningen av de gamla familjeförhållandena inom det kapitalistiska systemet än kan te sig, så skapar dock storindustrin den nya ekonomiska grundvalen för en högre form av familjeliv och för ett bättre förhållande mellan könen, genom att den tilldelar kvinnor, barn och ungdomar avgörande roller i den samhälleliga produktionsprocessen utanför hemmet. Det är naturligtvis lika enfaldigt att tro, att familjens kristligt-germanska form är evig och oföränderlig, som att anse att den gammalromerska eller den gammalgrekiska eller den orientaliska var det. Alla dessa former är för övrigt led i en sammanhängande historisk utveckling. Det är också uppenbart, att samarbete mellan människor av bägge könen och ur olika åldersstadier i samma produktionsprocess under lämpliga samhällsförhållanden bör kunna bilda grundvalen för en human utveckling. Under de brutala kapitalistiska formerna är detta samarbete i stället en källa till fördärv och slaveri, emedan arbetaren är till för produktionsprocessen, inte omvänt produktionsprocessen för arbetaren.” (s. 427-8)

”Kapitalet frågar inte efter arbetskraftens livslängd. Det som intresserar kapitalet, är bara det maximum av arbetskraft, som det kan tillägna sig under loppet av en arbetsdag. Det uppnår detta syfte genom att förkorta arbetskraftens livslängd, på samma sätt som en girig jordbrukare uppnår ökad avkastning genom att utsuga åkerjorden.” (s. 228)

”Och Antipatros, en grekisk diktare från Ciceros tid, hälsade uppfinningen av vattenkvarnen att mala spannmål med, denna grundform för allt produktivt maskineri, såsom slavinnornas befriare och den gyllene tidsålderns skapare. ’Dessa hedningar, ja dessa hedningar!’ De begrep ingenting alls av politisk ekonomi och kristendom ( … ). De begrep bl a inte, att maskinen är ett beprövat medel att förlänga arbetsdagen, och de ursäktade måhända den enes slaveri som ett medel för den andres fulla mänskliga utveckling. Men de saknade de speciellt kristliga känslor, som är nödvändiga för att predika massornas slaveri i syfte att göra några råa och halvbildade knoddar till ’eminent spinners’, ’extensive sausage makers’ och ’influential shoe black dealers’.” (s. 355)

Några verk med klar anknytning till Karl Marx Kapitalet utgivna under senare år. Finns i vår bibliotekskatalog

“Das Kapital” kompakt / Georg Fülberth Köln : Papyrossa, 2011
A companion to Marx’s Capital / David Harvey London : Verso, 2010
A companion to Marx’s Capital. Volume 2 / David Harvey. London : Verso, 2013
A political history of the editions of Marx and Engels’s “German ideology” manuscripts / by Terrell Carver, Daniel Blank New York : Palgrave Macmillan, 2014
An introduction to the three volumes of Karl Marx’s Capital / by Michael Heinrich ; translated by Alexander Locascio. New York : Monthly Review Press, 2012
Att studera Kapitalet : Första boken. Kommentar och studiehandledning / Mats Lindberg Lund : Arkiv, 2013
Behind the crisis : Marx’s dialects of value and knowledge / Guglielmo Carchedi. Chicago, Ill : Haymarket, 2012
Capital and community / Jacques Camatte ; [översättning: David Brown] New York : Prism Key Press, 2011

Kapitalet som serietidning. Kapitalet med bubblor av Carlos Barradas (1982)

Das Kapital : Rezensionen, Konspekt, Texte. 1.4, Friedrich Engels über “Das Kapital” / Friedrich Engels ; [ed. Bearb. und Kommentierung: Rolf Hecker] Berlin : Dietz, 2011
Das Kapital. 1.3, Briefe über das Kapital / Karl Marx ; [ed. Bearb. und Kommentierung: Rolf Hecker] Berlin : Dietz, cop. 2010
Der sich selbst entfremdete und wiedergefundene Marx / Helmut Lethen … (hrsg.) München : Wilhelm Fink, 2010
In Marx’s laboratory : critical interpretations of the Grundrisse / edited by Riccardo Bellofiore, Guido Starosta, and Peter D. Thomas. Leiden : Brill, 2013
Inledning till Kapitalet : särtryck ur sjätte upplagan av första boken / Mats Lindberg Lund : Arkiv, 2013
Introduktion till de tre volymerna av Marx Kapitalet / Michael Heinrich Hägersten : Tankekraft förl, 2013
Kapital & Kritik : nach der “neuen” Marx-Lektüre / Werner Bonefeld, Michael Heinrich Hamburg : VSA Verlag, c2011
Kapitalet : kritik av den politiska ekonomin. Bok 1, Kapitalets produktionsprocess / Karl Marx ; översättning: Ivan Bohman ; inledning: Mats Lindberg. 6 uppl. Lund : Arkiv, 2013
Marx : a guide for the perplexed / John Seed. London : Continuum, c2010.
Marx and singularity : from the early writings to the Grundrisse / Luca Basso Leiden : Brill, 2012.
Marx and the politics of abstraction / by Paul Paolucci Leiden ; Boston : Brill, 2011.
Marx’s Capital, method and revolutionary subjectivity / by Guido Starosta. Leiden : Brill, 2016
Marx’s Grundrisse / Simon Choat London New York : Bloomsbury Academic, 2016
Marx’s Inferno : the political theory of Capital / William Clare Roberts. Princeton : Princeton University Press, [2017]

Inlaga från Kapitalet som serietidning. Kapitalet med bubblor av Carlos Barradas (1982)

Marx’s temporalities / Massimiliano Tomba Leiden : Brill, 2013
MEGA - halvvejs fremme Artikel : ett internationellt projekt / Gerd Callesen Arbetarhistoria (2011:4)
PolyluxMarx : a Capital workbook in slides. Vol. 1 / Valeria Bruschi … New York : Monthly Review Press, 2013
PolyluxMarx : Bildungsmaterial für Einführungen ins Kapital. Bd 2 / Valeria Bruschi … Berlin : Dietz, 2015
Prüfstein Marx : zu Edition und Rezeption eines Klassikers / hrsg. von Matthias Steinbach und Michael Ploenus. Unter Mitarb. von Benedikt Einert Berlin : Metropol-Verl, 2013
Reading capital : the complete edition / Louis Althusser ; Etienne Balibar, Roger Establet, Jacques Ranciere and Pierre Macherey London Verso 2016
Reading Marx in the information age / Christian Fuchs. New York : Routledge, 2016
Representing Capital : a commentary of volume one / Fredric Jameson London ; New York : Verso, 2011
The Marx dictionary / Ian Fraser and Lawrence Wilde. London : Continuum, c2011.
Time in Marx : the categories of time in Marx’s Capital / Stavros Tombazos Chicago : Haymarket, 2014

Januari 1917

Fri, 2017-01-27 10:27

År 1917 börjar med en försmak av kommande kriser och olyckor: första världskriget förvärras och därmed livsmedelsbristen, oron i Ryssland tilltar, 15 000 indonesier dör i jordbävning. Stockholms arbetarbibliotek fyller 25 år och Anton Nilson döms till döden för bombattentatet mot Amalthea.

1 januari 1917

– Stora protestmöten hålls i Stockholm, Göteborg och Malmö mot Tysklands deportation av belgiska arbetare. I Stockholm håller Hjalmar Branting tal. Möten hålls även i andra länder såsom Frankrike. Belgiens arbetare har via Internationalen vädjat till världsopinionen.
– I Sverige får Katrineholm och Sollefteå stadsrättigheter. Sollefteå stad bildas den 1 januari 1917 (enligt beslut den 30 december 1916) genom en ombildning av den dåvarande Sollefteå köping.
– AB Stockholms Spårvägar (SS) bedriver kollektivtrafik i Stockholm mellan den 1 januari 1917 och den 31 december 1966, då verksamheten övergår i AB Storstockholms Lokaltrafik (SL). Verksamheten innebär från början enbart spårvagnstrafik men utökas 1925 till att även innefatta busstrafik då företaget blir delägare i Stockholms Centrala Omnibus AB.

Stockholms arbetarbibliotek, Storgatan 24 A. Fotosamlingen vol 3331/11, löpnummer 1760, ARAB

5 januari 1917

– Stockholms arbetarbibliotek fyller 25 år, men högtidlighållandet uppskjuts till den 21 januari.

8 januari 1917 - brödransonering

– Statens livsmedelskommission, ursprungligen Folkförsörjningsnämnden, existerar mellan 1914 och 1917 samt 1939 och 1950 för att handha ransoneringen av livsmedel och andra dagligvaror som det råder begränsad tillgång på grund av de två världskrigen. Kommissionen inrättas 1914 för att organisera de statliga åtgärderna inom livsmedelsförsörjningsområdet. När ransonering blir nödvändig inrättas 1916 Folkhushållningskommissionen, som leder förarbetet inför ransoneringen.

I juli 1917 övertar Folkhushållningskommissionen alla livsmedelskommissionens uppgifter och blir centralorgan för livsmedelsförsörjningen i Sverige. 19 december 1916 beslutas om införande av ransonering på bröd, vilken träder i kraft 8 januari 1917, då alla förråd av vete och råg såväl otröskad som tröskad beslagtas och i Norrland korn samt mjöl och bröd därav.

Efter inventering av lagren erhålls från och med den 15 januari en dagsranson om 250 gram mjöl eller 325 gram mjukt bröd eller 200 gram hårt bröd. Personer med tungt arbete kan tilldelas påbrödskort om 50 gram mjöl per dag. Brödkorten gäller enbart inom respektive område - resande kan mot inlämnade av sina ransoneringskuponger få särskilda resbrödkort och trafikpersonal vid Statens järnvägar och Postverket erhåller särskilda ransoneringskort för trafikpersonal. Efter en minskning av dagsransonen till 200 gram mjöl per dag i februari 1917 höjs den åter i november 1918 till 250 gram. 25 augusti 1919 hävs ransoneringen på bröd.

9 januari 1917 – strejker och Tsarrysslands siste ministerpresident

– Stora strejker äger rum i Moskva – enligt bolsjevikuppgift strejkar 300 000. Demonstrationer skingras av polis i Petrograd och Moskva. Nikolaj Dmitrijevitj Golitsyn, född 12 april 1850, död 2 juli 1925, är Tsarrysslands siste ministerpresident (premiärminister). Golitsyn utnämns till guvernör i Archangelsk 1885 och i Tver 1902, senator 1903 och medlem av kejserliga rådet och president i hjälpkommittén för krigsfångar 1915. Han har innan sin utnämning till ministerpresident 1917 varit verksam inom tsaritsan Alexandra av Hessens välgörenhetsarbete och har liten erfarenhet av politik.

Den 9 januari 1917 blir han motvilligt ministerpresident och avgår den 12 mars samma år i samband med februarirevolutionen (februari enligt den Julianska kalendern) då även tsar Nikolaj II abdikerar. Han är därefter inte politiskt aktiv och tjänar sitt levebröd som skomakare och trädgårdsmästare. Trots detta arresteras han flera gånger och avrättas i Leningrad 1925 på grund av påstådda kontakter med kontrarevolutionära grupper.

10 januari 1917 – Silent Sentinels

– The Silent Sentinels (De tysta vaktposterna) inleder sina protester framför Vita huset under Woodrow Wilsons presidentskap. Vaktposterna är en grupp kvinnor som under tystnad demonstrerar för kvinnlig rösträtt. Protesterna organiseras av Alice Paul och National Woman’s Party. Kvinnorna posterar sex dagar i veckan fram till 4 juni 1919, då tillägget om kvinnors rösträtt införs i USA:s grundlag.

Amaltheakommittén 1917. Axel Holmström, Carl Lindhagen, Carl Cederholm och Einar Ljungberg. Fotograf: Axel Malmström, 1917. Fotosamlingen vol 3331/1/1, löpnummer 31, ARAB

27 januari 1917 – Anton Nilson

, arkiv nr 1555, affisch nr XL/1916/001, ARAB”], arkiv nr 1555, affisch nr XL/1916/001, ARAB”]– En nådeansökan från Anton Nilsons avslås. Fängelsemyndigheterna i Härnösand anser honom inte tillräckligt ångerfull. Anton Nilson, folkbokförd Nilsson, född 11 november 1887 i Norra Sandby socken i Skåne, är ungsocialistisk agitator och aktivist. Han deltar i det så kallade Amaltheadådet mot brittiska strejkbrytare natten mellan den 11 och 12 juli 1908 varvid en man dör och 23 skadas. Nilson döms som en av de sista i Sverige till döden (genom giljotinering), men benådas till livstids straffarbete och blir även den längst överlevande.

Bombattentatet mot Amalthea gör honom till Sveriges förste moderne terrorist. Så småningom uppstår en massrörelse för Nilsons och hans två medhjälpare Algot Rosbergs och Alfred Sterns frigivning, och advokaten Axel Holmström engagerar sig i fallet. I oktober 1917 benådar Edén–Brantings nytillträdda vänsterregering Nilson, som utbildar sig till flygare och blir stridsflygare i Sovjetunionen.

Efter Stalins makttillträde återvänder Nilson 1926 till Sverige, arbetar vid sovjetiska handelsdelegationen, är några år ombudsman i Socialistiska Partiet och därefter inblandad i ett affärsföretag. Senare delen av livet ägnar Nilsson åt författarskap och folkbildningsarbete. Hans memoarer Dömd till döden för Amalthea (1962) är välskrivna och målande beskrivningar av svåra barn- och ungdomsår och personliga upplevelser av brutalitet och sadism i svenska fängelser. Från Amalthea till ryska revolutionen (1980, 1987) ger unika inblickar i Röda armén under 1920-talet. Anton Nilson dör den 16 augusti 1989 i Enskede församling i Stockholm vid 101 års ålder.

Tiden januari 1917

– Karl Hedmansson beskriver “Näringsproblemet i Sverge 1917″ och förordar bland annat konsekventare prisreglering för att råda bot på bristen på vissa livsmedel.
– Gösta Langenfelt utreder “Den svenska skämttidningskulturen”, där han anser Strix, Naggen och Söndags-Nisse hålla hög klass internationellt, medan deras tyska motsvarigheter och dessas svenska eftersägare förfallit under kriget.
– Ejnar Hedeman menar att kriget medfört en allmän “Kulturell regress” i vulgär och reaktionär riktning med bland annat löjeväckande dyrkan av Karl XII företrädd av Verner von Heidenstam och Sven Hedin med flera.

31 januari 1917

– Tyskland proklamerar det oinskränkta ubåtskriget vilket inleds nästa dag med 111 ubåtar. Ubåtskrigets syfte är att avskära Storbritannien och Frankrike från import, särskilt av krigsmateriel.

Material ur samlingarna:

Stockholms Arbetarebibliotek 1892-1917 : minnesskrift utg. till 25-årsdagen / red. av Fredrik Nilsson
Tidstecken : Stockholms arbetarbibliotek och samhällskroppens utformning, 1892-1927 / Hans Larsson

Affischsamlingen, ARAB

Fotografier från Fotosamligen, ARAB

Detta är den första av 12 artiklar om revolutionsåret 1917, följ dem via ämnestagg 1917, se nedan.

Revolutionsåret 1917 - en återblick

Tue, 2017-01-24 10:11

I år är det jämnt 100 år sedan 1917. Det år som gått till historien som sluttampen på första världskriget, men även det år då protester och hungerkravaller präglade hela Europa. Sverige inte undantaget. Kriser, olyckor, livsmedelsbrist, hungerkravaller, revolution och revolutionsrädsla var kännbart även här. I en rad artiklar under detta år kommer vi att lyfta fram detta år med avstamp både i internationella och nationella händelser, samt ur våra samlingar.

9 Maj 1917. Läs mer om denna månads händelser och vad bilden föreställer under maj månads artikel. Fotografi ur Per Albin Hansson personarkiv, 204:0455, ARAB

Snart kommer den första av 12 artiklar publiceras på vår webbsidan. En för var månad för år 1917, späckat med händelser som knyter an både till den internationella och nationella politiska scenen, men även med direktanknytning till våra samlingar.

Tanken är att ge allmänheten en bild av den bredd av material som ARAB inhyser - men även givetvis att lyfta fram det som skedde 1917. För många är detta händelser som ligger i historiens mörker, men många av händelserna knyter an till händelser idag, och händelser för 50 år sedan.

Artikeln för Januari 1917 kommer snart att publiceras - och för den uppmärksamme - en ny webbsida kommer att likaså lanseras i och med detta publiceringsprojekt över revolutionsåret 1917.

God fortsättning på 2017 önskar vi på ARAB!

Pansarkryssarens kapten har mönstrat av - Molly Johnson död

Fri, 2017-01-20 14:19

Molly Johnson vid tiden för debuten (kring 1955), Källa: Wikipedia, public domain.

Morgonen den 29 november 2016 avled den 85-åriga arbetarförfattaren Molly Johnson på St Görans sjukhus i Stockholm. Molly Johnson hör dock till det fåtal författare som gjort sig odödliga genom ett enda verk, i hennes fall debutromanen Pansarkryssaren, senast återutgiven 2009.

Molly Johnson föddes den 24 januari 1931 och växte upp i en arbetarfamilj i Hofors i Gästrikland. Då hon gav ut sin debutroman hade hon arbetat som hushållerska, gått Poppius journalistskola i Stockholm och även gift sig och fått barn. Hon skrev Pansarkryssaren efter att ha sett Sergej Eisensteins filmklassiker Pansarkryssaren Potemkin på Folkets Hus-bion i Hofors.

Filmen från 1925 om ett matrosuppror med blodigt slut hade länge varit förbjuden av Statens biografbyrå och fick visas i Sverige först på 1950-talet. Johnson fick av filmen uppslag till en novell, som publicerades i BLM 1954 och senare kom att utgöra romanens första del. Textens djärvhet och originalitet gav upphov till ett stort antal anbud från förläggare. Året efter utkom romanen.

Vad Molly Johnson såg för sig och i texten måleriskt skildrar är hur pansarkryssaren med de upproriska matroserna kommer till Grusviken, ett brukssamhälle som påminner om verklighetens Hofors. Pansarkryssaren pressar sig i dimman uppför ån inför häpna Grusviksbor och medför ett budskap om revolution och befrielse. Jublet uteblir dock; järnverksarbetarna är avvaktande och förvirrade. Bruksdisponent och myndighetspersoner tillkallas och vet hur man avvärjer hot utifrån. Revolutionsmatrosernas kampglöd falnar, de ger upp och anpassar sig.

Samtidigt provsprängs en vätebomb i Stilla havet. På lyxhotellet Grandest på Grand Bahamas vältrar sig överklassen i överflöd, och när tiggarna från kåkstaden kommer för nära öppnar rikemanssönerna eld och anställer blodbad. Slitet, våldet och förtrycket hänger samman, och de fortsätter så länge ingen gör något åt dem.
Johnson skriver en suggestiv, mångstämmig prosa, där språket pendlar mellan det associativt poetiska och kärv dialekt, och där idyllisk reseskildring med exotiska inslag kan slå över i saklig dokumentär. Romanen saknar huvudpersoner och kollektivet och klassen står i centrum; händelsernas plats och tid är obestämda. Tillsammans med det stilistiskt nyskapande språket fjärmar detta Pansarkryssaren från socialrealistisk arbetarlitteratur och närmar den till litterärt nydanande arbetarförfattare som Martin Koch och Eyvind Johnson, men även till ryska surrealistiska författare som Nikolaj Gogol, Andrej Belyj och Michail Bulgakov.

Samtidigt innehåller boken ett uttalat politiskt budskap och en tydlig protest mot klassamhällets orättvisor och avhumanisering, och Molly Johnson uttrycker det, i likhet med sin stora förebild C. J. L. Almqvist, inte utan religiösa undertoner.

Efter barn- och ungdomsboken Guje med flätorna året därpå dröjde det nästan trettio år innan nästa roman, Morbror Anders, kom ut. Den inkännande skildringen av en gammal stukad bruksarbetare belönades med Tidningen Vi:s litteraturpris 1984. Molly Johnson har också skrivit flera så kallade LL-böcker (lättlästa böcker) och bearbetat klassiska verk till lättläst. 1989 skrev hon tillsammans med sin dotter litteraturvetaren och författaren Tilda Maria Forselius Mormorsboken, tre generationers vittnesmål om drömmar och tungt arbete. Hon har även arbetat som journalist och skrivit sagor och noveller för pressen.

När Pansarkryssaren publicerades 1955 var Molly Johnson 24 år och spåddes en lysande framtid som författare. Så blev det inte, men Johnson är en av dem som i skymundan utvecklat arbetarromanens form. Hon hänvisade själv till att hon ägnat mycken tid åt att sköta hem och barn, men prestationsångest och skygghet för offentlighet kan också ha spelat in. Hennes debutverk har dock förblivit en klassiker och inspirationskälla, som då och då ges ut på nytt.

Källor:
Kristian Ekenberg, “Hoforsförfattaren Molly Johnson är död”, Gefle Dagblad 2 december 2016
Gregor Flakierski, “Pansarkryssare avlossar en modernistisk salva”, Flamman 10 december 2009
Molly Johnson, Pansarkryssaren, 1979, nr 67/9083, Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (ARAB)
Molly Johnson, Morbror Anders, 1988, nr 40285 (ARAB)
Anna Jörgensdotter, “Till minnet av Molly Johnson och tack för allt”, Arbetarbladet 1 december 2016

Vi bygger landet - av Yvonne Hirdman

Wed, 2017-01-18 14:55

Vi bygger landet är en av den svenska arbetarrörelsens klassiska kampsånger, men även en klassiskt översiktsverk av historikern Yvonne Hirdman av arbetarrörelsens historia fram till och med Olof Palme.

Vi bygger landet (1979) har sedan den gavs ut första gången vandrat mellan många nävar på bibliotek och i studiecirklar. Den tar upp arbetarrörelsens viktigaste händelser, ger en idébakgrund till organisationerna och personerna.

Vi vill passa på att uppmärksamma både boken och Yvonne då det just idag, den 18:e januari, är hennes födelsedag. Ett stort grattis till Yvonne!

Vill du ha ett gratisexemplar av boken?


Under januari och februari kommer vi att skänka bort exemplar från boken i vår forskarexpedition. Besök oss och få ett gratisexemplar! Vi kommer även att bjuda på en hel del annan litteratur.

Läs om Yvonne Hirdmans egna ord kring Vi bygger landet

I Medan jag var ung : ego-historia från 1900-talet (2015) skriver Hirdman om dels upprinnelsen till boken men även om det ögonblick då hon skulle presentera boken framför “arbetarrörelsens hela elit” - däribland Tage Erlander och Olof Palme. Se även fotografierna från arkivet föreställande just Palme och Erlander vid mötet med Hirdman.

JA JÖSSES - samarbetet mellan mig och Hans Haste på Pogo Press som hade börjat efter lite trevande på vårvintern 1975 - nu låg boken där. Stor, praktfull, fylld av bilder, av små textbitar efter varje kapitel ur protokoll, böcker och artiklar, dikter. Det var Hans Hastes dröm som nu gick i uppfyllelse mer än min: en bok om den svenska arbetarrörelsens framgångssaga - vi bygger landet.

Medan jag var ung : ego-historia från 1900-talet, Yvonne Hirdman (Ordfront: Stockholm, 2015) s. 254

Boken presenterades den 31 maj 1979 klockan 17.00. Nu stod jag här. Framför hela arbetarrörelsens elit och Haste lyste som en sol­uppgång. Där satt Olof Palme och där var Tage Erlander, oj oj. Där satt den gamle Anton Nilson (han som satte fyr på båten Amalthea där det fanns strejkbrytare och året var 1908 och en dog), hjälp, där satt Alva Myrdal och Gunnar Myrdal och - helvete - Hilding Hagberg och Gunnar Sträng och Torsten Nilsson, Axel Strand, Sven Andersson, Sven Aspling - och många, många fler. Rummet var fyllt. Rummet var varmt.

Medan jag var ung : ego-historia från 1900-talet, Yvonne Hirdman (Ordfront: Stockholm, 2015) s. 258

Yvonne Hirdman, Tage Erlander och Hans Haste. Juni 1979. Fotograf ej angiven. ARAB, LO-tidningens arkiv: 2816/1/31

Yvonne Hirdman och Olof Palme. 1979. Foto: Jan E Nilsson, ARAB, LO-tidningens arkiv: 2816/1/31

Boktips januari 2017

Tue, 2017-01-17 14:41
Trebor Scholz, Uberworked and underpaid : how workers are disrupting the digital economy / Cambridge : Polity Press 2017, 242 s.

”Delningsekonomi eller Sharing Economy och collaborative economy är samlingsnamn på aktiviteter som minskar resursåtgången genom att effektivare utnyttja varor och tjänster genom delning. [D]igitaliseringen utgör den möjliggörande teknologiska kraften för delningsekonomin.  Innovation på området innebär att identifiera outnyttjade varor och tjänster, maximera resursutnyttjandet samt att föra samman utbud och efterfrågan. ( … ) Bland policyrekommendationerna nämns bl a behovet att främja flexibilitet både på arbetsmarknaden och inom utbildningsystemet och att underlätta för företagande och innovation.”

Så står det att läsa rapporten Sharing Economy: Embracing Change With Caution (Näringspolitisk forum rapport 11; red Anna Felländer mfl.) från Entrepenörskapsforum som finns tillgänglig på nätet.

I sin bok myntar Trebor Scholz begreppet ”crowd fleecing”. Ordet ”fleecing” har många betydelser, den som är aktuell i detta fall är svindleri, att lura av någon pengar eller tillhörigheter. Tillkommer gör här även att expropriera och lura folk på tid. Exploateringen består, i detta fall uifrån från en aldrig tidigare skådad mängd av anonyma, ständigt nåbara och globalt utspridda ensamarbetare, i avsaknad av anställningstrygghet och knutna till en exklusiv skara av monopolliknande plattformsägare.

Scholz ser detta breda ut sig och bli en allt starkare trend. Han ser även en annan trend: problemen ses och förstås av många, samtidigt som utvecklingen ses som oundviklig. Bokens sista tre kapitel visar på möjliga utvägar, möjliga sätt att agera och verka för solidaritet och rättvisa för framförallt den digitala ekonomins mest utsatta och exploaterade deltagare. I åtgärdspaketet ingår även byggandet av alternativa, kooperativa plattformar baserade på solidaritet, gemenskap och icke-profit.

Ytterst handlar boken om ”digital labor”, som på svenska kan ges namnet ”digitalt arbete”. En sökning på just ”digitalt arbete”  ger en ingång till andra skrifter i våra bibliotekssamlingar som behandlar detta ämne. Utifrån dessa verks övriga ämnesord går det dessutom att navigera vidare till skrifter av liknande karaktär.

Philip Levine, 1933 : dikter / Lund : Ellerström, 2011, 92 s.

I förment socialistiska länder såsom Kina tvingas understundom konstnärligt begåvade människor att till slavlöner lägga sina ambitioner åt sidan för att inte riskera att svälta ihjäl. Detta drabbade den kinesiska poeten Xu Lizhi (1990-2014), som drömde om ett liv som bibliotekarie. I stället tvingades han att arbeta på den ökända fabriken Foxconn, som exempelvis tillverkar komponenter till smartphones. Som en följd av detta tog han sitt liv, men efterlämnade en handfull dikter, däribland den till engelskan översatta ”Conflict”, vilken lyder:

They all say / I’m a child of few words / this I don’t deny / but actually / whether I speak or not / with this society I’ll still / conflict.

Även om skillnaden mellan denna dikt och diktsamlingen ”1933” av Philip Levine (1928-2014) är markanta finns vissa beröringspunkter. Levine började, blott 14 år ung, arbeta i Detroits bilindustri. Visserligen gjorde han senare en rejäl klassresa och belönades 1995 med Pulitzer-priset, men han glömde aldrig sina barndomserfarenheter. Levine strävade efter att hitta en röst åt de röstlösa och är känd för sina poetiska skildringar av arbetarklassen. Hans dikter har därför ofta analyserats med stöd av Karl Marx teorier. Just denna diktsamling är till dags dato den enda till svenska översatta och ger på ett egensinnigt sätt en lyrisk röst åt bland annat depressionens och arbetarklassens levnadsvillkor. I en av dikterna låter han sin far, som dog när Levine var fem år, komma till tals:

”[…] Pengar är vad / de vill ha, säger han, och mera / och ett sätt att behålla dem.” (s. 12)

Den svenska arbetarpoesin är som bekant omfångsrik, men under 2000-talet är det nog Jenny Wrangborg som träffsäkrast fångar vårt samhälles arbetsförhållanden. Wrangborg är sedan förra året ny ordförande för Föreningen arbetarskrivare och medverkar även i flera av dess antologier. Hennes hittills två utgivna diktsamlingar finns givetvis att låna hos oss:

Kallskänken

Vad ska vi göra med varandra

Elina Antell (red.), Maria Adlercreutz, väverska mellan mörker och ljus / Stockholm : Ordfront, 2016, 159 s. Eva Brita Järnefors, Vävar vi aldrig glömmer : Maria Adlercreutz - politisk konstnär / Stockholm : Books on Demand, 2016, 80 s.

Genom att överföra fotografier till bildvävnader blev Maria Adlercreutz (1936-2014) en pionjär inom svensk textilkonst, framförallt känd för sina politiska motiv. Besynnerligt nog dröjde det så länge som två år efter Adlercreutz hädanfärd innan de två första böckerna om henne publicerades, men bättre sent än aldrig. Trots att en tonvikt ligger på hennes politiska engagemang, ger böckerna olika perspektiv på konstnärskapet, varvid de i mångt och mycket kompletterar varandra. Att de dessutom är rikt illustrerade gör läsningen till en fröjd även för ögonen.

Werner Schmidt: Peter Weiss: ett liv som kritisk intellektuell, Tankekraft förlag, 2016, 481 s.

Peter Weiss var på många sätt en ovanlig författare. Som tysktalande jude, utbildad på konstskola i Prag, i exil i Sverige, med en far som var uppvuxen i Ungern, kände han sig aldrig riktigt ”hemma” någonstans. I sin konst, teater, filmer och böcker var han dessutom en ”politisk författare”, en författare som ansåg att konst och politik var lika viktigt. En författare som på det sättet kan jämföras med t ex Sara Lidman, Göran Palm, Sven Lindqvist eller Jan Myrdal. Från början skrev han på svenska, men fann aldrig sin riktiga stil utan gick tillbaka till att skriva på tyska. 1965 gick från att ha varit i stort sätt okänd till världsvid berömmelse med sitt ofta spelade drama, som i sin kortform kallas ”Mordet på Marat”.
Historikern Werner Schmidt från Stockholm skriver i denna den första stora översikten på svenska över Weiss dramatik och prosa, särskilt om Weiss försök att i Brechts efterföljd skriva en litteratur som får läsaren att börja fundera på orättvisorna i världen. Hans pjäser behandlade nästan alltid dagsaktuella händelser, som ”Rannsakningen” (om Förintelsen under andra världskriget), ”Vietnam-diskurs” om kriget i Vietnam, eller ”Sången om skråpuken”, om Portugals kolonialkrig i Angola). Parallellt med sitt konstnärskap var han ständigt indragen i politiska debatter i media, tidningar, offentligt och på radio. Han var politiskt engagerad i Vänsterpartiet kommunisterna, men starkt kritisk till den utveckling mot diktatur som han såg i socialiststater som Sovjetunionen, Östtyskland eller Kina.
Särskilt intressant är Schmidts redogörelse för mottagandet, kulturellt och politiskt, av Weiss författarskap i Sverige och Tyskland. I Tyskland var han betydligt mer känd än i Sverige, också omdebatterad, och hans enorma personarkiv förvaras idag i Berlin. Han var gift och samarbetade tätt med scenografen Gunilla Palmstierna, som för några år sedan publicerade en rikt illustrerad bok om sitt liv med Peter Weiss.
Peter Weiss sista stora verk var boktrilogin Motståndets estetik, om motståndskampen mot nazismen under andra världskriget. Samtidigt med redogörelserna för den politiska händelseutvecklingen, inte minst inom kommunismen i Sverige, och scener från inbördeskriget i Spanien, skriver Weiss här om konst och estetik, om Brechts tid i exil i Stockholm, och om Karin Boyes sista tid i Alingsås, strax före sin död 1942. Den östtyska kollegan Christa Wolf citeras i slutet av Schmidts bok: enligt henne karakteriserades Weiss just av sökandet efter en objektiv ”sanning” bakom alla dimridåer av lögner, men också själva detta hans sökande blev som en hållning, ett förhållningssätt att vara. Weiss prövar också ständigt sina egna ståndpunkter i processen, han arbetar ”hegelskt”, t.ex. när han diskuterar sina egna ståndpunkter med Karin Boyes, för att komma fram till större klarhet, eller när han ställer Markis de Sades cyniska individualism mot Marats kommunism.
Peter Weiss var en mångbottnad artist, som började som bildkonstnär, utgav sina första prosaböcker på svenska, och försökte sig också på film under en period. I samband med att han träffade Gunilla Palmstierna 1952 gjorde han flera kortfilmer, ofta med en minimal budget och med sina vänner som skådespelare. 1958 gjorde han t ex två filmer på uppdrag av SSU, ”Vad ska vi göra nu då?”, om narkotikaproblematik, och ”Ungt rådslag”. Han deltog som debattör i de båda Russelltribunalerna i Stockholm, 1967 och 1973, och var en mycket stark röst i kampen mot det amerikanska kriget i Vietnam. Strax före sin död 1982 började också hans bildkonst, som även innefattar en rad bokillustrationer, att uppmärksammas. Peter Weiss skulle 2016 ha fyllt ett hundra år.

Info till låntagare - januari 2017

Mon, 2017-01-16 15:44

Vi går i en period över till dagslån och frångår de tidigare månadslånen

På grund av yttre omständigheter såsom logistik och hantering av arkivmaterial, kommer vi att endast bevilja dagslån istället för som tidigare månadslån.

Var därför ute i god tid och hör gärna av dig för att försäkra dig om att volymerna finns på plats, eller plockas fram till ditt besök.

Boktips december 2016

Wed, 2016-12-07 16:13
Osynliga kommittén, Till våra vänner ; Det stundande upproret / Hägersten : Tankekraft, 2015, 221, 129 s.

För att göra en lång och omständlig historia kort är Osynliga kommittén ett anonymt franskt anarkistkollektiv av som enligt utsago är en utbrytargrupp ur Tiqqun-gruppen. Det stundande upproret utkom första gången på svenska 2010, men presenteras här i en omarbetad översättning av den första upplagan. Verket vållade på många håll ett rabalder, då det bland annat står att det inte finns några fredliga uppror och att vapen är nödvändiga (däremot konstateras även att det handlar om att göra allt för att inte använda dem).

Till våra vänner kan bäst sammanfattas som en direkt uppföljare till Det stundande upproret, vilket bekräftas av att det första kapitlet heter ”Upproren har kommit, till slut”. Boken argumenterar för att uppror efter börskraschen 2008 ökat exponentiellt och numera blivit mer normalt än tidigare.

”Stabiliteten är död. Också inom politiken tänker man sig numera för innan man delar ut AAA som kreditbetyg. Ett uppror kan tändas när som helst, med vilket motiv som helst, i vilket land som helst. Ledarna går mellan avgrunder. Även deras skugga verkar hota dem.” (s. 13)

Susan Lindholm, Remembering Chile : an entangled history of Hip-hop in-between Sweden and Chile / Malmö : Fakulteten för lärande och samhälle, Malmö Högskola, 2016, 168 s.

I denna sammanläggningsavhandling visar historikern Susan Lindholm på de ömsesidiga kopplingar som finns mellan svenska hiphopartister med chilenskt ursprung och chilenska musiker verksamma inom samma genre. Avhandlingen undersöker skärningspunkten mellan migration och hiphop och bygger dels på intervjuer, dels på analyser av låttexter. Inte minst det kollektiva minnet av militärkuppen 1973 bidrar till hur artisternas identiteter formas, utan att för den skull nödvändigtvis permanentas.

Efter militärkuppen mottog det solidariska Sverige ett stort antal politiska flyktingar från Chile. När hiphopen under 1980-talet nådde vårt land och svenska rappare omkring 1990 började ge ut skivor hade samhällsklimatet förändrats. Många artister var uppvuxna i framför allt de stockholmska förorterna och bar med sig erfarenheter av marginalisering och segregation, något som ofta tas upp i låttexterna.

Avhandlingen påvisar även hur vissa artister ger ut sin musik i såväl Sverige som Chile, samt verkar i båda länderna.

Laura Beers, Red Ellen : the life of Ellen Wilkinson socialist, feminist, internationalist / viii, 532 s.

Det sägs att kärt barn har många namn, men Ellen Wilkinson (1891-1947) hade under mellankrigstiden många öknamn, såväl som ledamot för Labour Party i det brittiska underhuset, som för sitt stöd för den republikanerna under det spanska inbördeskriget. ”The Mighty Atom”, ”Elfin Fury” och ”Pocket Pasionaria” hör till dessa. Men mest känd torde hon vara som ”Red Ellen”, vilket också är titeln på Laura Beers detaljrika levnadsteckning av en kvinna som under sin förhållandevis korta tid på jorden hann åstadkomma en hel del för att förbättra de utsattas liv i och utanför sitt hemland.

Listan på hennes insatser kan göras lång och för nyfikna läsare är boken ett hett tips! Även om hon gjorde mer än de flesta för kvinnosaken lägger Beers tonvikten på klasskampen, då Wilkinson alltid ansåg den vara av högsta prioritet.

Avner Offer & Gabriel Söderberg, The Nobel factor : the prize in economics, social democracy, and the market turn / Princeton : Princeton University Press, 2016, 323 s.

Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne instiftades 1968. Det är inte ett Nobelpris, inte något som Alfred Nobel själv initierade, men det delas ut tillsammans med de andra Nobelprisen. Boken skildrar hur priset tar form ur en konflikt mellan den svenska centralbanken och socialdemokratin. Priset är tänkt att öka centralbankens status och inflytande, bereda väg för en mer marknadsvänlig ekonomi i Sverige såväl som i den övriga världen. Författarna kan dra slutsatsen att strategin varit framgångsrik, många gånger med katastrofala följder för länders välfärdssystem och jämlikhet.

Boken skildrar Sveriges och världens ekonomiska utveckling sedan framförallt 1970-talet och den ses genom att sätta fokus på Riksbankens pristagare, deras teorier och appliceringen av dessa teorier. Fram träder ett klart samband mellan priset och en övergång från traditionell socialdemokratisk ekonomisk politik till marknadsliberalism. I en kommentar på skyddsomslagets baksida funderar Bo Rothstein över om det alls kan sägas att ”ekonomiämnet, så som det oftast läres ut, stödjer en sund ekonomi.”

Victor Estby (red.), Efter oss : en antologi av Föreningen Arbetarskrivare / Sundsvall : Föreningen Arbetarskrivare 2016, 271 s.

Föreningen Arbetarskrivare bildades 1990. Syftet var, och är, att ge en plattform åt skribenter som skriver utifrån ett arbetarklassperspektiv. Föreningen anordnar möten och skrivarcirklar och ger ut tidningen Klass. Dessutom publicerar föreningen antologier där dess medlemmar står för bidragen. Föreliggande volym är den tionde antologin. Många av de skrivandes namn känns igen: Crister Enander, David Ericsson, Torgny Karnstedt, Kalle Holmqvist, Jenny Wrangborg, Henrik Johansson… I sitt förord skriver antologins redaktör, Victor Estby:

”Här finns den tydligaste och intressantaste bilden av hur vid och komplex dagens arbetaklass är, där kallskänkor och byggnadsarbetare kan känna gemenskap och igenkänning med arbetslösa, lärare och journalister när villkoren försämras, arbetsdagen hårdnar och otryggheten ökar.”

Service och öppettider vintern 2016/2017

Wed, 2016-12-07 14:29
Här följer en översikt över våra öppettider och service under årsskiftet 2016/2017
  • Forskarexpeditionen: stängt den 23 december - 9 januari
Framtagningstider från magasinen
  • Hämtningar från våra fjärrmagasinet för Metall: Inga hämtningar. Vi flyttar allt material under december. Materialet åter tillgängligt 20 januari.
  • Hämtningar från magasinet i Flemingsberg: Den sista beställningen före jul är den 22 december kl 11.15 (för att se materialet samma dag).

Vill du ha material till efter jul? Maila in din beställning!

A-bilds arkiv, Skidåkare på Gärdet, Fotograf: okänd.

Se komplett information om våra framtagningstider.

Vi är nåbara via
  • telefon: 08 - 412 39 00
  • e-post: info [snabel-a] arbark.se

Observera att du via dessa kontakter inte kan få svar på dina forskningsförfrågningar under vecka 52 samt veckan 1. Vi svarar så snart vi kan efter julhelgerna.

OBS! Vi stängt vecka 52 och vecka 1 , 23 december 2016 till och med 9:e januari 2017

In English
  • We are closed two weeks during Christmas holidays (23rd of December - 9th of January). We are open again on January the 10th.
  • No retrievals are made from our collections during this time.
  • If you wish to have materials ready for your visit after Christmas, please note that we aren’t able to answer any requests until the 10th.

Please plan your research and visits accordingly. Don’t hesitate to contact us if you have any questions.

Boktips november 2016

Tue, 2016-12-06 10:48
Eija Hetekivi Olsson: Miira : roman / Stockholm: Norstedt. 2016, 313 s.

Den moderna arbetarlitteraturen skrivs ofta idag i de invandrartäta förorterna. Så till exempel av författare som Hassan Loo Sattarvandi, Jonas Hassen Khemiri, Renzo Aneröd, eller, som i detta fall, av finskättade Eija Hetekivi Olsson. Hon uppmärksammades 2012 för debuten Ingenbarnsland. I romanen Miira får vi följa huvudpersonens tonårstid i Göteborgsförorterna Bergsjön och Gårdsten, och hennes försök att komma in i gymnasiet. Allt berättat på ett säreget poetiskt språk. Pappa jobbar på Volvo, mamma städar. Miira kan lämna hemspråksklassen och vill påbörja sitt projekt med att bli läkare. Men för ett invandrarbarn från Gårdsten blir vägen dit både krokig och fylld av hinder.

Daniel Nyström: Innan forskningen blev radikal. En historiografisk studie av arbetarhistoria och kvinnohistoria / Malmö: Universus Academic Press. 2015, 283 s.

Idéhistorikern Daniel Nyströms avhandling behandlar två forskningsämnen: arbetarhistoria och kvinnohistoria. Med utgångspunkt i 1970-talet studentradikalism har tidigare forskning menat att båda forskningsämnena då radikaliserades, något som författaren menar inte är helt riktigt. Han går i polemik med en forskare som Klas Åmark, och lyfter fram äldre forskare, före 1968, som Karin Westman Berg, Eva Åsbrink, Per Nyström och Gustaf Utterström (med avhandlingen om Jordbrukets arbetare), och pekar på hur Nordiska museets samling av arbetarminnen har använts av Bo Gustafsson i hans avhandling om sågverksindustrins arbetare 1890-1913.

Tage Erlander: Dagböcker: 1969 / Utgivna av Sven Erlander. Hedemora: Gidlund, 2016, 108 s. : ill.

I och med den sjuttonde volymen av Tage Erlanders dagböcker avslutas projektet, som inleddes 2001, med den första volymen omfattande åren 1945-1949. Få, om ens någon politiker har präglat den svenska politiken under 1900-talet så mycket och så länge som Tage Erlander. Dagböckerna kompletterar hans memoarer (i sex band) och ger en unik inblick i en svensk politikers liv och idévärld. De är redigerade av sonen Sven Erlander, pensionerad rektor vid Linköpings universitet, i samarbete med Leif Andersson, som står för de insiktsfulla introduktionerna i böckerna till tidens politiska liv, samt förklarar i marginalen personer och politiska ämnen för dagen. Denna sista volym är också försedd med ett utförligt personregister, de olika regeringarnas sammansättning, och en kort levnadsbeskrivning.

Till grund för publiceringen ligger sju anteckningsböcker, oftast förda på Harpsund eller på resor med bil, tåg eller flyg. Handstilen är svårläst och blir svårare ju längre vi närmar oss 1969, på grund av Erlanders inflammation i fingrarna. Stilen är lakonisk, och Erlander undertrycker inte sina åsikter om politiska kollegor, ofta med oslagbar ironi.

Dagböckerna fördes under en tid när svenska politiker verkligen befann sig ute bland ”folket”. Tage Erlander var en mästare på att avläsa publikens reaktioner på de många tal han höll för partivänner, väljare, i riksdagen och inför stora val, skriver sonen Sven, som ofta deltog personligen.

”Interaktionen mellan talaren och publiken är väsentlig och innebär att politikerns idéer ständigt prövas och stäms av mot vad folk tyckte.”

Erlander recenserar sedan sina egna tal, och är sällan nöjd med sin prestation. Under de många resorna besökte han hela landet, med alla lokala och regionala partiorganisationer. Man får också inblickar från statsrådskollegorna på tjänsterummet i Rosenbad, vid Statsrådsberedningen och konseljen med kungen, där besluten klubbas. Diskussioner med riksdagsgruppen, partistyrelsen, och verkställande utskottet bildar underlag.

De sjutton volymerna är fint illustrerade. I det sista bandet förekommer både barn och barnbarn, hustrun Aina, som kombinerade sitt arbete vid makens sida med sin tjänst som lärare på Flickläroverket på Södermalm i Stockholm. En rad av tidens kända politiker passerar revy: Urho Kekkonen, Harold Wilson, Willy Brandt, Kurt Georg Kiesinger, Jens Otto Krag och Tryggve Bratteli.
I slutet av september-början av oktober hölls den 24:e SAP-kongressen, då Tage Erlander avgår som partiordförande till förmån för Olof Palme, som samtidigt övertar rollen som statsminister. Tage Erlander satt kvar som riksdagsman till 1973, då som ”ålderman” med fyrtio år som riksdagsledamot, varav drygt hälften som statsminister. Den sista tiden skildras i den sista delen av hans memoarer. Han skrev även dagbok några år efter 1969, och man skulle gärna velat följa Erlander även under de sista åren i dagböckerna. Det är både underhållande och historiskt och politiskt högintressant läsning.

Rudolf Meidner-priset 2016 tilldelas Matias Kaihovirta

Tue, 2016-12-06 10:14

RUDOLF MEIDNER-PRISET 2016 för forskning i fackföreningsrörelsens historia tilldelas Matias Kaihovirta

Matias Kaihovirta är historiker verksam vid Åbo Akademi. Han disputerade 2016 med avhandlingen Oroliga inför framtiden: en studie av folkligt politiskt agerande bland bruksarbetarna i Billnäs ca 1900-1920 Åbo, 2015 (452 s.). Avhandlingen är ett väsentligt bidrag till förnyelsen av det arbetarhistoriska fältet. Genom att analysera bruksarbetare och patroner som politiska aktörer i slutskedet av ett paternalistiskt system ger han aktörerna röst och sina forskningsresultat liv.

Rudolf Meidner-priset för forskning i fackföreningsrörelsens historia delas ut av Forskningsrådet vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Priset instiftades den 23 juni 1994 när professor Rudolf Meidner, 1981-1996 rådets ordförande fyllde 80 år. Prissumman är 25.000 kr. Forskningsrådets nuvarande ordförande är Anna Hedborg. Föregående år delades priset ut till Malin Nilsson.

Stockholm, den 21 oktober 2016

Närmare information genom:
Mikael Eivergård, mikael.eivergard(snabel-a)arbark.se, 08-412 39 eller
Silke Neunsinger, silke.neunsinger(snabel-a)arbark.se, 08-412 39 27

Hitta till oss - genom byggarbetsplatsen i Flemingsberg

Wed, 2016-11-23 11:15

Det byggs mycket i Flemingsberg, vilket vi är glada över. På sikt kommer Flemingsberg att vara en utbyggd stadsdel både för arbete och boende, med nya förbindelser. Perioden fram tills det att byggnationerna är klara, kommer däremot framkomligheten att påverkas. Speciellt för er forskare och besökare som ska hitta till oss.

Under den pågående byggboomen kommer under en perioden 10–12 miljarder att investeras i Flemingsberg. Sjukhusområdet såväl som området kring pendeltågstationen kommer att få nya byggnader, tillbyggnader och förändrade vägdragningar. Trafikverket ser över både vägar och järnväg i projektet BanaVäg Flemingsberg.

Ni som ska besöka oss, kommer i första hand att stöta på byggarbetena kring stationen och längs väg 226 Huddingevägen.

Vi vill däremot understryka att det går att besöka oss, om än vägen går genom en byggarbetsplats.

Om ni känner er osäkra kan ni däremot ringa oss eller bekanta er med en karta innan ert besök,

Välkomna!

Forskarexpeditionen
Bemannad: måndag-torsdag : kl 10-17.00, fredagar: 10-15.00, samt sista lördagen i var månad: kl 10-15.00
Telefon: 08-412 39 29

Forskarstafett - Arkiven dag

Mon, 2016-11-07 10:31
Föredrag 1: 10.15-11.00 Ett välfärdsstatligt dilemma -staten och arbetstidsförkortning

Under 1900-talet har den svenska välfärdsstaten minskat på arbetstiderna och utökat fritiden. Men arbetstidsförkortning har varit en problematisk reform. För vem ska arbetstiderna bli kortare? Vem kan betala? Är fritiden bortslösad om arbetarungdomen spelar fotboll och kommer trötta till sitt arbete? Kan mer fritid göra hemmet till en mer jämställd plats? Dessa frågor har ställt gång på gång, men fått olika svar. Relationen mellan arbetstidsförkortning och välfärdsstat är komplicerad, eftersom kortare arbetstider hotar någonting som betraktas som välfärdsstatens motor och hjärta: lönearbetet.

Linn Spross disputerade i april 2016 och arbetar för närvarande med ett forskningsprojekt om 1800-talets arbetsmarknad på Uppsala universitet.

Föredrag 2: 11.05-11.50 - Vägen till den moderna familjen

I början av 1900-talet minskade födelsetalen i Sverige markant. På 1920-talet fick kvinnor bara hälften så många barn som femtio år tidigare. Johannes Daun har undersökt vägen som ledde fram till detta moderna familjemönster, med utgångspunkt i den växande industristaden Borås, och några tusen av dess invånare. Vägen dit var ett komplicerat förlopp, där övergången till mindre familjer föregicks av den motsatta utvecklingen. I föredraget tas ämnen som barnantal, familjeplanering och levnadsförhållanden i städerna upp.

Johannes Daun är historiker verksam vid Göteborgs universitet. Han disputerade våren 2016.

Föredrag 3: 12.30-13.15 Historiografiska berättelser om arbetarhistoria och kvinnohistoria

Att forskning utvecklas över tid och förändras av kontextuella faktorer är vanliga teman i historiografisk litteratur. Den uppehåller sig gärna vid vad som är nytt och utmärkande med olika vetenskapliga fenomen. Frågan är vilka friheter denna litteratur tar sig gentemot det förflutna: Har den uppmärksammade utvecklingen och förändringen alltid varit så framträdande som det hävdas?

Innan forskningen blev radikal undersöker idéhistorikern Daniel Nyström arbetarhistoria och kvinnohistoria med fokus på hur de verksamma aktörerna själva beskrivit sina forskningsområden. En återkommande förklaring till uppkomsten av dessa områden har utgått från 1970-talets sociala och politiska rörelser. Det har sagts att arbetarhistoria och kvinnohistoria uppstod under denna tid med de radikala strömningarna som främsta impulsgivare.

Genom att undersöka arbetarhistoriska och kvinnohistoriska publikationer från 1950- och 1960-talen utmanar Nyström kopplingen mellan forskning och radikalitet. Hans studie visar att skillnader mellan äldre och nyare forskning inte är så framträdande som tidigare gjorts gällande. Tvärtom har arbetarhistoriker och kvinnohistoriker vid skilda tidpunkter många gånger delat motiv, intressen och skrivarmödor.

Daniel Nyström är idéhistoriker vid Umeå universitet. Hans forskningsintressen rör de humanistiska vetenskapernas historia – deras grundvalar, uttrycksformer och kamper. Han disputerade 2015 på avhandlingen Innan forskningen blev radikal: En historiografisk studie av arbetarhistoria och kvinnohistoria.

Föredrag 4: 13.30-14.15  Omsorg om barn i de köpta barnpassningstjänsternas tidevarv: Nannys och au pairer i dagens Sverige

I detta projekt studeras den växande privata barnpassningsmarknaden – barnvakter och au pairer – i Sverige. I barnvakts-/au pairyrket möts och sammanblandas den privata och den offentliga sfären, omsorgslogiken och marknadslogiken, liksom även strukturella ojämlikheter. Den växande marknaden kan förmodas ha betydelse för såväl familj-, omsorgs- och föräldraskapsdiskurser och ideal som för familjepraktiker.

Syftet med den här studien är därför att studera konsekvenserna för “görandet” av familj när delar av omsorg om barn kan köpas som en service på den privata marknaden. Genom intervjuer med samtliga tre inblandade parter – au pairerna/barnflickorna, föräldrarna och barnen – fångar studien de nya dimensioner och spänningar som den köpta barnpassningsmarknaden skapar i vardagens interaktioner och i familje- och omsorgsgörandet i Sverige idag.

Terese Anving jobbar som forskare på Lunds universitet och forskar om den privata barnpassningsmarknaden i Sverige. Hon disputerade 2012 på avhandlingen “Måltidens paradoxer” där hon studerade måltiden i småbarnsfamiljen i relation till klass och kön. Efter det har hon också forskat om ensamstående mödrar i det flexibla arbetslivet. Hennes forskningsintressen rör främst familjesociologi, feministisk teori, välfärdsstatliga förändringar och ojämlikhet.

Boktips oktober 2016

Mon, 2016-11-07 10:24
Lars Sundestrand, Station Rågsved / Stockholm : Bonnier, 2016, 215 s.

Det säger förmodligen något om vår tid, att poeten Athena Farrokhzads “Sommar i P1″ den 21 juli 2014 gjorde åtskilliga upprörda och fick en moderat riksdagsledamot att slänga ut sin TV. En stor del av kritiken riktades mot en, något moderniserad, cover på den då 35 år gamla Ebba Grön-låten “Beväpna er!”, från deras första fullängdare ”We’re only in it for the drugs”.

Det ligger en viss ironi i denna moderata ilska mot 70-talspunken, med tanke på att en betydande mängd Ungmoderater omfamnade punken när det begav sig — förmodligen för att proggrörelsen inledningsvis ville “punktera punken”. Denna attityd förändrades med tiden och nyssnämnda album var den första svenska punkplatta som gavs ut på en proggetikett.

Det finns mycket i Lars Sundestrands bok som får en att tänka på vatten som runnit under broarna. Oasens kulturförening, till exempel, startades av Rågsvedsungdomar som ville se musik som något socialt, snarare än något kommersiellt. Idag är den sedan länge nedlagd, vilket Ebba Grön sjunger om på titelspåret på deras debutskiva; i stället finns Restaurang Oasen vari sovstadens invånare bl.a. kan spela bort pengar, dricka öl och spela biljard (mot betalning, givetvis). Vidare vore det nog otänkbart att detta verk skulle kunna ges ut på ett så välrenommerat förlag som Bonniers om punken fortfarande betraktades som en farlig ungdomsrörelse.

Men framför allt är Station Rågsved en berättelse om Sundestrands fanzine Funtime (1978-1983) och Ebba Grön, som tillsammans med KSMB alltjämt anses vara Sveriges genom tiderna bästa punkband – trots att de förstnämnda föredrog genrebeteckningen “anti-rock”. På de drygt 200 sidorna får läsaren en skildring av vad Jan Gradvall i sitt förord kallar “den sista analoga revolutionen”. I städer över hela vårt avlånga land dök det upp nya punkband och -fanzines. Detta var tiden före datorer och internet i hemmen. Fanzinen kopierades upp, för att sedan säljas och skickas genom korrespondens. Kontakten hölls medelst telefonsamtal eller brevväxling. Utöver detta ges läsaren dels en inblick i Ebba Gröns vardag, dels en belysning av “gör det själv”-rörelsen under åren runt 1980. Mellan pärmarna finns en mängd anslående vackra svartvita fotografier, samt recensioner och intervjuer kopplade till Ebba Grön och dess medlemmar.

Även om hela boken är något av en bladvändare, är fängelseintervjun med basisten “Fjodor” (Lennart Eriksson) särdeles intressant, då han hamnat bakom lås och bom för totalvägran. På debuten finns även “Totalvägra”, och Fjodor menar kort och gott att det budskap han varit med och framfört på otaliga konserter är något han måste stå upp för.
Som band var Ebba Grön minst lika politiska som någonsin Nationalteatern eller Blå tåget, vilket framgår i några av punkterna i ett brev som de skickade till “Lars Funtime” 1979:

e.grön tror på frigörelsen av dom ohämmade livskrafterna.
e.grön tror på ett förverkligande av medvetenheten.
e.grön anser att mindervärdeskänslor och självförakt bara är en spegling av samhällets prestationsmoral.
e.grön anser att när man förstått detta kan man göra sina inre konflikter till en sann konflikt mellan sig själv och samhället.
e.grön anser att så länge statens våld kallas rättvisa kommer proletariatets rättvisa kallas våld. (s. 20)

Avslutningsvis vill vi på biblioteket passa på att påminna om vår digra samling av diverse punkfanzines som kan vara väl värda att titta närmare på, även för någon som inte tycker om musiken. Här finns, utöver fanzinens historiska värde, mycket att hämta, i synnerhet med tanke på att ett antal prominenta personer – varav somliga finns inom dagens arbetarrörelseorganisationer – var punkare i sin ungdom. Bland annat finns en chefsekonom på ett av LO-facken som medverkade i två 1980-talspunkband, vilkas namn vi nog gör bäst i att inte nämna i detta sammanhang. Nedan följer några länkar till ytterligare sex stycken punkfanzines (vi har totalt omkring 60 stycken):
Funtime
Kloak stank
Magasinet magazine
Morbid
Rålös
Snolna

Förmodligen för lite för att benämnas ”trend”, men dock till viss del anmärkningsvärt. På kort tid har fem tecknade serier, en av dem på såväl svenska som engelska, förvärvats till bibliotekets samlingar:

Bogdanska, Daria, Wage slaves / Stockholm : Ordfront Galago, 2016, 200 s.

En i många avseenden självbiografisk skildring av den unga huvudpersonen Darias erfarenheter av en otrygg arbetsmarknad baserad på korta, osäkra anställningar, en prekariattillvaro. Boken skildrar även en spirande facklig kamp för att förändra dessa villkor, om resan till och in i ett nytt land, om vardag och om sökandet och längtan efter rättvisa, samvaro och kärlek.

Strömquist, Liv, Uppgång och fall / Stockholm : Ordfront Galago, 2016, 129 s.

Strömquist tittar närmare på vår västerländska tillvaro och ser en stor förvirring under himlen, en förvirring, och en ångest, medvetet skapad av diverse medier, terapeuter, hälsogurus, politiker, koncerner. Hon ser även en vänster som förefaller lika förvirrad den. Detta medan stora, avgörande saker förs åt sidan. Som kapitalism, klass, växande ojämlikhet, klimatet.

Rudahl, Sharon, Dangerous woman : the graphic biography of Emma Goldman / New York : New Press, 2007, 115 s.

Rudahl skildrar i sin bok den ryskfödda anarkisten Emma Goldmans (1869-1940) liv. Under sin verksamma tid av motståndarna kallad för ”the most dangerous woman in America”, såväl som en mängd annat. Av naturliga skäl, eftersom det var åt det Goldman ägnade sitt liv, handlar den även om feministisk kamp, kamp mot usla arbetsvillkor, kamp för rättvisa och frihet och då även om, av lika naturliga skäl, om det motstånd hon möter från olika håll, politiskt såväl som patriarkalt.

Evans, Kate, Röda Rosa : en grafisk roman om Rosa Luxemburg / Hägersten : Tankekraft förlag, 2016, 224 s.

Den engelska originalutgåvan av denna bok har tidigare ägnats ett tips och vi nöjer oss därför med att hänvisa till detta boktips. För andra tecknade serier se vår bibliotekskatalog, sökbegreppet Tecknade serier, som ger träff även på skrifter som handlar om fenomenet. Se även exempelvis Karikatyrer och skämtteckningar, Skämtteckningar, Karikatyrer, Politiska karikatyrer.