Feed aggregator

ToC: Kate Sharpley Library Bulletin Online

Social and Labour History News - Sun, 2017-07-02 09:26

KSL: Bulletin of the Kate Sharpley Library

No. 90, May 2017

Contents:

Listen Punks! by Henry Black
http://www.katesharpleylibrary.net/fttg92

Thoughts on Anarchism in ‘the Thatcher years’
http://www.katesharpleylibrary.net/xsj5ks

Boktips juli 2017

Ruth Kinna, Kropotkin : reviewing the classical anarchist tradition / Edinburgh : Edinburgh University Press, 2016, v, 266 s.

För dagens anarkister är Pjotr Kropotkin (1842-1921) antingen ett slags upphöjd hjälte, alternativt en person vars tänkande helt enkelt inte är applicerbara på den verklighet vi idag lever i. Däremot fungerar han som en inspirationskälla och pionjär för forskare inom några få discipliner, som förvisso vet att hans vetenskapliga insatser är föråldrade, men inte hans vetenskapliga perspektiv. Till exempel Kropotkins Inbördes hjälp” torde bland dagens biologer framstå som ett ovanligt framsynt verk.

Hur som helst torde denna man vara en av 1800- och det tidiga 1900-talens mest märkvärdiga personligheter. Han var fursten som blev vetenskapsman och anarkist och som därefter levde ett liv som innehöll både fängelsevistelser, exiltillvaro, samt till sist en återkomst till det Ryssland han hade tvingats att fly ifrån. För den som vill veta mer om Kropotkin – läs gärna hans självbiografi En anarkists minnen.

Han gjorde sig ett känd som geograf, radikal tänkare och en som gjorde vetenskapens rön tillgängliga även för människor med låg eller ingen bildning. Dessutom kallas Kropotkin ofta för den mest tillgängliga och koherenta av de klassiska anarkisterna, dit bland andra Michail Bakunin, Errico Malatesta och Emma Goldman också räknas.
För den intresserade är denna bok en riktig bladvändare som bjuder på upplysande redogörelser över den vida kontexten och innehållet i hans filosofiska tillvägagångssätt. Kinna visar bland mycket annat att Kropotkins tänkande och vetenskapliga studier formar en tydlig enhet. Hans sociala teorier är intimt förknippade med det vetenskapliga arbetet, samt hans naturalistiska perspektiv.

Boken är uppdelad i tre delar som, introduktioner och avslutningar exkluderade, omfattar två kapitel vardera. En utgångspunkt för boken var att en läsning av Kropotkin utifrån klassiskt anarkistiska, nyanarkistiska och postanarkistiska perspektiv varken ger en korrekt bild av personen i fråga, eller av dennes insatser inom vetenskap och filosofi. Kinna gör därför en nytolkning och i och med denna högst läsvärda bok slår hon hål på en del tidigare accepterade sanningar.

In many ways Kropotkin’s experience of exile was untypical. The assorted asylum seekers and political refugees who arrived in London to escape particular bouts of repression tended to maintain strong and near exclusive ties with other members of their language-groups. Kropotkin had strong personal relationships with fellow Russians bu the also had connections with his family, was networked with activists and intellectuals across Europé, was lauded in London’s cosmopolitan socialist scene and was well-regarded in British society. When the Liberal MP Sir Charles Dilke made the case against the introduction of the 1905 Aliens Ac the argued that the measure threatened to exclude ’from this country people whom we shall afterwards be ashamed we have excluded’ and invited the House of Commons to remember Kropotkin (s. 50-51).

 

Dave Randall, Sound system : the political power of music / London : Pluto Books, 2017, xiii, 210 s.

Precis som alla andra konstformer kan musik användas som ett politiskt medel för att åstadkomma förändringar åt det ena eller det andra hållet. Ibland lyckas det, ibland inte. Vad som är ovanligt med just den här boken om musikens politiska kraft är att författaren, britten Dave Randall, själv inte bara är musiker, utan också är politisk aktivist. Han var medlem i brittiska Socialist Working Party mellan 2004-2013. Han har även närvarat på ett flertal demonstrationer, exempelvis Love Music Hate Racism. Dessutom är han, bland annat, en bidragsgivare till PSC (en solidaritetsgrupp i England och i Wales, som med olika medel arbetar för att ge palestinierna en mer dräglig tillvaro). Faktumet att Randall är en erkänt duktig musiker gör den här boken tämligen unik, då det finns flera historiker och sociologer som undersökt protestmusiken, men mig veterligen bara en aktiv musiker. Apropå protestmusik är en central tes i denna bok att protestmusik inte är en genre i sig, då den kan uppstå inom vilken genre som helst; från punk, reggae och afrobeat till hip-hop, funk och country. En låt behöver inte ens ha ett politiskt budskap för att kunna användas som ett politiskt ”vapen”. Randalls politiska uppvaknande kom när han var en tonåring och han en augustinatt var på en festival där han fick höra Special AKA:s mästerverk ”Free Nelson Mandela”.

I had no idea who Nelson Mandela was, but I knew by the end of the first chorus I wanted him to be free. In that one moment, surrounded by thousands of festival goers hollering to the hook, I learned – instinctively felt – that the future is unwritten and ordinary people like me could have a say. Music, I realised, is our weapon (s. 3).

Boken har 12 relativt korta kapitel, där författaren verkligen går på djupet och bredden av musikens förhållande till det övriga samhället. På djupet går han när han undersöker förhållandena under Platons tid, under kejsarnas tid, och under den katolska medeltiden. På bredden täcker så gott som jordens alla hörn; undergroundpunk i Sydafrika som under apartheidstyret utmanade detta; den allom bekante Victor Jara i Chile; musiken under den arabiska våren, med mera.

Avslutningsvis vill jag bara nämna att det, i denna välskrivna bok finns ett helt kapitel (det elfte i ordningen) kallat ”Rebel music manifesto”, som, föga oväntat, är ett manifest att läsa för de som vill begagna musiken som ett slags politisk vänsterkrok.

Erik Sandberg, Jakten på den försvunna skatten : så blev Sverige ett skatteparadis för de rika / Stockholm : Ordfront, 2017, 186 s.

Om bara drygt ett år är det valdag och vi kan nog räkna med att få höra ord som ”Mer pengar i plånboken”, ”Skattetryck”, et cetera, på närmast daglig basis. Jakten på den försvunna skatten är journalisten Erik Sandbergs senaste bok och som undertiteln lyder handlar den i korthet om hur Sverige har blivit ett skatteparadis för de rika – medan alla andra, inte minst de låglönearbetare, arbetslösa och pensionärer fått det sämre ställt. Det är på många sätt chockerande läsning, bland annat ity att boken redogör för hur det omkring 40 år sedan påbörjades en exponentiellt ökande nyliberal attack på allt fler nationer, även vår egna.

Vad har då hänt med det svenska skattesystemet? Vid tillfället ligger vårt ”skattetryck” på omkring 43%, medan det år 2000 låg på 49%. Med 2000-års skatt skulle den offentliga sektorn i runda slängar få ytterligare 250 miljarder. Sandberg blottlägger bland annat vad som skulle kunna betraktas som en konspiration av lobbyister, företagsledare och debattörer medelst politiska dimridåer, förtäckta hot, och ränker, på senare år framgångsrikt fått igenom sina krav på att halvera skatten på bolags- och aktievinster, slopat såväl förmögenhets- som arvskatten. Tillkommer gör även de många jobbskatteavdragen, som ”gett oss mer i plånboken”. Detta är inte ett direkt falskt påstående, men ju mindre vi betalar i skatt, desto fattigare blir den offentliga sektorn. Dessutom bidrar jobbskatteavdragen, samt sänkningen/avskaffandet av bland annat de olika skatter jag nämnt, till ökade klassklyftor. Och att det understundom dyker upp debattörer som pratar om vårt ”skattetryck” och vår ”typiska, svenska avundsjuka” är absurt, när faktum är att amerikanska skattesänkarorganisationer ser på vårt land som ett föredöme.

Det finns, i denna eljest väldigt viktiga bok, en plump i protokollet. Författaren spekulerar nämligen lite väl fritt kring gärningsmannen som låg bakom svärdattacken mot skolan Kronan i Trollhättan för knappt två år sedan. Att som Sandberg fundera kring huruvida ett uppenbart rasistiskt motiverat brott kanske inte hade hänt om gärningsmannen inte råkade vara arbetslös. Något svar på den frågan får vi givetvis aldrig, men den känns helt malplacerad i detta sammanhang. Avslutningsvis: Häromåret gjorde Sandberg såväl en dokumentärfilm för SVT:s räkning. Nästkommande år släppte densamme en bok. Den fokuserar han på växande klassklyftor och relationen löner-vinster. Boken och dokumentären hade samma titel, nämligen Lönesänkarna.

 

Juli 1917

Från ett av de värsta rasupploppen i USA:s historia, via livsmedelsransoneringar, smittkopps-epidemi och vänsterpolitiska konflikter i Sverige, till en brittisk storoffensiv i Flandern var juli månad 1917 sannerligen ingen sömnig sommarmånad.

Socialdemokraten rapporterar: ”‘Massaker’ – sammanstötningar mellan negrer och vita” – Social-demokraten 1917-07-03

3 juni 1917 – Blodig massaker

I Social-Demokraten rapporteras om de raskravaller mellan afro-amerikanska och vita arbetare i Eastern Saint Louis där ett stort antal afro-amerikaner dödades. Det exakta dödsantalet var svårt att fastställa då vissa döda togs om hand direkt av sina anhöriga, kroppar brann upp eller inte togs om hand alls. Dödssiffrorna varierar mellan ett trettiotal till flera hundra beroende på källor. De vita dödsfallen har kunnat fastslås till nio stycken eftersom rättsläkaren utredde dessa i större grad. Tills följd av massakern blev ca 6 000 afro-amerikaner hemlösa då deras hem satts i brand.

Konflikten blåste upp då de vita arbetare som strejkat i Saint Louis snabbt ersatts av afro-amerikansk arbetskraft från södra landsbygden, vilket gjort strejken uddlös. När de afro-amerikanska arbetarna efter strejken sedan fick behålla sina jobb med samma lön som de vita arbetarna orsakade detta ytterligare oro och kravallerna var ett faktum.

3 juli 1917 – Ryska fredsdelegationen kommer till Stockholm

I förberedelserna för Stockholmskonferensen 1917 besöker många internationella kommittéer Stockholm. I början på juli ankommer den ryska delegationen V. Rosanov, J. Goldenberg och A. Smirnov, med sekreteraren Tatjana Rubinstein.

Ryska delegationen på besök. Social-Demokraten 1917-07-05
Holländsk-skandinaviska kommittén [samling], referenskod 1917/3, bildnummer 43

5 juli 1917 – Kaffepanik

Kaffe var då som nu riktig hårdvaluta i de svenska hushållen. När kaffet först kom till Sverige 1685 så var det en mycket exklusiv vara och det tog ytterligare ett par år innan det började säljas i Sverige. Det fanns då tillgängligt endast på Apotek, utskrivet som medicin.

Under 1700-talet hade kaffedrickandet ökat betydligt i Sverige, men det var fortfarande en kostsam dryck. Mycket tillskrivs populariteten Karl XII som sägs ha lärt sig uppskatta drycken i Turkiet och spridit bruket av den i de kungliga kretsarna. I mitten av 1700-talet hade kaffe-drickandet spridit sig så till den milda grad att importen av bönorna belades med extra tull och skatt. Detta fick dock inte de finare kretsarna i Sverige att sluta dricka kaffe. Tvärtom ansågs det då ännu finare att smutta i sig den dyrbara drycken.

Vid fem tillfällen mellan 1756-1822 har totalt kaffeförbud rått i Sverige. Första kaffeförbudet drevs fram av bönderna som ett svar på adeln, prästerna och borgarnas brännvinsbrännarförbud. Förbudet mot sprittillverkning drevs igenom då det rådde brist på spannmål och slog hårdast mot de fattiga i samhället. Bönderna riktade då in sig på kaffet, denna findryck!

Kafeér började dyka upp i stadsbilden, men då kaffe var dyrt valde många att dricka de alkoholhaltiga drycker som serverades billigare. Kaffehusen fick därmed ett rykte att vara uppsluppna och högljudda tillhåll. Först under 1900-talet började kaffe med tillhörande godsak att bli huvudsyftet med stadens kaféer.

”Ytterligare 5000 balar kaffe i handeln” Social-demokraten 1917-07-05

Likt mjöl, mjölk och socker blev kaffe en bristvara 1917 i dyrtidens Sverige. 19 februari 1917 infördes ransonering av bönorna.

Under juli månad rapporteras om den överhängande kaffebristen i Sverige. Varje ny leverans som anländer blir nyhet i bland annat Social-Demokraten. Kaffebristen leder också till en del dråpliga historier om jakten på de åtråvärda bönorna.

 

”Onsdagens vilda kaffejakt”, Social-demokraten 1917-07-05

10 juli 1917 – Skarpa Valmanifest

Valmanifest – Sverges socialdemokratiska vänsterparti, Zeth Höglunds arkiv, referenskod 256, bildnummer 4
Sveriges socialdemokratiska vänsterpartis arkiv [1917-1921], referenskod 3176/A/2/1
Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis arkiv, referenskod 1889/B/3/A/7


Efter Socialdemokraternas splittring i två delar i februari samma år så förbereder sig vänsterfalangen Sverges socialdemokratiska vänsterparti, med Zeth Höglund i spetsen, inför val till andra kammaren i Sveriges riksdag. I juli 1917 presenterar de sitt valmanifest som inte skräder orden i den kritik som riktas mot tidigare partikamrater i Sverges socialdemokratiska arbetarparti:

Så kommer vi till det andra mellanpartiet; det socialdemokratiska (höger) partiet, det som fordom var, men ej längre är den svenska eniga socialdemokratin. Det är allom känt att den svenska socialdemokratin nu är delad i två partier: en höger och en vänster.
Anledningen till denna klyfning var den ena halvans ständiga marsch åt höger, bort från de klassiska socialdemokratiska idealen och principerna fram till en ställning där man slöt borgfred med folkets fienden, upphävde kampen för republiken och enkammarsystemet, beviljade väldiga militäranslag, godkände ”summa revisibilis” d.v.s. högerregeringens attentat mot likheten inför lagen, lämnade intresset för jordfrågans enhetliga lösning, försvagade sin kamp mot tullarne, klasslagarne och byråkratin.

De övriga partierna; Allmänna Valmansförbundet och Liberala Samlingspartiet, åker även de på en släng med sleven och omnämns som ”folkförtryckare”, ”vankelmodiga” och ”en ruin av vad det som fordom varit”. I slutet av juli 1917 kommer Sverges socialdemokratiska arbetareparti med sitt valmanifest som inledningsvis på intet sätt uppmärksammar vänsterns politiska ståndpunkter. Istället uppmanar de:

Tala därför nu i valen, Sverges folk, högt och oförtydbart, så att alla slingringsförsök från högerns sida på förhand måste uppgivas!

Avslutningsvis kommer dock ett tillägg på förekommen anledning av förfrågningar från partivänner i olika valkretsar angående partibeteckning på ”nysocialisternas parti”:

Det nya partiet begagnar valrörelsen till att blåsa till strids emot Sverges socialdemokratiska arbetarparti; dess uppträdande vid valmöten har i mycket högre grad till syfte att nedsvärta och misstänkliggöra detta parti än att rikta valmännens uppmärksamhet på faran av ett fortsatt högervälde. Partistyrelsen anser sig därför böra förklara, att sådana överenskommelser om gemensam partibeteckning icke kunna medgivas med mindre det nya partiets valledningar å de orter, där gemensam partibeteckning skall ifrågakomma, förbinda sig att se till, att dess partis valrörelse riktas mot högern och icke emot Sverges socialdemokratiska arbetareparti.

I andrakammarvalet september 1917 slutade Socialdemokratiska arbetarpartiet som största parti med 31,1% av rösterna och Socialdemokratiska vänsterpartiet som fjärde största parti på 8,1%.

5 juli 1917 – Bildningen tar inte semester

 

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek annonserar om sommarens öppettider i Social-Demokraten, 1917-07-05

 

31 juli 1917 – Brittisk storoffensiv i Flandern inleds

Tredje slaget vid Ypern. ett ytterst blodigt kapitel i första världskrigets historia, inleds.
Mellan den 31/7 – 6/11 1917 dör över en halv miljon människor i slaget som handlade om erövringar av några få kilometer fram och tillbaka i den meterdjupa lervällingen.

 

Presentation Database Volunteers Spanish Civil War

Events, IISH, Amsterdam - Wed, 2017-06-28 14:39

Lidia Martinez and Lourdes Prades of the University of Barcelona will present (in English) the project SIDPRINT, a database on international volunteers in the Spanish Civil War.

The project is part of the European ERASMUS program. It relates to the collections of the IISH on the Spanish Civil War and the website Nederlandse vrijwilligers in de Spaanse Burgeroorlog (Dutch volunteers in the Spanish Civil War)

Everybody is welcome to join this presentation. The presentation starts at 2 PM.

Newsletter Collège du Travail

Social and Labour History News - Wed, 2017-06-28 14:35

Lettre d' information No 6

Nouveaux inventaires en ligne

Les inventaires de quatre fonds d’archives supplémentaires sont désormais accessibles sur le site du Collège du travail.

Tijdschriften IISG online beschikbaar in Delpher

News, IISH, Amsterdam - Tue, 2017-06-27 11:29

Het IISG doet al jaren mee met het Metamorfoze-programma van de Koninklijke Bibliotheek (KB) om belangrijke Nederlandse kranten en tijdschriften te conserveren en digitaliseren.

CfP: Marx200: Politics – Theory – Socialism

Social and Labour History News - Tue, 2017-06-27 09:39

 

Call for Conference

Congress in Berlin, 3-6 May 2018
Rosa Luxemburg Stiftung

CfP: Bilder und Sprachen von Not, Gewalt und Mobilisierung. Das östliche Europa nach 1918 in medialen Repräsentationen

Social and Labour History News - Tue, 2017-06-27 09:19

 

Doppeltagung (Regensburg, Marburg)

Bilder und Sprachen von Not, Gewalt und Mobilisierung.
Das östliche Europa nach 1918 in medialen Repräsentationen

1. Tagung: Der Nachkrieg
Regensburg 12.–13. April 2018

2. Tagung: Die Krisen des Zwischenkriegs
Marburg Mai 2019

Veranstalter
Leibniz-Institut für Ost- und Südosteuropaforschung, IOS (Regensburg)
Herder-Institut für historische Ostmitteleuropaforschung – Institut der Leibniz-Gemeinschaft (Marburg)
Collegium Carolinum (München)

CfP: Fascism and Antifascism in Our Time: Critical Investigations

Social and Labour History News - Tue, 2017-06-27 09:12

 

The Hamburg Institute for Social Research (Hamburger Institut für Sozialforschung / HIS) and the Federal Agency for Civic Education (Bundeszentrale für politische Bildung / bpb), in partnership with Rutgers University (USA), cordially invite you to the international conference “Fascism and Antifascism in Our Time: Critical Investigations”. The conference will take place on 1 - 3 November 2017 at the Hamburg Institute for Social Research in Hamburg and in Lüneburg / Germany.

CfP: The Poverty of Academia: Exploring the (Intersectional) Realities of Working Class Academics

Social and Labour History News - Tue, 2017-06-27 09:01

 

Call for Papers: The Journal of Working-Class Studies

Special Issue, December 2017: The Poverty of Academia: Exploring the (Intersectional) Realities of Working Class Academics

Juni 1917

Under juni månad 1917 inträder nya led i flera långvariga skeenden: första världskriget utvidgas, protesterna mot hungersnöd når en höjdpunkt, kraven på allmän och lika rösträtt förstärks.

Tisdag 5 juni 1917

Junikravallerna i Stockholm 1917 utgör en del av de så kallade Hungerkravallerna 1917. Det nybildade vänsterpartiet har uppmanat Stockholms arbetare att lämna sina arbetsplatser och möta upp utanför riksdagshuset, där livsmedelskrisen ska debatteras.

”När regeringen icke kan göra något, när riksdagen icke kan göra något […] då är tiden inne för gatans parlament att tala, då måste folket ta sin sak i egen hand. […] Leve massrörelsen, leve gatans parlament!”, säger Zeth ”Zeta” Höglund i riksdagens andra kammare den femte juni 1917, samtidigt som tiotusentals arbetare samlas på Gustav Adolfs torg och demonstrerar mot det rådande nödläget i landet, mot livsmedelsbrist och växande klassklyftor samt för allmän och lika rösträtt.

Polis och militär har stängt av Norrbro, som leder till riksdagshuset på Helgeandsholmen, och posterat kulsprutor på flera offentliga byggnader. Demonstrationen är först lugn men urartar när militär och ridande polis anfaller arbetarna.

Hjalmar Branting på Gustaf Adolfs torg under kravallerna 1917. Fotograf: Axel Malmström, 1917. Gustav Gerhard Magnussons arkiv vol 393/1, löpnummer 32, ARAB

Många personer skadas och andra trampas ner när folkmassan flyr i panik, under vad som senare kallas ”Blodbadet på Gustav Adolfs Torg”. På en bild syns den socialdemokratiske partiledaren Hjalmar Branting som på plats förgäves söker lugna demonstranterna. Det blir den sista stora manifestationen 1917. Demonstranterna beger sig sedan till Folkets hus på uppmaning av radikala socialdemokrater som Per Albin Hansson och företrädare för Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (SSV).

Demonstration utanför Riksdagshuset 1917. Gustav Gerhard Magnussons arkiv vol 393/1, löpnummer 24, ARAB

Vid mötet skallar rop på storstrejk. Polisen attackerar även rösträttsdemonstranter utanför riksdagshuset, där 20 000 arbetare samlats med anledning av debatten om genomgripande demokratiska reformer. När polisen spärrar vägen utbryter tumult.

Onsdag 6 juni 1917

Dagen därpå hålls ett nytt möte under ledning av SSV med stort antal deltagare. Då socialdemokraterna sagt nej till samarbete med vänstern i sina arbetarkommittéer, beslutar mötet att bilda Arbetarnas landsråd som i sin tur ska bygga på lokala arbetarråd. Rådet för fram krav på löneförhöjningar, åtta timmars arbetsdag, amnesti för politiska flyktingar och förbättringar i livsmedelsförsörjningen.

Morgonbris juni 1917

I en ledare betitlad ”Sann kärlek” skriver Julia Ström-Olsson bland annat om hungerkravaller och angriper den borgerliga regeringens hänsynslösa politik.

Julia Ström är 1916–1919 redaktör för Morgonbris; Tidens förlag ger 1918 ut hennes roman Hjärtan som kämpa. ”Inför avgörandet” av Agda Östlund behandlar kampen för kvinnlig rösträtt. Agda Maria Östlund, född Lundgren 3 april 1870 i Köping, död 26 juni 1942 i Stockholm, är socialdemokratisk politiker och en av de fem första kvinnorna i Sverige som väljs in i riksdagens andra kammare efter den kvinnliga rösträttens införande. Lika och allmän rösträtt för kvinnor och män införs den 24 maj 1919 . Östlund sitter i riksdagens andra kammare mellan åren 1921 och 1940.

Stockholmskonferensen 1917. Delegationen från USA (Max Goldfarb, D. Davidovitch, Boris Reinstein) och delegerade från Tjeckoslovakien (Antonin Nemec, Gustav Haberman) med J W Albarda, H van Kol, Pieter J Troelstra med fru (Holland), Camille Huysmans (Belgien), Carl Moor (Schweiz) och Hjalmar Branting, Arthur Engberg, Gustav Möller, Ernst Söderberg. Omkring 20 juni. Holländsk-skandinaviska kommittén [samling] vol 1917/3, löpnummer 39, ARAB


Signaturen ”A. I.” presenterar Martin Kochs roman Guds vackra värld från 1916 i en översvallande recension av den andra upplagan från 1917. Romanen utgör en bred släkt- och samhällskrönika som mot en kontrasterande bakgrund av traditionellt bonde- och bruksliv i Bergslagen skildrar storstadens fattigdom, brottslighet och prostitution. Huvudpersonen Frasse Gyllenhjelm är en inträngande psykologisk studie av en människa som genom att misshandlas av samhället drivs in i brottslighet.

Tiden juni 1917

Gustav Möller berättar detaljerat om den stundande ”Stockholmskonferensens problem.” Möller tror framför allt att det blir svårt att förena kravet på enighet mellan de deltagande socialistpartierna med de olika folkens självbestämmanderätt, och tvivlar på att partierna ska kunna vinna sina länders regeringar för ett eventuellt gemensamt program.

Holländsk-skandinaviska kommittén konstitueras den 3 maj 1917 i syfte att samla den splittrade Andra internationalens socialistiska partier i en gemensam konferens och åstadkomma en fredsaktion samt ett fredsprogram. Konferensen kommer aldrig till stånd, men olika länders delegationer håller separatmöten om fredsfrågor. Dessa överläggningar utmynnar den 25 september i ett fredsmanifest och den 10 oktober i ett fredsutkast.

I artikeln ”En kulturhistorisk institution inom den svenska arbetarerörelsen.” ger P. A. Löfgren ”En kortfattad redogörelse för Arbetarerörelsens Arkiv, nu 15 år, dess tillkomst och utveckling.” Han beskriver institutionens samlingar, utländska förbindelser, lånerutiner och lokaler, som då låg fyra trappor upp i Folkets hus. Slutligen skildrar han utförligt dess ägandeförhållanden och sammanfattar med några ord om ”denna den svenska arbetarerörelsens kulturhistoriska institution, vartill kommande tider komma att stå i stor tacksamhetsskuld.”

Stockholmskonferensen 1917. MSPD-delegationen från Tyskland ankommer till Stockholm, 3 juni, Friedrich Ebert, Eduard David och Richard Fischer, tillsammans med Thorvald Stauning (Danmark). Holländsk-skandinaviska kommittén [samling] vol 1917/3, löpnummer 34, ARAB

Lördag 9 juni 1917 – Eric Hobsbawm

Eric John Ernest Obstbaum, senare Hobsbawm, föds i Alexandria i Egypten. Eric Hobsbawm växer upp i Wien och Berlin; familjen flyttar 1933 till London. Hobsbawm blir marxistisk historiker och författare och anses vara en av 1900-talets ledande historiker med stort inflytande på framför allt Labours politik. Hans medlemskap i brittiska kommunistpartiet med dess band till Sovjetunionen gör honom länge omstridd. Eric Hobsbawm dör i London den 1 oktober 2012.

Onsdag 13 juni 1917

Hilda Nilsson, född 1876, död 1917, från Helsingborg, känd som ”änglamakerskan på Bruksgatan” döms år 1917 för att ha mördat åtta barn. Rättegången inleds den 2 juni 1917, med uppehåll för sinnesundersökning, och slutar den 14 juni 1917 med att hon döms till döden. Under rättsligt förvar på Landskrona citadell hänger hon sig med en snara av en linneduk fastbunden vid cellfönstret. Hilda Nilsson är Sveriges värsta kvinnliga seriemördare. Genom att förbuden mot abort och preventivmedel upphävs 1937-1938 undanröjs marknaden för änglamakerskor, kvinnor som mot betalning tar emot barn och vanvårdar dem till döds.

Ankomst av Peter Krapotkin till Stockholm 9 juni 1917. Gustav Gerhard Magnussons arkiv vol 393/1, löpnummer 28, ARAB

Torsdag 14 juni 1917

Brattsystemet med motbok på Systembolaget införs i hela Sverige i ett större försök att minska svenskarnas alkoholförbrukning. Motboken är ett häfte med plats för stämplar, där inköp av alkoholdrycker skrivs upp för bevakning av den köpta ransonen. Från början gäller motboken endast spritdrycker för att senare registrera både öl, vin och sprit. Motboken införs av läkaren och politikern Ivan Bratt och används i hela Sverige från 1917 (i vissa områden från 1914) fram till 1955. Efter rusdrycksförbudslinjens knappa förlust i folkomröstningen 1922 stadfästs motbokssystemet som en politisk kompromiss mellan de båda sidorna.

Tisdag 19 juni 1917

Brittiska underhuset röstar för rösträtt åt kvinnor efter långvarig och delvis våldsam kamp av rörelsen för kvinnors rösträtt, de så kallade suffragetterna. Begränsad kvinnlig rösträtt införs i Storbritannien 1918, fullständig först 1928.

Joshua Nkomo, sedermera ledare för den 1961 bildade självständighetsrörelsen ZAPU (Zimbabwe African People’s Union), föds i Rhodesia, senare Zimbabwe. Robert Mugabes ZANU-PF besegrar 1980 tillsammans med ZAPU Ian Smiths rasistregim, men angriper därefter ZAPU med våld och tar ensamt makten. Inbördeskriget förs främst i Matabeleland, Nkomos hemtrakt, och skildras i romanen Jungfrur av sten av den zimbabwiska författaren Yvonne Vera, 1964-2005, själv uppvuxen i Bulawayo i samma område.

Fredag 29 juni 1917

Grekland går in i första världskriget på ententens sida.

Lördag 30 juni 1917

Civilminister Oscar von Sydow, senare statsminister februari – oktober 1921, avgår ur Carl Swartz’ högerregering, troligen på grund av missnöje med Swartz’ vägran att införa allmän rösträtt, och ersätts av Walter Murray.

Maj 1917

I maj 1917 fortsatte demonstrationerna och köerna ringlade långa i handelsbodarna. För Sveriges del var den konstituerande kongressen för det Socialdemokratiska Vänsterpartiets en stor händelse. Denna månad var även då Zeth Höglund blev utsläppt från Långholmen och tillsammans med de andra dömda talade för 10.000 människor.

Potatiskö utanför grönsakshandel på Södermannagatan 44, strax söder om Fredrik Karlssons butik snett över gatan där kvinnorna samlades den 5 maj 1917. Fotografi från Per Albins Hanssons arkiv, refkod: 204-0455

”Från det svältande Söder – en deputation från Söders arbetarkvinnor hos Politiken”. Folkets Dagblad Politiken, maj 1917.

1 maj 1917

Den första maj i Stockholm gick demonstrationen under parollen ”För freden mot kriget och dyrtiden. För fred och bröd.” Demonstrationen blev lugn och imponerande med 50-60 000 i tåget över 100 000 på mötet. I talarstolarna fanns Hjalmar Branting, Arthur Engberg, Rut Gustafsson och Per Albin Hansson för Arbetarepartiet. För vänstern talade Carl Lindhagen och Karl Kilbom. Ordningen bland demonstranterna var mönstergill delvis tack vare att polisen fått order att hålla sig passiva.  I Göteborg deltog 20 000 i tåget och I Malmö 15 000.

5 maj 1917 – ”Vi behöver inte lyda några polisdjävlar”

Under lördags eftermiddagen och kvällen utlöstes kravaller på Södermalm i Stockholm. I tidningarna denna morgon står det att läsa att kvinnorna i Norrköping hade stormat och plundrat butikerna.
Det hade också gjorts inventeringar av olika varulager och en handlare Carlsson som uppenbarligen ljugit sitt innehav av potatis tvingades sälja potatisen till de hungrade.   När potatisen var slut utbröt kravaller som pågick under eftermiddagen och kvällen. sjutton personer anhölls varav fyra kvinnor som tagit mycket stor del i uppträdet.

En av dem var Clarry Ählström som liksom många andra vägrade att tro på att handlaren inte hade någon potatis. Hon anklagades för delaktighet i upploppet och för att ha ”uppträdt som anstiftare” genom att upprepade gånger säga ”här finns potatis och vi gå icke härifrån”.

6 maj 1917 – Zeth Höglund åter till friheten

Det var en solig söndag då Zeth Höglund lämnade Långholmen efter att ha varit fängslad sedan 22 mars 1916. Han häktades tre dagar efter Socialdemokratiska Ungdomsförbundets fredskongress och han anklagades i den så kallade ”förräderiprocessen” för anstiftan och stämpling till landsförräderi.  I de andra åtalade Erik Heden och Ivan Oljelund anklagades för landsförräderi.

Domen föll den 3 maj 1916 och de tre dömdes till straffarbete: Höglund tre år, Oljelund 18 månader och Erik Hedén ett år.
Dessutom dömdes de till förlust av medborgerligt förtroende, ett så kallat vanfrejdsstraff i ett år efter avtjänat straff. Domarna överklagades straffen korrigerades men inom stora grupper ansågs domarna och själva processen som varande en rättsskandal. I Södra folkparken. där Zeth Höglund och de andra dömda talade inför 10.000 människor.

Zäta Höglund talar i Västberga folkets park, 6 maj 1917. Zeth Höglunds arkiv, refkod: 393-0038

Processen var ett politiskt mordförsök, riktat mot antimilitarism och vänstern inom arbetarrörelsen.

9 maj 1917

Lördagen den 5 maj hade det varit tumult i hörnet mellan Skånegatan och Södermannagatan i Stockholm. Om detta kunde läsas i måndagens Folkets Dagblad ”Svåra hungerkravaller i Stockholm” Dagen efter kunde man läsa en berättelse från ”det svältande söder”. Men den 8 maj kom det en långkärra med knöliga säckar till grönsaksbutiken på 44:an Den första sändningen var på 1500 kg potatis och grönsaksbodens ägare O.F. Johansson hade själv i flera dagar flackat om kring i Mälardalen för att göra uppköp vilket resulterade i 8 000 kg. Hälften såldes i hans egen affär och hälften i butiken Skånegatan 80.
Att hitta och köpa potatis hade varit svårt. Arbetarna på landsbygden såg honom som ”jobbare” och lantbrukarna ville ha en extra slant utöver maximipriset för frakt. När potatisen sedan kom till Stockholm stod det en kö av ombud för restauranter och kaféer vilka frestade med höga anbud. Men Johansson ville inte sälja sin potatis och Socialdemokraten skrev: ”Heder åt honom”.

11 maj

Det första mötet med den Holländsk- skandinaviska kommittén skedde i Stockholm den 10 maj.
Denna kommitté bildades efter en maning från arbetar och soldatrådet i Petrograd, vilka önskade att en internationell Socialistkongress skulle genomföras i Stockholm under augusti månad.

Stockholmskonferensen 1917. Holländsk-skandinaviska kommittén möte med delegationen från Bulgarien, Holländsk-skandinaviska kommittén [samling], refkod: 1917-020


Den Holländsk- skandinaviska kommittén skulle försöka organisera denna kongress. Under de följande månaderna besöktes Stockholm bland annat av Holländarnas ledare Troelstra, van Kol och Albarda, Stauning från Danmark och internationalens sekreterare belgaren Huysmans.

Den 21 maj utsändes ett manifest och under fyra månader pågick förberedelserna.  Förhandlingar pågick oavbrutet, under ständiga sammandrabbningar mellan olika länders socialdemokrater och mellan olika riktningar inom samma land. Man kunde inte nå en samsyn.

Den 14 Juli utsändes ett manifest om en socialistisk konferens i Stockholm den 15 augusti. Ententländerna vägrade att ge sina länders delegater pass vilket omöjliggjorde ”stockholmskonferensen”. Först i februari 1919 skulle den andra internationalen samlas.

13-16 maj 1917 – Socialdemokratiska vänsterpartiets kongress

Socialdemokratiska vänsterpartiets kongress 13-16 maj hölls i Viktoriasalen Tunnelgatan 19 i Stockholm. På kongressen samlades vänsteroppositionen inom det socialdemokratiska partiet. Dessa hade förlorat viktiga omröstningar på den socialdemokratiska partikongressen i februari 1917.

  1. Ungdomsförbundet skulle fortsättningsvis ”samarbeta i full överensstämmelse med av partiet och dess underavdelningar fattade beslut”.
  2. Riksdagsgruppens disciplinstadga skulle gälla.
  3. En principiellt försvarsnihilistisk ståndpunkt avvisades.

Organisatoriskt kan man knyta vänsterns partibildande tillbaka till när den socialdemokratiska riksdagsgruppen splittrades våren 1916.  Den 5 maj 1916 finns ett protokoll med representanter för SAP:s partistyrelses minoritet, SAP:s riksdagsgrupps minoritet samt Socialdemokratiska ungdomsförbundets arbetsutskott sammanträder.

Fram till partiets kongress i februari rådde dock osäkerhet om det skulle bildas ett nytt parti. På vänsterns kongress deltog ungefär 200 deltagare och där fanns också ett antal prominenta utländska socialister som Robert Grim, Karl Radek och Angelica. Vänsterpartiet räknar sina kongresser från denna kongress.

Socialdemokratiska vänsterpartiets kongress i Stockholm 1917, i Viktoriasalen, Tunnelgatan Stockholm. Utländska gäster. Här även bland annat  Zeth Höglund. Fotosamlingen ARAB, refkod: 3331-1050

Socialdemokratiska vänsterpartiets konstituerade kongress 13-16 maj 1917 i Viktoriasalen, Tunnelgatan Stockholm. Fotosamlingen ARAB, refkod: 3331-1944

Boktips juni 2017

International Labor and Working-Class History (Number 90, Fall 2016): Workers’ education and the global labor movement, 279 s.)

Ovanstående tidskrift, förkortad ILWCH, ägnar ett stort nummer åt folkbildning över hela världen. Internationellt betyder det vuxenutbildning, främst åt de som kanske bara gått i skolan 5-6 år. ”The history of workers’ education is a history of workers struggling to remake themselves into democrats and their communities into democracies” skriver redaktörerna Michael Merrill och Susan J. Schurman i numrets förord.

Den svenska folkbildningens historia beskrivs i en artikel av pedagogikhistorikern Petros Gougolakis. Här ingår till exempel den unika svenska ”studiecirkeln” och dess antiauktoritära utformning, startad i början av nittonhundratalet av socialdemokraten och nykterhetsmannen Oscar Olsson i Lund. Studiecirkeln har bl.a. exporterats till Sydamerika, som framgår i artiklar i tidskriften av Gabriella Scodeller (som bland annat behandlar Chile före kuppen 1973,) och en artikel om vuxenutbildning i Brasilien, som genomförs av en organisation för det egendomslösa jordbruksproletariatet, så kallade ”landless workers”. En jämförelse mellan vuxenutbildning inom ABF och LO, och brittiska Trades unions congress och andra brittiska fackföreningar, gör statsvetaren Jenny Jansson från Uppsala universitet.

I övrigt handlar det välmatade numret om kooperationen i Englands vuxenutbildning i kooperativa frågor, s.k. kvällsundervisning i Grekland före militärkuppen 1967, vuxenundervisning organiserad av COSATU (den svarta fackföreningen i Sydafrika) under apartheidtiden, den socialdemokratiska och kommunistiska folkbildningens utveckling i Norge, vuxenutbildning för kvinnor, lönearbete i turkiska fängelser, samt rapporter om pågående projekt i Indien och Barbados. Här finns också en intervju med Oskar Negt (känd för sin uppmärksammade bok tillsammans med filmaren Alexander Kluge om en ”arbetaroffentlighet” 1972, i norsk övers. ”Offentlighet og Erfaring”), och en ”omläsning” av Georges Duveaus bok La pensée ouvrière, från 1948.

Stuart Hall, Familiar stranger : a life between two islands / London: Allan Lane 2017, 301 s.

Stuart Hall (1932-2014) ägnades ett lästips i mars detta år (Selected political writings : the Great Moving Right Show and other essays). Han var bland annat en av Storbritanniens mest framträdande vänsterintellektuella och en ledande kulturteoretiker. Denna bok är en självbiografi som uppstått ur samtal med Bill Schwarz. Hall berättar om sin uppväxt i Jamaica, sitt vuxenliv i Storbritannien, sitt politiska engagemang på vänsterkanten. Hans liv präglades till stora delar av ras, färg och klass, av slaveriets och kolonialismens historia. Samt av främlingskap, av en känsla av att inte riktigt höra hemma någonstans.

Strax efter sin 80-årsdag samtalade han med Lynne Segal och sa bland annat:

”Till sist, för att vara någon som kämpat för politisk och social förändring är jag, när jag ser tillbaks, förundrad över att finna hur oförändrad jag är. Jag tror fortfarande på att de fattiga skall besitta jorden, att kapitalism är ett barbariskt samhällssystem, att social, sexuell och etnisk rättvisa är möjlig och värd att kämpa för trots all sin politiska komplexitet. Jag tror att även i stunder när allt förefaller mörkt och dystert – som det gör nu – så finns det alltid det som Raymond Williams kallar ’frambrytande krafter och idéer’, som inte kan inneslutas av den existerande struktur av överenskommelser och kompromisser som utgör den dominerande sociala ordningen. Andra önskemål, begär, idéer och intressen kan inte hållas inneslutna för evigt. De kommer alltid att bryta igenom på sätt som inte går att förutspå.” (Lynne Segal, Out of time: the pleasures & perils of ageing, London: Verso 2014. S. 276f.)

William Clare Roberts, Marx’s inferno : the political theory of Capital / Princeton: Princeton University Press, 2017, 282 s.

På uppdrag av Beatrice tar Vergilius Dante Alighieri vid handen och för honom ned till helvetet för att därifrån ta sig vidare uppåt och uppåt tills Beatrice, hans döda älskade, står fram och leder honom vidare, in i paradiset. “Lämna allt hopp, ni som går över tröskeln.” Bland annat de orden står skrivna på porten som leder in till helvetet. William Clare Roberts ser tydliga kopplingar mellan Dantes Den gudomliga komedin och första bandet av Karl Marx’ Kapitalet vad gäller själva strukturen. Den beläste Marx fascinerades av Dantes bok och fann i den en lösning på problemet med att strukturera upp sitt eget magnum opus; fann att Dantes verk kunde hjälpa honom att hantera ambitionen att skriva ett verk som på en och samma gång var beskrivande och kritiskt, teoretiskt och praktikorienterat. För honom blev det dock inte tal om att de som vistades i helvetet endast hade sig själva att skylla. Som Roberts uttrycker det:

Istället utsåg han proletariatet till Dantes pilgrim och antog själv rollen som en Vergilius som hade att guida den revolutionära klassen genom den moderna världens hemskheter för att avslöja kapitalismen som den skyldiga, som syndaren fångad i ett egenhändigt åstadkommet helvete (s. 23).

Samtidigt ville han göra upp med en stor del av den socialistiska propaganda och teoriutläggning som fanns runtomkring honom. Yviga utläggningar om moral, tankar om kooperativa kolonier, folkbanker, penningreformer, om justeringar och “förbättringar”, räckte inte till för att förstå och få bukt med det intrikata kapitalistiska systemet. Istället för att se ett system med vissa “avigsidor” som det skulle kunna gå att komma till tals med, såg han en enda stor avigsida som krävde att förstås och hanteras som en helhet.

Roberts kapitelindelning ger en bild av hans tankegång (kapitel 1 är en introduktion):

2. Taenarus: The Road to Hell
3. Styx: The Anarchy of the Market
4. Dis: Capitalist Exploitation as Force Contrary to Nature
5. Malebolge: The Capitalist Mode of Production as Fraud
6. Cocytus: Treachery and the Necessity of Expropriation
7. Conclusion: Purgatory, or the Social Republic

Tijana Vujošević, Modernism and the making of the Soviet New Man / Manchester: Manchester University Press, 2017, 193 s.

Efter revolutionen 1917 genomgick Ryssland, som en bit in på 1920-talet blev Sovjetunionen, en enorm omstrukturering. Det handlade inte enbart om stora förändringar vad gällde samhällets byggstenar, industrin och lantbruket utan även, inte minst, om den enskilda människan. Det handlade om skapandet av en ny människa, en socialistisk och modern människa.

Tijana Vujošević inriktar sig på att undersöka hur den sovjetiska arkitekturen gick till väga för att skapa en omgivning ämnad att gynna frambringandet av denna nya människa. Hon pekar på att 1920-talets arkitektur var tänkt att gynna en produktivistisk inriktning; den nya människan var framförallt en människa som hyllade arbetet och uppfyllde kvoterna. 1930-talet såg en större inriktning på representation och den nya människan hade nu blivit en socialistisk estet, en person som till fullo uppskattade och beundrade socialismen som sådan, som ett allkonstverk. I ett antal intressanta undersökningar av det sovjetiska 1920- och 1930-talet, visar hon på ett konkret sätt vad det handlar om.

Kapitel om teatermannen Vsevolod Meyerholds skapande av en biomekanisk scen som baserades på teorier om en vetenskaplig organisering om arbetet, och om skapandet av ett perfekt arbetarhem (“A home for a very industrious individual”) åskådliggör den produktivistiska perioden. Den andra perioden representeras av kapitel som behandlar byggandet av allmänna badhus i Leningrad och Moskva, och den sovjetiska hemmafrun (“an attempt to transform the intimate world into a masterpiece of socialist realism”). Samt skapandet och byggandet av Moskvas tunnelbana (“the embodiment of socialist modernity”). Byggandet av denna avsåg bland annat att utveckla de som byggde den, bönder från alla delar av Sovjetunionen, till nya människor, till upplysta, moderna människor som inte enbart spräckte alla produktivitetsrekord utan även var kännare av det sköna i socialism.

Matthew S. Witkovsky and Devin Fore, ed., Revoliutsiia! demonstratsiia! : Soviet art put to the test / Chicago: Art Institute of Chicago, 2017, 324 s.

De lettiska fältjägarna var en elitkår i den ryska armén under Första världskriget. År 1917 tillhörde kåren bolsjevikernas trognaste anhängare och I den fanns många konstnärer och författare. Det inreddes en studio åt deras konstnärskollektiv i Kreml, där de även ställde ut. Kåren upprättade en särskild kulturkommitté som rekryterade alla soldater med någon som helst erfarenhet av konstnärligt arbete. En underkommitté till denna De Lettiska Fältjägarnas Upplysningskommitté frågade samtliga sina medlemmar om de hade uppträtt på en scen eller i en kör eller om de kunde rita. Detta endast som ett exempel på den energi som Röda Armén investerade i för att skapa en grund för åvägabringandet av proletär konst bland sina soldater, något som ansågs viktigt för att garantera seger inte minst under inbördeskriget – “Han som vet kommer att vinna!” (23f).

Denna bok bottnar i en utställning om tidig sovjetisk konst hållen vid The Art Institute of Chicago. Den är uppbyggd runt områden som var viktiga för produktionen, mottagandet och spridandet av denna konst: Slagfältet, skolan, pressen, teatrarna, hemmen, skyltfönstren, fabrikerna, utställningar. Boken är i stort format och visar upp en rikedom av illustrationer, flertalet i färg, och innehåller förklarande, djupgående texter och en omfattande bibliografi.

Horaires d'été 2017

HORAIRES D'ÉTÉ 2017
La bibliothèque sera ouverte : 
En juillet : du lundi au vendredi de 9h à 18h
Fermeture du 29 juillet au 20 août
Réouverture le 21 août : du lundi au vendredi de 9h à 18h
Reprise des horaires habituels lundi 11 septembre

CfP: Long-term perspective on home-based work

Social and Labour History News - Fri, 2017-06-23 12:07

CALL FOR ABSTRACTS
INTERNATIONAL CONFERENCE: LONG-TERM PERSPECTIVES ON HOME-BASED WORK
STOCKHOLM MAY 23-24, 2018

CfP: 1917: Revolution, Radicalism, and Resistance in the Atlantic World

Social and Labour History News - Fri, 2017-06-23 12:06


18th Annual International Graduate Student Conference on Transatlantic History: "1917: Revolution, Radicalism, and Resistance in the Atlantic World"

October 19-21, 2017, Arlington

The Transatlantic History Student Organization, in collaboration with Phi Alpha Theta, the Barksdale Lecture Series, the History Department, the Africa Program and the College of Liberal Arts, is sponsoring the Eighteenth Annual International Graduate Student Conference on Transatlantic History.

CfP: Les migrations hispaniques d’hier et d’aujourd’hui (et demain?)

Social and Labour History News - Fri, 2017-06-23 11:55

 

Université Paris-Est Marne-la-Vallée, vendredi 17 novembre 2017,

Organisée par Emma Rubio, LISAA EA4120, Équipe EMHIS

Cette journée d’étude se donne pour objectif de faire le point sur la question des migrations espagnoles, ibériques ou hispaniques, depuis les vagues du passé jusqu’à celle d’aujourd’hui, leurs ressemblances, leurs différences, leur évolution à l’aune de l’évolution des sociétés dans un monde devenu globalisé.

CfP: Précarité, précaires, précariat. Allers-retours internationaux

Social and Labour History News - Fri, 2017-06-23 11:46
 

Un numéro de la revue Émulations. Revue des jeunes chercheuses et chercheurs en sciences sociales, qui paraîtra fin 2018 aux Presses universitaires de Louvain, sera consacré au thème « Précarité, précaires, précariat.

CfP: Cold-War Home Fronts: Comparative Approaches

Social and Labour History News - Fri, 2017-06-23 11:27

 

Conference - University of Sheffield, 26-27 January 2018

CfP: Alternative Realities: Utopian Thought in Times of Political Rupture

Social and Labour History News - Fri, 2017-06-23 11:18

 

The Wende Museum, Culver City, and the Max Kade Institute at the University of Southern California, Los Angeles. April 16 & 17, 2018

Pages

Subscribe to Social History Portal aggregator