Feed aggregator

To the 30-years anniversary of the Federation of the Socialist Public Clubs

Social and Labour History News - Wed, 2017-07-05 16:01

The State Historical Public Library of Russia is pleased to invite you to the Workshop to the 30-years anniversary of the Federation of the Socialist Public Clubs that will be held in Moscow, 21 September 2017.

Memorandum of Understanding IISH and ITUC-Africa

News, IISH, Amsterdam - Mon, 2017-07-03 16:56

On 30 June 2017 the African Regional Organisation of the International Trade Union Confederation (ITUC-Africa) and the IISH signed a memorandum of understanding for collaboration on archival preservation.

CfP: 1917: Revolution, Radicalism, and Resistance in the Atlantic World

Social and Labour History News - Sun, 2017-07-02 09:33

Call for Papers Extended Deadline

1917: Revolution, Radicalism, and Resistance in the Atlantic World

18th Annual International Graduate Student Conference on Transatlantic History

The University of Texas at Arlington

Date of Conference: October 19-21, 2017

Submission Deadline: July 31

Keynote Speakers: Dr. Erik S. McDuffie, Dr. Julia L. Mickenberg

ToC: Kate Sharpley Library Bulletin Online

Social and Labour History News - Sun, 2017-07-02 09:26

KSL: Bulletin of the Kate Sharpley Library

No. 90, May 2017

Contents:

Listen Punks! by Henry Black
http://www.katesharpleylibrary.net/fttg92

Thoughts on Anarchism in ‘the Thatcher years’
http://www.katesharpleylibrary.net/xsj5ks

Boktips juli 2017

Ruth Kinna, Kropotkin : reviewing the classical anarchist tradition / Edinburgh : Edinburgh University Press, 2016, v, 266 s.

För dagens anarkister är Pjotr Kropotkin (1842-1921) antingen ett slags upphöjd hjälte, alternativt en person vars tänkande helt enkelt inte är applicerbara på den verklighet vi idag lever i. Däremot fungerar han som en inspirationskälla och pionjär för forskare inom några få discipliner, som förvisso vet att hans vetenskapliga insatser är föråldrade, men inte hans vetenskapliga perspektiv. Till exempel Kropotkins Inbördes hjälp” torde bland dagens biologer framstå som ett ovanligt framsynt verk.

Hur som helst torde denna man vara en av 1800- och det tidiga 1900-talens mest märkvärdiga personligheter. Han var fursten som blev vetenskapsman och anarkist och som därefter levde ett liv som innehöll både fängelsevistelser, exiltillvaro, samt till sist en återkomst till det Ryssland han hade tvingats att fly ifrån. För den som vill veta mer om Kropotkin – läs gärna hans självbiografi En anarkists minnen.

Han gjorde sig ett känd som geograf, radikal tänkare och en som gjorde vetenskapens rön tillgängliga även för människor med låg eller ingen bildning. Dessutom kallas Kropotkin ofta för den mest tillgängliga och koherenta av de klassiska anarkisterna, dit bland andra Michail Bakunin, Errico Malatesta och Emma Goldman också räknas.
För den intresserade är denna bok en riktig bladvändare som bjuder på upplysande redogörelser över den vida kontexten och innehållet i hans filosofiska tillvägagångssätt. Kinna visar bland mycket annat att Kropotkins tänkande och vetenskapliga studier formar en tydlig enhet. Hans sociala teorier är intimt förknippade med det vetenskapliga arbetet, samt hans naturalistiska perspektiv.

Boken är uppdelad i tre delar som, introduktioner och avslutningar exkluderade, omfattar två kapitel vardera. En utgångspunkt för boken var att en läsning av Kropotkin utifrån klassiskt anarkistiska, nyanarkistiska och postanarkistiska perspektiv varken ger en korrekt bild av personen i fråga, eller av dennes insatser inom vetenskap och filosofi. Kinna gör därför en nytolkning och i och med denna högst läsvärda bok slår hon hål på en del tidigare accepterade sanningar.

In many ways Kropotkin’s experience of exile was untypical. The assorted asylum seekers and political refugees who arrived in London to escape particular bouts of repression tended to maintain strong and near exclusive ties with other members of their language-groups. Kropotkin had strong personal relationships with fellow Russians bu the also had connections with his family, was networked with activists and intellectuals across Europé, was lauded in London’s cosmopolitan socialist scene and was well-regarded in British society. When the Liberal MP Sir Charles Dilke made the case against the introduction of the 1905 Aliens Ac the argued that the measure threatened to exclude ’from this country people whom we shall afterwards be ashamed we have excluded’ and invited the House of Commons to remember Kropotkin (s. 50-51).

 

Dave Randall, Sound system : the political power of music / London : Pluto Books, 2017, xiii, 210 s.

Precis som alla andra konstformer kan musik användas som ett politiskt medel för att åstadkomma förändringar åt det ena eller det andra hållet. Ibland lyckas det, ibland inte. Vad som är ovanligt med just den här boken om musikens politiska kraft är att författaren, britten Dave Randall, själv inte bara är musiker, utan också är politisk aktivist. Han var medlem i brittiska Socialist Working Party mellan 2004-2013. Han har även närvarat på ett flertal demonstrationer, exempelvis Love Music Hate Racism. Dessutom är han, bland annat, en bidragsgivare till PSC (en solidaritetsgrupp i England och i Wales, som med olika medel arbetar för att ge palestinierna en mer dräglig tillvaro). Faktumet att Randall är en erkänt duktig musiker gör den här boken tämligen unik, då det finns flera historiker och sociologer som undersökt protestmusiken, men mig veterligen bara en aktiv musiker. Apropå protestmusik är en central tes i denna bok att protestmusik inte är en genre i sig, då den kan uppstå inom vilken genre som helst; från punk, reggae och afrobeat till hip-hop, funk och country. En låt behöver inte ens ha ett politiskt budskap för att kunna användas som ett politiskt ”vapen”. Randalls politiska uppvaknande kom när han var en tonåring och han en augustinatt var på en festival där han fick höra Special AKA:s mästerverk ”Free Nelson Mandela”.

I had no idea who Nelson Mandela was, but I knew by the end of the first chorus I wanted him to be free. In that one moment, surrounded by thousands of festival goers hollering to the hook, I learned – instinctively felt – that the future is unwritten and ordinary people like me could have a say. Music, I realised, is our weapon (s. 3).

Boken har 12 relativt korta kapitel, där författaren verkligen går på djupet och bredden av musikens förhållande till det övriga samhället. På djupet går han när han undersöker förhållandena under Platons tid, under kejsarnas tid, och under den katolska medeltiden. På bredden täcker så gott som jordens alla hörn; undergroundpunk i Sydafrika som under apartheidstyret utmanade detta; den allom bekante Victor Jara i Chile; musiken under den arabiska våren, med mera.

Avslutningsvis vill jag bara nämna att det, i denna välskrivna bok finns ett helt kapitel (det elfte i ordningen) kallat ”Rebel music manifesto”, som, föga oväntat, är ett manifest att läsa för de som vill begagna musiken som ett slags politisk vänsterkrok.

Erik Sandberg, Jakten på den försvunna skatten : så blev Sverige ett skatteparadis för de rika / Stockholm : Ordfront, 2017, 186 s.

Om bara drygt ett år är det valdag och vi kan nog räkna med att få höra ord som ”Mer pengar i plånboken”, ”Skattetryck”, et cetera, på närmast daglig basis. Jakten på den försvunna skatten är journalisten Erik Sandbergs senaste bok och som undertiteln lyder handlar den i korthet om hur Sverige har blivit ett skatteparadis för de rika – medan alla andra, inte minst de låglönearbetare, arbetslösa och pensionärer fått det sämre ställt. Det är på många sätt chockerande läsning, bland annat ity att boken redogör för hur det omkring 40 år sedan påbörjades en exponentiellt ökande nyliberal attack på allt fler nationer, även vår egna.

Vad har då hänt med det svenska skattesystemet? Vid tillfället ligger vårt ”skattetryck” på omkring 43%, medan det år 2000 låg på 49%. Med 2000-års skatt skulle den offentliga sektorn i runda slängar få ytterligare 250 miljarder. Sandberg blottlägger bland annat vad som skulle kunna betraktas som en konspiration av lobbyister, företagsledare och debattörer medelst politiska dimridåer, förtäckta hot, och ränker, på senare år framgångsrikt fått igenom sina krav på att halvera skatten på bolags- och aktievinster, slopat såväl förmögenhets- som arvskatten. Tillkommer gör även de många jobbskatteavdragen, som ”gett oss mer i plånboken”. Detta är inte ett direkt falskt påstående, men ju mindre vi betalar i skatt, desto fattigare blir den offentliga sektorn. Dessutom bidrar jobbskatteavdragen, samt sänkningen/avskaffandet av bland annat de olika skatter jag nämnt, till ökade klassklyftor. Och att det understundom dyker upp debattörer som pratar om vårt ”skattetryck” och vår ”typiska, svenska avundsjuka” är absurt, när faktum är att amerikanska skattesänkarorganisationer ser på vårt land som ett föredöme.

Det finns, i denna eljest väldigt viktiga bok, en plump i protokollet. Författaren spekulerar nämligen lite väl fritt kring gärningsmannen som låg bakom svärdattacken mot skolan Kronan i Trollhättan för knappt två år sedan. Att som Sandberg fundera kring huruvida ett uppenbart rasistiskt motiverat brott kanske inte hade hänt om gärningsmannen inte råkade vara arbetslös. Något svar på den frågan får vi givetvis aldrig, men den känns helt malplacerad i detta sammanhang. Avslutningsvis: Häromåret gjorde Sandberg såväl en dokumentärfilm för SVT:s räkning. Nästkommande år släppte densamme en bok. Den fokuserar han på växande klassklyftor och relationen löner-vinster. Boken och dokumentären hade samma titel, nämligen Lönesänkarna.

 

Juli 1917

Från ett av de värsta rasupploppen i USA:s historia, via livsmedelsransoneringar, smittkopps-epidemi och vänsterpolitiska konflikter i Sverige, till en brittisk storoffensiv i Flandern var juli månad 1917 sannerligen ingen sömnig sommarmånad.

Socialdemokraten rapporterar: ”‘Massaker’ – sammanstötningar mellan negrer och vita” – Social-demokraten 1917-07-03

3 juni 1917 – Blodig massaker

I Social-Demokraten rapporteras om de raskravaller mellan afro-amerikanska och vita arbetare i Eastern Saint Louis där ett stort antal afro-amerikaner dödades. Det exakta dödsantalet var svårt att fastställa då vissa döda togs om hand direkt av sina anhöriga, kroppar brann upp eller inte togs om hand alls. Dödssiffrorna varierar mellan ett trettiotal till flera hundra beroende på källor. De vita dödsfallen har kunnat fastslås till nio stycken eftersom rättsläkaren utredde dessa i större grad. Tills följd av massakern blev ca 6 000 afro-amerikaner hemlösa då deras hem satts i brand.

Konflikten blåste upp då de vita arbetare som strejkat i Saint Louis snabbt ersatts av afro-amerikansk arbetskraft från södra landsbygden, vilket gjort strejken uddlös. När de afro-amerikanska arbetarna efter strejken sedan fick behålla sina jobb med samma lön som de vita arbetarna orsakade detta ytterligare oro och kravallerna var ett faktum.

3 juli 1917 – Ryska fredsdelegationen kommer till Stockholm

I förberedelserna för Stockholmskonferensen 1917 besöker många internationella kommittéer Stockholm. I början på juli ankommer den ryska delegationen V. Rosanov, J. Goldenberg och A. Smirnov, med sekreteraren Tatjana Rubinstein.

Ryska delegationen på besök. Social-Demokraten 1917-07-05
Holländsk-skandinaviska kommittén [samling], referenskod 1917/3, bildnummer 43

5 juli 1917 – Kaffepanik

Kaffe var då som nu riktig hårdvaluta i de svenska hushållen. När kaffet först kom till Sverige 1685 så var det en mycket exklusiv vara och det tog ytterligare ett par år innan det började säljas i Sverige. Det fanns då tillgängligt endast på Apotek, utskrivet som medicin.

Under 1700-talet hade kaffedrickandet ökat betydligt i Sverige, men det var fortfarande en kostsam dryck. Mycket tillskrivs populariteten Karl XII som sägs ha lärt sig uppskatta drycken i Turkiet och spridit bruket av den i de kungliga kretsarna. I mitten av 1700-talet hade kaffe-drickandet spridit sig så till den milda grad att importen av bönorna belades med extra tull och skatt. Detta fick dock inte de finare kretsarna i Sverige att sluta dricka kaffe. Tvärtom ansågs det då ännu finare att smutta i sig den dyrbara drycken.

Vid fem tillfällen mellan 1756-1822 har totalt kaffeförbud rått i Sverige. Första kaffeförbudet drevs fram av bönderna som ett svar på adeln, prästerna och borgarnas brännvinsbrännarförbud. Förbudet mot sprittillverkning drevs igenom då det rådde brist på spannmål och slog hårdast mot de fattiga i samhället. Bönderna riktade då in sig på kaffet, denna findryck!

Kafeér började dyka upp i stadsbilden, men då kaffe var dyrt valde många att dricka de alkoholhaltiga drycker som serverades billigare. Kaffehusen fick därmed ett rykte att vara uppsluppna och högljudda tillhåll. Först under 1900-talet började kaffe med tillhörande godsak att bli huvudsyftet med stadens kaféer.

”Ytterligare 5000 balar kaffe i handeln” Social-demokraten 1917-07-05

Likt mjöl, mjölk och socker blev kaffe en bristvara 1917 i dyrtidens Sverige. 19 februari 1917 infördes ransonering av bönorna.

Under juli månad rapporteras om den överhängande kaffebristen i Sverige. Varje ny leverans som anländer blir nyhet i bland annat Social-Demokraten. Kaffebristen leder också till en del dråpliga historier om jakten på de åtråvärda bönorna.

 

”Onsdagens vilda kaffejakt”, Social-demokraten 1917-07-05

10 juli 1917 – Skarpa Valmanifest

Valmanifest – Sverges socialdemokratiska vänsterparti, Zeth Höglunds arkiv, referenskod 256, bildnummer 4
Sveriges socialdemokratiska vänsterpartis arkiv [1917-1921], referenskod 3176/A/2/1
Sveriges socialdemokratiska arbetarepartis arkiv, referenskod 1889/B/3/A/7


Efter Socialdemokraternas splittring i två delar i februari samma år så förbereder sig vänsterfalangen Sverges socialdemokratiska vänsterparti, med Zeth Höglund i spetsen, inför val till andra kammaren i Sveriges riksdag. I juli 1917 presenterar de sitt valmanifest som inte skräder orden i den kritik som riktas mot tidigare partikamrater i Sverges socialdemokratiska arbetarparti:

Så kommer vi till det andra mellanpartiet; det socialdemokratiska (höger) partiet, det som fordom var, men ej längre är den svenska eniga socialdemokratin. Det är allom känt att den svenska socialdemokratin nu är delad i två partier: en höger och en vänster.
Anledningen till denna klyfning var den ena halvans ständiga marsch åt höger, bort från de klassiska socialdemokratiska idealen och principerna fram till en ställning där man slöt borgfred med folkets fienden, upphävde kampen för republiken och enkammarsystemet, beviljade väldiga militäranslag, godkände ”summa revisibilis” d.v.s. högerregeringens attentat mot likheten inför lagen, lämnade intresset för jordfrågans enhetliga lösning, försvagade sin kamp mot tullarne, klasslagarne och byråkratin.

De övriga partierna; Allmänna Valmansförbundet och Liberala Samlingspartiet, åker även de på en släng med sleven och omnämns som ”folkförtryckare”, ”vankelmodiga” och ”en ruin av vad det som fordom varit”. I slutet av juli 1917 kommer Sverges socialdemokratiska arbetareparti med sitt valmanifest som inledningsvis på intet sätt uppmärksammar vänsterns politiska ståndpunkter. Istället uppmanar de:

Tala därför nu i valen, Sverges folk, högt och oförtydbart, så att alla slingringsförsök från högerns sida på förhand måste uppgivas!

Avslutningsvis kommer dock ett tillägg på förekommen anledning av förfrågningar från partivänner i olika valkretsar angående partibeteckning på ”nysocialisternas parti”:

Det nya partiet begagnar valrörelsen till att blåsa till strids emot Sverges socialdemokratiska arbetarparti; dess uppträdande vid valmöten har i mycket högre grad till syfte att nedsvärta och misstänkliggöra detta parti än att rikta valmännens uppmärksamhet på faran av ett fortsatt högervälde. Partistyrelsen anser sig därför böra förklara, att sådana överenskommelser om gemensam partibeteckning icke kunna medgivas med mindre det nya partiets valledningar å de orter, där gemensam partibeteckning skall ifrågakomma, förbinda sig att se till, att dess partis valrörelse riktas mot högern och icke emot Sverges socialdemokratiska arbetareparti.

I andrakammarvalet september 1917 slutade Socialdemokratiska arbetarpartiet som största parti med 31,1% av rösterna och Socialdemokratiska vänsterpartiet som fjärde största parti på 8,1%.

5 juli 1917 – Bildningen tar inte semester

 

Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek annonserar om sommarens öppettider i Social-Demokraten, 1917-07-05

 

31 juli 1917 – Brittisk storoffensiv i Flandern inleds

Tredje slaget vid Ypern. ett ytterst blodigt kapitel i första världskrigets historia, inleds.
Mellan den 31/7 – 6/11 1917 dör över en halv miljon människor i slaget som handlade om erövringar av några få kilometer fram och tillbaka i den meterdjupa lervällingen.

 

Presentation Database Volunteers Spanish Civil War

Events, IISH, Amsterdam - Wed, 2017-06-28 14:39

Lidia Martinez and Lourdes Prades of the University of Barcelona will present (in English) the project SIDPRINT, a database on international volunteers in the Spanish Civil War.

The project is part of the European ERASMUS program. It relates to the collections of the IISH on the Spanish Civil War and the website Nederlandse vrijwilligers in de Spaanse Burgeroorlog (Dutch volunteers in the Spanish Civil War)

Everybody is welcome to join this presentation. The presentation starts at 2 PM.

Newsletter Collège du Travail

Social and Labour History News - Wed, 2017-06-28 14:35

Lettre d' information No 6

Nouveaux inventaires en ligne

Les inventaires de quatre fonds d’archives supplémentaires sont désormais accessibles sur le site du Collège du travail.

Tijdschriften IISG online beschikbaar in Delpher

News, IISH, Amsterdam - Tue, 2017-06-27 11:29

Het IISG doet al jaren mee met het Metamorfoze-programma van de Koninklijke Bibliotheek (KB) om belangrijke Nederlandse kranten en tijdschriften te conserveren en digitaliseren.

Pages

Subscribe to Social History Portal aggregator